I det nya året har jag bestämt mig för att vara mer som folk är på TV

Nu är julen över. Den enda tiden på året som kan ge mig ångest över att vara på Instagram. Annars tycker jag folk som har ångest över vad som händer på Instagram har dålig förståelse för fiktion. Allt på Instagram är ju fiktion. Fattar man inte det… Så har man inte en fullt utvecklad förmåga att förstå fantasi och lögn. I vanliga fall älskar jag fantasi och lögn och tycker bara det är roligt. Men sen blir det jul och alla på Instagram verkar lyckliga och allas familjemedlemmar kommer så otroligt bra överens och de bakar. Och det spelar ingen roll att jag säger till mig själv hundra gånger att det bara är fantasi och lögn, för helt plötsligt tror jag på lögnen och jag mår illa. Jag mår illa av tanken på hur lyckliga folk är. Inte ens nu när jag säger att jag vet att det är lögn så tror jag på att det är lögn. Istället vill jag åt det som alla andra verkar ha. De verkar ha det som folk på TV.

I det nya året har jag bestämt mig för att vara mer som folk är på TV och vilken tid är bättre än den efter jul att tänka på vilken framtid man önskar sig. Och jag önskar mig att vara mer som på TV. Nöjd, enkel att tillfredsställa. Eller inte enkel, men i alla fall inte fullt så svår som i nu läget. Jag ska inte vara så kritisk. Jag ska baka med hela familjen på jul, utan att en enda gång tappa humöret eller vara oförmögen till uppriktig närhet.

”Vilken tid är bättre än den efter jul att tänka på vilken framtid man önskar sig”, skriver Tone Schunnesson.

Lite andra löften inför 2022: Köpa en Rolex. Stå upp på krogen istället för att sitta ner. Det är så sjukt europeiskt att stå upp. Helst ska man stå utanför baren med ett glas vin men eftersom man inte får stå utanför en bar och dricka i Sverige får jag nöja mig med att stå inomhus. Jag vill också köpa min första riktigt dyra väska. När jag skrev att jag längtar efter en dyr väska på Instagram (fantasi och låtsas) skrev en tjej surt i kommentarerna att jag inte får kalla mig marxist om jag också vill ha en dyr väska. Så ett annat löfte är att aldrig mer kalla mig för marxist, i alla fall inte så att någon hör. Jag vill aldrig mer bli ställd till svars av en främling, men det är mer en önskan än ett löfte eftersom det tyvärr ligger utanför min kontroll. Jag ska engagera mig mer i mitt privatliv. Eventuellt ha sex. Sätta upp mina tavlor på väggen som i nuläget bara står längs med väggen. Jag ska klippa mitt kreditkort. Lära mig cykla. Skämt åsido, jag kan redan cykla. Om jag blir förälskad så ska jag inte tröttna på att vara det. Vattna en orkidé jag fick på posten. Vara mer modern. Med det menar jag att inte hålla fast i gamla idéer som att jag tvunget ska gå upp innan klockan tio. Jag ska lära mig simma. Skämt åsido, jag kan redan simma. Jag ska sluta säga vad jag tycker men alltid skriva vad jag tycker. Krampaktigt ska jag hålla fast i en tråd som jag hittade i somras som leder till tron på något större än mig själv. 

Kanske kan den tron leda till att jag slipper fira jul nästa år! Kanske leder min eventuellt nyfunna tro till Islam eller judendomen och därför kan jag nästa år absolut inte kan tänka mig att fira jul, eftersom jag kommer vara fullständigt hängiven mina nya traditioner. Det kanske ska vara mitt enda löfte, förresten. Att hitta egna, nya traditioner. Så jag slipper längta efter främlingars iscensatta liv, på TV eller Instagram.