SD kommer inte bryta med regeringen
Att SD återigen ifrågasätter samarbetet med regeringen är bara spel för galleriet.
Partiet vet att EU:s migrationspakt är långt ifrån klar och är numera ett parti som alla andra.
Ett parti som älskar makt.
För bara några veckor sedan stod den moderata EU-parlamentarikern Tomas Tobé i Bryssel och sa att den nya migrationspakten som han varit med och förhandlat fram i parlamentet, inte skulle orsaka några slitningar mellan hans parti och Sverigedemokraterna hemma i Sverige. Han hade fel. Det borde han förstått.
Migrationspolitiken är ett kraftigt fundament i SD och i det avtal som Sverigedemokraterna har med regeringen.
Det är inte vilket avtal som helst. Utan Tidöavtalet hade den här regeringen aldrig kunnat tillträda. Utan Sverigedemokraternas framgångar i valet hade den här regeringen inte heller kunnat tillträda. Alla tre regeringspartier gick bakåt i höstens val och i regeringsunderlaget är SD störst.
Visst har Moderaterna blundat för sin försvagade position och hoppats att Sverigedemokraternas oerfarenhet av regeringsmakten ändå skulle förskjuta makten till M:s fördel. Det har det inte gjort.
Regeringen har suttit vid makten i ett drygt halvår och Sverigedemokraterna har redan hunnit hota med att bryta samarbetet vid två tillfällen. Det första handlade om att göra frågan om reduktionsplikten till en kabinettsfråga, och nu om det här.
Det är en bit kvar innan EU:s migrationspakt är klar. Parlamentet med Tomas Tobé i spetsen har tagit fram sin förhandlingsposition, kommissionen har sin och nu ska medlemsländernas migrationsministrar förhandla var de står innan ett färdigt kompromissförslag ligger på bordet.
Positionerar sig
Det Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson vill är att sätta press på migrationsminister Maria Malmer Stenegaard inför ministerrådets förhandlingar. Malmer Stenegaard har redan sagt att hon kommer att driva en stramare migrationspolitik i sina förhandlingar än det förslag som Europaparlamentet lagt fram.
Och Sverigedemokraterna kommer inte lämna det här samarbetet efter några få månader. De har siktet inställt på att sitta i regering efter valet 2026 och då fungerar det inte att visa sig vara så här oförutsägbara i samarbetet med de andra borgerliga partierna.
Däremot kan utspelet kring migrationspakten göra att väljarna uppfattar regeringsunderlaget som mycket mer splittrat än vad M, KD och L egentligen vill ge sken av. Styrkan av ett sammansvetsat regeringsalternativ i kontrast till oppositionens splittring kommer att vara Tidöpartiernas största fördel i valrörelsen 2026 – om inte SD sabbar detta vill säga.
Även SD älskar makt
Ebba Busch uppmanade SD att ta den här typen av diskussioner och kritik internt istället för via media. Men då missar hon en av de bärande anledningarna till att Sverigedemokraterna just tar det här offentligt istället för via det samordningskansli de delar med regeringen. SD vill att deras väljare ska veta att de inte är nöjda med precis allt och att de därför sätter press på regeringen.
Sverigedemokraterna kämpar fortfarande med sin nya roll, hur de ska hantera att vara både en del av makten och antietablissemanget. De vet också att migrationspolitiken är den absolut viktigaste frågan för deras väljare och att det är viktigt att signalera till väljarna att SD inte offrar vad som helst för att få sitta med vid maktens bord. Fast de egentligen och självklart gör just det. För i dag är SD ett parti som alla andra.