Nej, det är inte Dickens, det är Stockholm i vår tid

Björns trädgård på Södermalm i Stockholm i oktober 2015.

Hundratals gatubarn som misshandlar, stjäl och knarkar.

Nej, det är inte Charles Dickens smutsiga London jag pratar om, det är Stockholm i vår tid.

”Rapport avseende brottsaktiva minderåriga utan permanent hemvist och utan vårdnadshavare i Sverige”.

Så lyder den byråkratiska titeln på en niosidig rapport som har författats av polisens underrättelsesektion i Stockholm. Under den färglösa rubriken ryms dock en förfärlig berättelse om en misär som är ovärdig en modern välfärdsstat.

Mellan 500 och 600 kartlagda barn har de senaste åren drivit runt i city och stulit och knarkat: närmare 2 000 brott misstänks de för.

Av de unga som just nu är frihetsberövade är 90 procent gatubarn, enligt polisen. Jag tar det igen: nio av tio.

Det är framförallt pojkar från Nordafrika. Många av dem söker asyl, få anses ha tillräckliga skäl för att få stanna. Men då hemländerna ofta inte vill ta emot dem går de inte att avvisa.

Barnen har vuxit upp i trasiga familjer eller på gatan i Marocko och Algeriet och lämnat miljöer där inget hopp finns.

I undantagsfall förekommer grova våldsbrott. Fyra ensamkommande tonåringar har häktats i Stockholm som misstänkta för att ha våldtagit en ung kvinna och i Göteborg sitter två pojkar inlåsta i väntan på att åtalas för ett rånmord.

Vad gör då samhället? Polisen har börjat arbeta mer aktivt mot denna grupp, vilket är bra. Bra är även att ett projekt med en långsiktig strategi har inletts.

Men det räcker inte. Och allt är inte polisens ansvar. Det är Länsstyrelsen som ska samordna insatserna för ensamkommande flyktingbarn. Uppenbarligen sker inte tillräckligt.

Att ge Länsstyrelsen hela skulden vore dock inte heller rättvist. Ett barn som har levt på gatan i många år litar sällan på vuxna. Ofta erbjuds de platser på ett öppet HVB-hem, där de kommer och går som de vill. Följaktligen är de tillbaka på gatan snart.

Kvar återstår tvångsvård på slutna vårdhem. Där ges bättre möjligheter att påverka pojkarna att lägga ner knarket och brotten. För att klara trycket har Statens institutionsstyrelse begärt 139 miljoner i extra anslag.

Vad är det då för miljö denna myndighet ska slussa ut ungdomarna till? Vilka nätverk kan ta sig an dem? Risken för att de snart sitter fast i skiten igen är uppenbar.

Jag har inga svar på hur problemet ska lösas. Men ett intensifierat samarbete mellan berörda myndigheter borde vara en start.

En nation som inte ens är i närheten av att uppfylla barnkonventionens artikel om att alla barn har samma rättigheter och lika värde har ingen anledning att känna stolthet.

Det handlar inte bara om dessa gatubarn. En rapport som Länsstyrelsen i Stockholm släppte för några år sedan visade att minst 166 barn var offer för människohandel mellan åren 2009 och 2011.

Pojkar och flickor som säljs som sexslavar, tvingas stjäla, lär sig tigga eller sätts i arbete de är för små för.

Oliver Twist heter han, pojken som i romanen lärs upp till ficktjuv av en ond man i 1830-talets London.

Det är djupt ovärdigt att Dickens skulle kunna hitta stoff till nya berättelser i Stockholm i dag.

Fem gatubarn som dömts för brott

Aftonbladet har slumpvis valt ut fem domar senaste året där de åtalade kan betecknas som gatubarn.

Pojke, 16

Har dömts för att ha huggit en ungdom med sax på ett ungdomshem, för att ha slagit sönder en ruta på ett ungdomshem, för att ha tänt eld på möbler i sitt rum, samt misstänkts för stöld, snatteri och våld mot tjänsteman.

Kom enligt ett yttrande från socialförvaltningen till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Marocko. Saknar familj i Sverige och de enda anhöriga som kommunen fått kännedom om är två syskon som eventuellt flytt till Nordamerika.

I utredningar från kommunen framgår oro om att 16-åringen är del av ett kriminellt nätverk som utnyttjar honom och tvingar honom att stjäla. Han uppges helt sakna någon närstående person att anförtro sig åt och uppges ofta ”sluta sig” och inte vara mottaglig för kontakt.

Pojke, 16

Dömdes i våras för grov stöld efter att vid två tillfällen ha stulit mobiltelefoner.

Kom enligt ett yttrande från socialförvaltningen till Sverige från Marocko via Tyskland och Danmark. Hamnade tidigt i bråk och slagsmål på asylboendet och påvisade tendenser till självskadebeteende. När 16-åringen fick en säng bad han om att få sova utomhus där han kände sig tryggare.

I en utredning av socialtjänsten berättar 16-åringen att han är föräldralös, att han levt som gatubarn sedan har var sex år gammal och att han varit väldigt utsatt för misshandel både på gatan och på olika barnhem. För att lindra sin smärta och överleva vardagen har han sniffat lim.

Pojke, 17

Dömdes i somras för grov stöld, övergrepp i rättssak och misshandel.

Kom till Sverige från Albanien 2013 och har till följd av sitt våldsamma beteende varit placerad på en rad slutna ungdomshem.

Har enligt ett yttrande från kommunen figurerat i utkanten av ett flera ungdomsutredningar. Beskrivs som en kille som många ungdomar i samhället där han bott en längre tid är rädda för. Orsaken uppges vara att 17–åringen etablerat ett gäng av 14–16–åringar som genom meddelandeappen Kik tvingar yngre barn att stjäla mobiltelefoner och andra brottsliga handlingar.

Pojke, 17

Dömdes i vintras för våldtäkt av en berusad kvinna i en park och har därförinnan misstänkts för nio fall av stöld/häleri, ett fall av grov misshandel och två fall av narkotikabrott.

Kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige utan id-handlingar. I kontakt med myndigheterna uppges han använda flera olika identiteter. Enligt socialtjänsten har han knappt någon kontakt med familjemedlemmar som bor utomlands och han saknar också vänner, kompisar och övrigt nätverk. I grunden uppges han vara bostadslös. Han har aldrig varit till en läkare, enligt socialtjänsten.

I sin bedömning skriver socialtjänsten att hans kriminella beteende eskalerar, att han helt saknar skyddsfaktorer och att han utsätter sig själv för fara. Han har erbjudits flera boenden men har alltid valt att lämna dessa.

Pojke, 17

Dömdes i våras för grov stöld och har enligt ett yttrande från kommunen tidigare ägnat sig åt rån, inbrott, väskryckning och telefonstölder.

Kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Marocko. Har ingen kontakt med sin familj och har aldrig gått i skola.

Har placerats på flera HVB-hem men avviker ständigt för att åka till Stockholm, där han ofta bor på gatan, och begå brott med vänner, enligt kommunen.