Därför är Israel och palestinierna oförmögna till fred
Kommer konflikten mellan Israel och palestinierna någonsin att få en fredlig lösning?
Efter decennier av fruktlösa försök ser oddsen väldigt deprimerande ut.
En försvårande faktor är de ojämna styrkeförhållandena.
Sedan min första resa 1986 har jag genom åren gjort otaliga reportageresor till Israel, Västbanken och Gaza.
Jag har suttit hos palestinska familjer som sörjt sina skjutna söner medan israeliska soldater stormat in och vänligt men bestämt beordrat mig att lämna området.
Jag har stått i köerna med palestinier som väntar i timtal på att få passera israeliska arméns vägspärrar för att de ska kunna ta sig till sina arbeten.
Jag har stått bredvid förtvivlade palestinier medan israeliska grävskopor river deras hem som straff för att någon i familjen deltagit i ett terrordåd.
Men jag har också suttit bredvid livrädda israeler som hukat i skyddsrum under ett regn av motståndarens raketer.
Jag har träffat judiska familjer vars nära och kära sprängts i bitar på bussar i Jerusalem efter attacker av palestinska terrorister.
Jag har själv fått ducka för glassplittret när stenar kastas genom rutan på min hyrbil bara för att den hade israeliska nummerskyltar.
Jag känner att jag med visst fog kan säga att jag lyssnat både länge och noga på vad båda sidor i konflikten haft att säga. Jag har slagits av hur oresonligt hatet är. Hur det hela tiden ligger och puttrar under ytan. Inga egna upplevda oförätter glöms medan motståndarens avfärdas med en axelryckning.
Det är "vi och dom" upphöjt till tio.
Många vill inte ens acceptera den andra sidans existens. Judarna hänvisar till att Bibeln ger dem rätt till landet. Palestinierna påpekar att de trots allt bodde där när Israel bildades.
Skyldiga till övergrepp
Det är inte svårt att hitta palestinier som vill att Israel ska utplånas. Många israeler ser palestinierna som andra klassens medborgare utan behov av några rättigheter.
Det gäller givetvis inte alla men tillräckligt många för att förgifta de få initiativ till fred som numera tas.
När det påstås att det nu uppblossade våldet orsakats av vräkningen av några palestinska familjer från hem där de bott i över 60 år men som judar har legal rätt till enligt staten Israel, så är det bara halva sanningen.
Dagens våld är mer ett resultat av decennier av förtryck av palestinierna, av krig och oresonligt hat.
Båda sidor gör och har gjort sig skyldiga till övergrepp. Men styrkeförhållandena är väldigt olika. Israel har den starkaste militärapparaten i Mellanöstern. Palestinierna har inte ens en egen armé och knappt några vapen.
Israel är ockupanten som med maktens arrogans kan skapa lagar och regler som gynnar dem och missgynnar palestinierna. Palestinierna har ett visst självstyre men ytterst är de i händerna på Israel.
Överlägsenheten minskar israelernas vilja att kompromissa. Varför ge bort något när man kan trycka ner och kontrollera motståndaren? Den som tror sig kunna vinna en total seger behöver inte ge med sig.
Baksidan är att tryckkokaren med jämna mellanrum exploderar och då gör det ont.
Palestinierna har i stället hamnat i den eviga offerrollen där det är allt eller inget som gäller. Tillgodoses inte alla krav fortsätter kampen för evigt.
Fredshopp väcktes
1993 väcktes hoppet om fred när palestiniernas dåvarande ledare Yassir Arafat skrev under ett fredsavtal med Israel. Palestinierna skulle få ett embryo till självstyre på Västbanken och i Gaza mot att de accepterade Israel och upphörde med terrorattacker.
Men de riktigt stora frågorna lämnades olösta.
År 2000 var det väldigt nära igen. Men Yassir Arafat ändrade sig i sista stund i Camp David och vägrade skriva på ett slutgiltigt fredsavtal där Israel gjort betydande eftergifter.
Sedan dess har våldspiralen fortsatt även om det på ytan varit ganska lugnt de senaste fyra åren när Donald Trump ensidigt ställde sig på Israels sida och i praktiken dödade Israels vilja att sätta sig vid förhandlingsbordet.
De grundläggande frågorna är fortfarande olösta och kompromissviljan på båda sidor mindre i dag än för 20 år sedan:
- En palestinsk stat
Tvåstatslösningen betraktas av omvärlden som den enda tänkbara. Men Israel går alltmer ifrån den tanken och vill i stället fortsätta med ockupationen för all framtid utan att ge palestinierna samma rättigheter som israeler.
- Jerusalems framtid
Palestinierna vill ha Östra Jerusalem som sin huvudstad i en framtida palestinsk stat. Israel försöker fördriva de palestinier som bör i Östra Jerusalem för att kunna lägga beslag på hela staden.
- Judiska bosättningar
Palestinierna har stöd av omvärlden i sina krav att Israel slutar bygga bosättningar på palestinsk mark eftersom det försvårar för en tvåstatslöning. Palestinierna kräver att Israel lämnar tillbaka bosättningarna. Vilket är orealistiskt när det gäller en del av dem som i praktiken numera är medelstora städer. Israel fortsätter mot världens vilja att etablera nya bosättningar.
- Återvändande av palestinier
Palestinierna vill att de som fördrevs under kriget 1948 när Israel bildades ska få återvända, inklusive nya familjemedlemmar. Det handlar om 3-4 miljoner människor som i dag lever i Libanon, Jordanien och på andra platser i världen. Ett orealistiskt krav som Israel blankt avvisar.
- Säkerhet
Israel vill ha garantier för att en palestinsk stat i framtiden inte används som språngbräda för attacker mot Israel. Vem ska kunna ge dem när Hamas fortfarande inte vill acceptera den judiska staten?
Demokrati vs diktatur
Medan Israel är en demokrati, åtminstone för israelerna, så styrs palestinierna av splittrade och diktatoriska ledare. Val skulle ha hållits i maj men har åter skjutits på framtiden eftersom presidenten Mahmoud Abbas fruktar att han skulle förlora mot extremisterna i Hamas som i dag skickar sina raketer mot Israel.
Omvärlden manar till lugn men har i praktiken tröttnat på konflikten. Inte ens arabstaterna står längre upp för palestinierna på samma sätt som tidigare.
Många har genom åren försökt. Alla har hittills misslyckats.
I dag är det svårt att se någon som har både viljan och förmågan att lösa denna konflikt från helvetet.