Bullrige Pehrson och lågmälde pizzabagaren
En trappa upp presenterar den bullrige partiledaren Johan Pehrson Liberalernas valmanifest.
Det är en sömnig sensommardag i Bredäng i södra Stockholm och pizzabagaren är inte särskilt intresserad av vad politikern har att säga.
Han heter Vlado Radakovic, är 62 år gammal, han har leende ögon och energi i tal och rörelse.
Det var 29 grader kallt den där vinterdagen 1985 då han anlände till Arlanda och Sverige.
Kärleken förde honom hit. Kärleken fick honom att stå ut i det kalla och mörka landet uppe i norr.
Några år senare bröt krig ut i Jugoslavien och då var det inte längre något snack om saken. Vlado Radakovic, pizzabagaren, hade kommit till Sverige för att stanna.
Men då var då och nu är nu och det framstår som en smula udda att Liberalerna ska lägga fram sin politik i en skola i en liten och sliten gammal förort som sällan uppmärksammas och som inte ens har Rosengårds eller Tenstas symbolik och ryktbarhet.
Jag fattar inte vart jag ska, det gör inte SVT:s team heller, vi irrar runt skolan, en lärare pekar åt ett håll, till slut ringer vi en pressnisse som pratar om en trappa som vi ska ta oss upp för.
Nedanför denna trappa ligger Vlado Radakovics pizzeria. Lunchrusningen har ännu inte kommit igång och han sitter på sin egen uteservering.
– Vi stänger tio ikväll. Om det är lugnt. Annars elva. För en småföretagare existerar inte arbetstider, berättar han.
Jag förklarar att jag ska lyssna på vad Pehrson har att säga. Radakovics ler och säger att vi kan återuppta samtalet då politikern är färdig.
Det visar sig givetvis finnas ett skäl till att Liberalerna valt just Bredängsskolan.
Där gick Gulan Avci, partiets jämställdhetspolitiske talesperson, en gång i världen.
Nu står hon bredvid karismatiske partiledare och väntar på att denne ska få sitt inledande tal och de klatschiga formuleringarna överstökade och att hon ska få ordet.
Vilket Avci till slut får. Hon pratar om orättvisor och bristande jämställdhet och parallell rättsskipning som måste bekämpas och vikten av att kunna språk och annat som säkert är riktigt och sant på det där riktiga och sanna sättet som endast präktiga folkpartister kan prata.
Lyssnar Bredäng? En förort där 72 procent av invånarna har någon form av utländsk bakgrund, mer än dubbelt så många som i Stockholm i sin helhet? En del av Stockholm där Liberalerna bara fick tre procent av rösterna i förr valet?
Tandläkaren på torget lockar i stora bokstäver med alla språk som de anställda på mottagningen behärskar: arabiska, turkiska, persiska, spanska, azerbadjanska.
Vlado Radakovics bor i Bredäng. Han trivs här. Men det var lugnare förr. Brottsligheten var inte lika grov.
Nu härjar ett gäng som i pressen benämns som Bredängsnätverket, en kriminell organisation som i flera år legat i en konflikt med en annan liga, flera mord har skett, det mest uppmärksammade på ett hotell i centrala Stockholm i fjol.
– Men jag tycker att det har blivit bättre i år. Polisen är här oftare. Den är synligare.
Människor går förbi. Vlado Radakovics hälsar på allt och alla. Växlar några ord med ett par tonåringar. Kramar en tant.
I Sverige har han fått två barn. De är vuxna nu, lever sina egna liv, även om en av sönerna jobbar i pizzabutiken.
Livet här, säger han, blev bra. Sverige är ett bra land. Sverige har bra politiker.
– Men det är ett misstag att gå med i Nato. Neutraliteten har varit bra för Sverige.
En trappa upp fortsätter företrädare för de liberaler som längre än något annat parti förespråkat medlemskap i den millitära alliansen att hamra in sina budskap i de fem reportrar som orkat infinna sig.
Men inte ett ord om Nato. Den frågan är politiskt död efter sossarnas omsvängning.
Jan Jönsson, socialborgarråd i Stockholm, har tagit över showen. Ingen annan svensk politiker använder så många ord till att få så lite sagt som han.
Efter en evighetsutläggning om bristande integration tar bullrige Pehrson över igen. Korta, kärnfulla budskap.
”Obligatorisk språkbedömning för alla tvååringar!”
Valrörelsen har, på gott och ont, startat.