Välkommen till trista Sverige, EU

Ingen flärd när Sverige är ordförande i unionen

Ligg lågt.

Ta ingen plats.

Jobba så svetten lackar för kompromisser – även de dåliga.

Så får Sverige guldstjärna som ordförande i EU under det första halvåret 2023.

När klockan slog tolv i natt gick vi inte bara in i ett nytt år. Sverige tog också över som ordförande i EU.

Det är tredje gången vi är ordförande sedan vi blev medlemmar i den europeiska unionen för 27 år sedan. Under den långa tiden har ordförandeskapet skiftat karaktär. Nu är det betydligt mer nedtonat än tidigare.

Ordförandeskapet innebär att svenska ministrar är ordförande i ministerråden och att en lång rad tjänstemannagrupper leds av personer från regeringskansliet eller svenska expertmyndigheter.

Förut var målet att ett lands ordförandeskap skulle sätta avtryck i unionens historieböcker. Nu är det snarare tvärtom.

Ett lyckat ordförandeskap består i att det fattats beslut, bra eller dåliga, i en rad frågor. Om Elisabeth Svantesson (M) eller Ebba Busch (KD) varit duktiga under ordförandeskapet har de inte profilerat sig själva. Utan jobbat sig svettiga för att unionen ska komma fram till en kompromiss som alla kan leva med. Det är så man får guldmedalj som EU:s ordförande.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Totalt kommer Sverige att leda omkring 2 000 möten i Bryssel och Luxemburg, unionens huvudsakliga mötesplatser. Det allra första är ett möte i kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik i Bryssel den 5 januari.

150 möten kommer att äga rum i Sverige. Två tredjedelar av dem kommer att hållas på ett konferenscenter i den ocharmiga Arlandastaden nära flygplatsen. Korta transporter, bra säkerhet, lite trafikstörningar är den prosaiska svenska förklaringen till valet av utpräglad mötestristess.

Informella ministermöten och toppmöten (med regeringschefer och en och annan president) brukar förläggas till en trevlig, naturskön plats i ett hus med anor. Men de informella ministermötena kommer även de hållas i Arlandastaden. Och något informellt toppmöte har Sverige inte tänkt kosta på sig. Informellt betyder i det här fallet snack. Inga beslut.

Det enda mötet som andas lite show är kommissionens inledande besök i Sverige. Det tillhör traditionen att varje ordförandeskap inleds med att den 27-hövdade kommissionen besöker landet. Den 12 januari åker de på ett två dagars möte med regeringen i Kiruna. Ishotellet i Jukkasjärvi, grön omställning och stadsflytt står på programmet.

Men i övrigt är det svenska mötesprogrammet trist. Tråkigt. Grått.

Arlandastad, norr om Stockholm, blir skådeplatsen för två tredjedelar av EU-mötena där Sverige står som värd.

Statsminister Ulf Kristersson tvingas hålla en ännu lägre profil än sina ministrar under EU-halvåret. Han är inte ens ordförande i sin grupp, Europeiska rådet. Det har en permanent ordförande. Det har utrikesministrarna också. Men han kommer att vara centralt placerad på gruppbilderna.

I ett tal i mitten av december i riksdagen presenterade Ulf Kristersson det som Sverige vill prioritera under sitt halvår vid rodret. Som tur är så bryr sig ingen om det.

Punkt två av fyra var ”resiliens”. Jag har slagit upp det. Det betyder förmåga att motstå störningar eller återhämta sig.

Men som sagt, det är få eller ingen som bryr sig om ordförandelandets prioriteringar. Dagsaktuella frågor tar över.

 

Sverige har varit ordförande två gånger tidigare. Första gången, 2001, var statsminister Göran Persson ordförande och två ordinarie toppmöten ägde rum i Sverige. På våren i Stockholm med Vladimir Putin som gäst. På försommaren i Göteborg med George W Bush som mest prominente besökare.

Att stan nästan ödelades på kuppen har få som såg de rykande eldarna på Avenyn glömt. Eller containrarna som skulle spärra av för de våldsamma demonstranterna. Eller de utmattade polishundarna som drack ur fontänerna.

Vid nästa ordförandeskap, 2009, hade redan de ordinarie toppmötena för alltid förlagts till Bryssel. Statsminister Fredrik Reinfeldt var den siste regeringschefen som tog hand om den roterande ordförandeklubban. En av hans uppgifter var att vaska fram den förste permanenta ordföranden för stats- och regeringscheferna. Tyvärr kommer ingen ihåg honom längre, Herman van Rompuy.

1 juli tar Spanien över stafettpinnen. Det är svårt att tro att deras ordförandeskap blir lika avskalat som det svenska.

 

För dig som vill veta mer

Massor med info finns på ordförandeskapets hemsida sweden2023.eu

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Följ ämnen i artikeln