Har Löfven och Kinberg Batra abdikerat?
Har Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra abdikerat?
Märklig fråga, kan tyckas.
Men i SVT:s partiledardebatt sopade kamraterna Jonas Sjöstedt och Annie Lööf dem fullständigt av mattan.
Den första tv-debatten mellan riksdagens åtta partier sedan valet i höstas utvecklade sig inte riktigt som man hade kunnat förvänta sig.
Statsminister Stefan Löfven (S) och oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M), som just igår firade 4-månadersjubileum som partiledare, fick finna sig i att spela andra-, eller möjligen tredjefiolen i den spänstiga och fartfyllda debatten.
De dominerade
I stället var det Jonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C), som ofta munhuggs på Twitter, som dominerade. Sjöstedt, som säger att han representerar ett oppositionsparti trots att V samarbetar med regeringen om budgeten, slog åt alla håll. Både tacksamt och informativt.
Lööf inskränkte sig till att enbart kritisera motståndarsidan. Inte lika tacksamt men Alliansen lever i en brytningstid. Kritik av andra Allianspartier hade inte uppskattats.
Inte ens när Lööf fick frågor om varför Centern som enda borgerliga parti inte är för temporära uppehållstillstånd för flyktingar kritiserade hon de andra. I stället sade hon att hon står upp för det Alliansen gick till val på. Nämligen permanenta uppehållstillstånd för dem som har skyddsbehov.
Satt på avbytarbänken
Sjöstedt och Lööfs hetta och engagemang förpassade alltså både Löfven och Kinberg Batra till avbytarbänken.
En utländsk betraktare utan kunskap om Sverige och svenska hade lätt kunnat tro att det var Vänster- och Centerledaren som har de tyngsta positionerna i svensk politik. Inte Löfven och Kinberg Batra.
Stefan Löfven har lagt om debattstil. Han har övergett det gläfsiga attackerandet på oppositionen mot rollen av ansvarsfull statsman. Det är bra, han är mer hemma i den rollen.
Men han tog inte tillräckligt stor plats. Som åskådare förväntar man sig att statsministern är det nav som debatten cirklar kring. Det gjorde den inte runt Löfven.
Inte till frontlinjen
Anna Kinberg Batra har sedan hon blev partiledare inte knuffat sig in i rampljuset. Det kan finnas många skäl till det. Ett är att Moderaterna håller på att lägga grunden till ny politik på flera områden. Ett annat att hon fortfarande inte är varm i kläderna.
Men inte heller i går lyckades Kinberg Batra ta sig fram till frontlinjen. Det berodde i hög grad på att hon tvingades att använda en massa tid till att på nytt försvara Decemberöverenskommelsen, DÖ. Men också på att hon lägger sig vinn om en saklig framtoning utan känsloyttringar.
Det kan säkert fungera i vissa sammanhang. Men i politiska debatter blir det konstigt. Politik bygger på känslor, inte på promemorior (även om de också kan vara bra att ha).
Inte samkörda
TV-debatten var SD-ledaren Jimmie Åkesson återkomst till storpolitiken efter sjukskrivningen för utbrändhet.
Han var godmodig men gjorde fullständigt klart att det är ”back to basics” som gäller. Minskad invandring och färre flyktingar är Sverigedemokraternas svar på varenda fråga.
Det hjälpte inte att Stefan Löfven påpekade att Åkessons parti röstat emot det i voteringen om statsbudgeten i vintras. Det iddes Åkesson inte ens svara på.
Alliansen var inte lika samkörd som den brukar vara. Och det har ju partierna annonserat att de inte kommer att vara. Nu ska inte tusen, men i alla fall fyra, blommor blomma till valåret 2018.
Värre var att inte heller regeringen är samkörd. Det gäller inte bara titulaturen, Löfven kallade Romson för ”vice statsministern” medan hon vid åtminstone ett tillfälle använde det mer familjära ”Stefan”. Utan även själva politiken.