Vänstern förblindad av rädsla för att hamna i lag med SD

Jan Guillou

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-11-29 | Publicerad 2016-11-27

helskärm

Vänsterpartiets undfallenhet mot ett tilltagande islamistiskt kvinnoförtryck i Sverige förefaller obegriplig. Motsvarande reaktionära strömningar inom den kristna högern har partiet inga svårigheter att hantera. En stat som styrdes av Kristdemokraterna vore en veritabel mardröm för vänstern.

Den bästa förklaringen jag hittills läst om hur det gick till när Vänsterpartiet trasslade in sig i kvinnofientlighet skrevs av före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul (Expressen 3 nov). Nalin Pekgul (S), själv muslim, ser ett historiskt samband som förefaller helt logiskt. Efter den 11 september svepte en våg av islam­fientlighet över hela västvärlden och i dag dominerar detta hat nätets undervegetation. De sverigedemokratiska stormtrupperna har utvecklat ett häpnadsväckande teologiskt intresse som i styrka bara kan jäm­föras med deras okunnighet.

Ungefär samtidigt med den första hatvågen pågick den svenska diskussionen om hedersmord och också där fanns starka inslag av ren och skär islamofobi. Exempelvis föreställningen att hedersmord, liksom kvinnlig könsstympning, kvinnomisshandel och kåldolmeklädsel var genuina uttryck för islam som reli­gion.

Då fanns anledning att protestera från vänster. Hedersmord kan lika gärna vara grekiskt ortodoxa (Kreta) som romerskt katolska (Korsika), idén att drapera kvinnor som kål­dolmar är äldre än islam och masajernas omskärelseriter har ingen anknytning till vare sig kristendom eller islam. Så långt hade vänster­kritiken rätt.

Men sedan hände något. En liten högerminoritet bland Sveriges troende muslimer organiserade sig, gjorde anspråk på att representera alla muslimer, också den icke-reli­giösa majoriteten, tog kontakt med svenska myndigheter och lyckades bli statsunderstödda lobbygrupper.

Och här någonstans, resonerar Nalin Pekgul, började det gå fel i vänsterns analys. Eftersom muslimerna var förföljda måste man stå på deras sida, även - och nu misstaget - på de mest kvinnofientliga lobbygruppernas sida.

Nalin Pekguls tänkvärda analys bemöttes redan nästa dag av Ung Vänsters ordförande Hanna Cedrin: ”Min slutsats är att Pekgul helt enkelt vill att man ska låta bli att reagera mot rasism, islamofobi och klassfrågor” (Dagens Arena 4 nov). Sådana idiotargument är till för att döda all diskussion. Men de är också en för vänstern typisk ryggmärgs­reflex eftersom sverigedemokratiska stormtrupper på nätet, sida vid sida med liberala ledarskribenter, i skenbar åsiktsgemenskap, öser förakt och brottsanklagelser över den muslimska minoriteten i Sverige, kräver hårdare tag och skärpta terrorist­lagar. Och då måste varje anständig vänstermänniska stå emot.

Just här finns Vänsterpartiets blinda fläck. När Mona Sahlin hovsamt resonerade om feministiska värderingar i integrationsarbetet skrev Ung Vänsters dåvarande ordförande Ali Esbati och America Vera-Zavala att Sahlin blivit ”del­aktig i extremhögerns ideologiska projekt”. Återigen idiotargument för att tysta diskussionen.

När den före detta gerillasoldaten i den kurdiska befrielserörelsen, en av grundarna till organisationen Varken hora eller kuvad, tillika parti­medlem Amineh Kakabaveh, av misstag och under 24 minuter delade en rasistisk film på Facebook restes omedelbart krav på uteslutning från Vänsterpartiet.

Bakom kravet stod bland andra ”Afrosvenskarnas riksorganisation” och ”Somaliernas paraply­organisation i Skåne”, två stats­finansierade lobbygrupper som lika lite företräder alla svarta i Sverige som islamistiska lobbygrupper företräder landets alla muslimer.

Vänsterpartiets nervositet inför sådana gruppers anklagelser för ”rasism” inom partiet är mysteriös. En av huvudpoängerna med en vänsterståndpunkt är, och har alltid varit, antirasism. Att anklaga vänstern, Amineh Kakabaveh eller Jonas Sjöstedt, för rasism är lika ideologiskt befängt som att anklaga Anna Kinberg Batra för att vilja införa löntagarfonder eller nationalisera SE-banken.

Ändå har Vänsterpartiets rädsla för att hamna i lag med bombliberaler och sverigedemokrater förblindat dem. Ty allt fler vittnesmål från muslimska kvinnor om ett tilltagande islamistiskt förtryck och trakasserier går inte längre att blunda för. Det gör Vänsterpartiets halsstarriga stöd till islamistiska reaktionärer alltmer omöjligt. Det är usel politik, omöjlig politik för var och en som säger sig företräda en feministisk ståndpunkt eller rentav ett feministiskt parti.

Ideologiskt är ju frågan enkel. Om kristna sekterister härjade i förorterna­ och trakasserade kvinnor för deras klädsel och män för deras byxlängd eller stil på skägget och föreskrev regler för sexlivet vid vite eller hot om våld, skulle ingen vänsterpartist behöva tveka om ställningstagandet. Men muslimska dårfinkar är inte bättre än kristna dårfinkar och lika lite representativa för sina religioner.

Det är en skam att Vänsterpartiet lyckats ställa sig till höger om KD så att till och med Ebba Busch Thor kan komma med - rättvis - kritik mot partiets hållning till islamistiskt kvinnoförtryck (Expressen 24 nov). Ebba Busch Thor får rätt mot vänstern! I Expressen! Ur led är tiden.

För övrigt anser jag att ...

• … alla religiösa privatskolor i Sverige bör läggas ned och all religiös utstyrsel i skolorna bör förbjudas, liksom i Frankrike.

• … Aftonbladets kultursida beter sig lika egendomligt som Vänsterpartiet då man upprepar den liberala ståndpunkten att beviskraven bör sänkas när det gäller muslimska misstänkta så att det bli lättare att döma dem.

• … det är idiotiskt av USA och andra att sända radiosignaler ut i rymden för att tala om var vi är. För om nu en civilisation 100 000 år före oss, med stort protein­behov, faktiskt skulle höra de glada anropen …?