Kvinnan som utpressade politikern borde fått fängelse
Kvinnan som i dag dömdes för att ha utpressat riksdagsledamoten Kjell Jansson slipper fängelse.
Det ska hon vara tacksam för.
En natt i december i fjol gick eller möjligen vinglade den moderate riksdagsledamoten in i en sexfälla.
En ung kvinna som i flera månader uppvaktat mannen på dennes stammispub i Stockholm och en väninna till henne följde med honom hem.
Kvinnan tog i smyg bilder på Janssons och kompisens sexuella förehavanden och 65 000 utbetalade kronor och fyra månader senare meddelade Stockholms tingsrätt i dag dom.
Kammaråklagare Lars Hedvall vid Åklagarmyndighetens riksenhet för säkerhetsmål är både en vinnare och en förlorare.
Vinnare i den bemärkelsen att han har övertygat domstolen om att kvinnan har gjort dig skyldig till utpressning och försök till utpressning.
Detta är nu sannerligen ingen sensation. Förundersökningen bjuder på rikliga mängder sms och chattar vars innebörd inte är svåra att förstå.
Kvinnan vill ha pengar till nya bröst, resor, taxi, annars ska fotografiet läckas till pressen, till mannens son, till polisen.
Hon tycks själv i högsta grad ha varit medveten om att hennes agerande varit brottsligt, då hon vid ett tillfälle bland annats skriver ”Ta det som utpressning, men jag kommer att säga till polisen”.
Pengar betalades ut. Några tusen här, ett par hundra där. Dessutom 49 900 för en räkning till en klinik för plastikkirurgi.
Först efter ett par månader fick politikern nog och kontaktade Säpo.
Men åklagaren når inte hela vägen. Han hade dessutom yrkat på att brotten ska bedömas som grova. Det köper inte tingsrätten.
Kvinnan har visserligen utnyttjat faktumet att Jansson sitter i riksdagen, men hon har inte utpressat honom för att påverka honom politiskt.
Brott av normalgraden är en generös bedömning. Det var hänsynslöst av henne att dra nytta av hans ställning.
Utpressningen är dessutom farlig i den bemärkelsen att det är ett angrepp mot en person som är en representant för demokratins kärna.
Välvilligt är även straffet. Tingsrätten konstaterar att brotten borde leda till sex månaders fängelse. Inte minst med tanke på att gärningen har inneburit en ”allvarlig kränkning” som har ”medfört stor psykisk påfrestning för Kjell Jansson”.
Utpressning är också en form av kriminalitet där utgångspunkten är tid bakom murar.
Men i just det här fallet blir det samhällstjänst, bland annat därför att kvinnan föredrar den påföljden framför fängelse. Dessutom får hon skyddstillsyn.
Den här olustiga historien innehåller dock mer än kvinnans kriminalitet.
Jansson är ett brottsoffer, men det pågår dessutom en förundersökning om misstänkt sexköp.
Hur det går med den utredningen vet vi inte, men det här kan sluta med att de båda döms för lagöverträdelser och att de båda är brottsoffer.
Det finns bortom juridiken även en renodlat moralisk aspekt på eländet.
En man i Janssons position ska över huvud taget inte hamna i en sådan här situation.
Han ska inte släpa med sig två unga kvinnor hem på fyllan.
Riksdagsmannen har suttit i några av de tyngsta utskotten: Försvar, utrikes, justitie.
Hemliga papper har passerat hans ögon, sekretessbelagda föredragningar i för nationens säkerhet viktiga frågor har passerat hans öron.
Att vara politiker på hög nivå kommer med krav. Ledsen, men att på sin fritid leka Mick Jagger fungerar inte.
Moderatens vidlyftigheter ledde till att han blev en potentiell säkerhetsrisk.
Och situationen blev inte mindre allvarlig av att han lät månader gå innan han kontaktade polisen.
Kjell Janssons politiska karriären är rimligen över. Den tar inte slut på ett roligt sätt.
Men på sätt och vis kommer även han ganska lindrigt undan.
Det var åtminstone inte Putin som arrangerade honungsfällan.