Bra att någon bryter SD:s monopol

Göran Hägglund kan vara helt fel ute. Han kan också vara något på spåren.

Men det är bra att någon försöker bryta Sverigedemokraternas monopol på att diskutera flyktingpolitik.

Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin.

KD-ledaren Göran Hägglund är den första partiledaren som tar i den heta potatisen. Det vill säga tar upp den ökande flyktingströmmen till Sverige och diskuterar hur den ska hanteras med någorlunda konkretion.

Det kan man inte hävda att något annat parti gör - utöver Sverigedemokraterna. Avgående M-ledaren Fredrik Reinfeldt var visserligen först på bollen när han i sitt sommartal vädjade att vi skulle öppna våra hjärtan och talade om de påfrestningar som samhället skulle utsättas för. Men konkret var inte heller han.

Nu har Hägglund haft fräckheten att hävda att det kanske går att minska kostnaderna för flyktingmottagandet och samtidigt öka incitamenten till arbete för dem som kommer hit.

Det skulle han inte ha gjort, åtminstone inte enligt de företrädare för de rödgröna partierna som uttalade sig efter utspelet. De antydde, utan att säga det rakt ut, att Göran Hägglund fiskar i grumliga SD-vatten.

– Det är fel ingång att tro att flyktingar som kommer hit är nöjda med att sitta och ha 5 000 - 6 000 kronor i månaden och inte vill arbeta och göra rätt för sig, sade exempelvis statsminister Stefan Löfven (S).

Nu hävdade visserligen Hägglund inte det men i alla fall. Löfven tyckte Hägglunds förslag var dåliga och sade det genom att påstå att Hägglund tror något som han inte sagt att han tror.

Från de andra allianspartierna var hållningen avvaktande, typ ”vi tittar också på det här men kan i dag inte ta ställning till de enskilda förslagen.”

SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson jublade:

– I någon mening är det ett genombrott för oss.

Världens mest förutsägbara reaktioner, skulle man kunna säga. Alla höll sig i sin box. Rödgrönt tycker dåligt. Blått tycker nästan ingenting. SD tar som vanligt åt sig äran.

Vi backar bandet till början av november och Migrationsverkets senaste prognos. Enligt den kommer det mellan 80 000 och 105 000 flyktingar till Sverige nästa år. Medelvärdet är 95 000 personer.

Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att det är besvärligt. Ingen talar svenska och många har utbildningar som inte går att använda i Sverige utan kompletteringar. Dessutom ska alla ha tak över huvudet.

Sedan Alliansen och Miljöpartiet ingick den migrationspolitiska överenskommelsen under förra mandatperioden har fältet lämnats fritt för Sverigedemokraterna. Det är de enda som diskuterat de problem som måste hanteras när så många flyktingar söker sig till Sverige.

Jag menar inte att det är oöverstigliga problem, inte alls. Men det ställer till praktiska problem som måste lösas på ett eller annat sätt.

Tystnaden från de andra partierna bidrog sannolikt till att Sverigedemokraterna fördubblades i senaste riksdagsvalet. Det enda parti som svarade på de frågor som många väljare ställde var SD. Övriga talade om vikten av ett öppet samhälle.

Det är viktigt, superviktigt till och med. Men tyvärr måste man nog säga lite mer än bara det.

Göran Hägglund kanske har helt fel. Han kanske har helt rätt. Men det är bra att något annat parti än Sverigedemokraterna talar om den här frågan och gör det i någorlunda konkreta ordalag.