Svårt att tro att en bok kan driva en till gränsen för galenskap
Med just min yrkesbakgrund hade jag mycket svårt att tro att jag skulle kunna drivas till gränsen för galenskap av att läsa en bok.
Den fasta, och högst begripliga, föreställningen har jag fått ompröva. Boken heter ”Girig-Sverige” och är författad av Andreas Cervenka, sen någon tid kollega på Aftonbladet. På grund av just den senare omständigheten bör jag kanske påpeka att jag varken känner eller ens träffat författaren.
Boken beskriver ett Sverige där klasskillnaderna ökar i rasande takt, snabbare än i något annat land, där antalet miljardärer stigit från 28 stycken 1996 till dagens 542, vilket gör oss miljardärstätare än länder som Ryssland, Indien, USA, Frankrike och Kina. Vår miljardärsstock utgör 0,05 promille av befolkningen men äger mer än alla vuxna svenskar tillsammans, dvs 80 procent av befolkningen.
Är detta ett problem? frågar landets affärstidningar och högerideologer förtrytsamt. Är det inte snarare ett tecken på ekonomisk framgång och smart politik?
Det beror förstås på. För det första bör man väl fråga sig hur denna enorma och extremt ojämlika förmögenhetsbild uppstått. För det andra vilken roll politiken spelat.
Det i särklass vanligaste sättet att bli miljardär är att spekulera i fastigheter, det har skapat 70 av våra 542 miljardärer. Det hör till ovanligheten att miljardärer uppstått genom produktion eller innovation, som hos familjerna Kamprad (Ikea) och Persson (HM). Mer typiska metoder är att bedriva ocker i stor skala med exempelvis snabblån över mobilen eller bilda spel- och vadslagningsbolag. Aktiespekulation gäller förstås över hela linjen.
Men det mer svårbegripliga är den roll politiken spelat. Sen slutet på 90-talet har Sverige blivit världsledande också i att avskaffa eller sänka all beskattning av kapital och kapitalinkomster. Arvsskatt, gåvoskatt, fastighets- och förmögenhetsskatt har avskaffats, beskattningen av aktievinster och bolagsskatter har sänkts dramatiskt. I Sverige beskattas arbete hårdare än kapital. Och sjuksköterskor betalar högre skatt än miljardärer.
Konsekvenserna för så kallat vanligt folk, vi det 80 procenten som tillsammans äger lika mycket som de 542, 0, 05 promille av oss, har blivit mycket stora.
Fastighetsspekulationen har drivit upp priset på bostäder till en nivå som gör det omöjligt för även välavlönade medborgare, och framför allt ungdomar, att skaffa bostad. Om man alltså inte redan är rik. Man måste låna mycket för att få bo, således. Det har gjort svenskarna till världens mest skuldsatta folk. Vi befinner oss i en lånebubbla som närsomhelst spricker. Eller inte, så att vi lånar mer.
En politik som så systematiskt är inriktad på att berika de rika och göra de fattiga fattigare är svår att förstå.
”Men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det. Jag har växt upp i det. Jag hatar det. Hela min politiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa klassklyftor där ensamstående mödrar betalar skattesänkningar åt bättre ställda.”
Så lyder ett av Göran Perssons (S) mest berömda citat. Det är från 1998 när vågen av ”skattesänkningar åt bättre ställda” just hade inletts.
Men när Göran Persson avslutade sin politiska gärning, om det var så han såg det, och sålde sina tjänster åt riskkapitalister och banker kunde han snart bygga sin (lånefinansierade) herrgårdsimitation i Sörmland. Apropå det förhatliga klassamhället. Nu har han trixat ihop sina första 100 miljoner.
Och han är inte ensam bland de politiker som varit med om att forma Sverige till skatteparadis för den rikaste procenten av medborgare. Björn Rosengren (S), Ulf Adelsohn (M), Mats Hulth (S), Pär Nuder (S), Anders Borg (M) och Fredrik Reinfeldt (M) har gjort samma karriär och ingår nu själva i den rikaste procenten medborgare. För vilket de i stor utsträckning har sin egen politiska gärning att tacka.
Moderaterna i den här klubben kan man kanske förstå. Högerpolitik är alltid inriktad på att gynna de rika på de fattigas bekostnad.
Men vad hade sossarna i det sällskapet att göra?
I höstens valrörelse lovar såväl sossar som moderater att inte höja skatterna för vår rikaste procent medborgare.
För den som läser Andreas Cervenkas bok finns mycket mer att reta upp sig på. Tills man håller på att bli galen.
För övrigt anser jag att...
… en stackars socialist inte kan rösta på det parti som hjälper Moderaterna i Stockholm att privatisera sjukvården och sälja stadens kommunikationer till kineser och oljeshejker. Bara för nöjet att djävlas med bilister och måla en damcykelsymbol på stadens cykelbanor.
… Magdalena Anderssons uttalande om att ”den som inte sysslar med terrorism har inget att frukta” måste vara antingen det dummaste eller det mest cyniska hon någonsin sagt.