Än en gång har en kvinna drabbats av minnesförlust

Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Peter Lundgren anländer till rättegången vid Jönköpings tingsrätt, där han åtalats för sexuellt ofredande

Att Sverigedemokraten Peter Lundgren friades för sexuellt ofredande är inte mycket att orda om.

Än en gång har en kvinna drabbats av en lika plötslig som svårförklarlig minnesförlust i rättssalen.

EU-parlamentarikern åtalades för att ha ofredat en kvinnlig partimedlem på ett hotellrum i Nacka strand i samband med SD:s valkonferens i mars 2018.

Lundgren ska ha tvingat upp en kvinna i sitt knä, fört upp en hand under hennes tröja längs ryggen och tagit henne på brösten.

Historier av detta slag är sällan tacksamma för en åklagare. Alkohol är ofta inblandat och i efterhand tenderar allt vara en röra av svaga hågkomster och vittnesmål som spretar åt olika håll.

Ytterligare en komplicerande dimension är att det var politiker som var inblandade i detta fall. Och politikers primära drivkraft är som bekant inte alltid i första hand att sanningen ska komma fram.

Värt att notera är exempelvis att det var en miljöpartist som gjorde anmälan. Det har inget med den slutgiltiga juridiska bedömningen att göra, men det går inte att utesluta att den ursprungliga berättelsen var kryddad med en och annan överdrift.

Det går ju också att tänka sig att anmälaren inte lyft ett finger om det var en ledande företrädare i det egna partiet som anklagades för detta.

Mer komplicerande än detta är dock att det vittne som tydligast hävdar att ett ofredande begicks var en sverigedemokratisk konkurrent till Lundgren om de eftertraktade platserna i EU-parlamentet.

Det går, som Jönköpings tingsrätt konstaterar, inte att utesluta att vittnet kan ha haft personligt intresse inför EU-valet 2019 av att Lundgren framstår på ett ofördelaktigt sätt.

Därmed förlorade åklagaren sitt starkaste kort.

Lundgren och kvinnan som påstås ha utsatts gjorde ett gemensamt framträdande i en video där delar av händelseförloppet erkändes.

Men det är framförallt det som sägs under huvudförhandlingen som rätten har att ta ställning till. Och väl där hade Lundgren drabbats av minnesförlust av mer allvarligt slag.

Inte heller kvinnan har kunnat bringa klarhet i händelseförloppet.

Vissa delar av huvudvittnets berättelse nekar hon till. Andra detaljer vill hon inte kommentera. Åter andra omständigheter säger hon sig inte minnas.

Att det kan vara si och så med viljan att medverka hos kvinnor som har utsatts för våld eller sexuella övergrepp är inte ett okänt fenomen.

En förklaring kan vara att anmälan är gjord i ilska och att det i eftertankens kranka blekhet kan te sig varit en ogenomtänkt idé att ringa polisen.

En annan anledning kan vara att känslorna för den anklagade är så starka att hon inte vill att han ska råka illa ut.

En tredje och dessvärre troligen vanligen förekommande orsak är att kvinnan inte vågar fullfölja. Hon vet ju redan vad mannen är kapabel till.

Ett uppmärksammat exempel på svårigheterna för rättsväsendet är då en känd artist för ett drygt årtioende sedan åtalades för att ha misshandlat sin flickvän vid ett par tillfällen.

Den unga kvinnan bedyrade i rätten att allt var påhittat och att hon själv orsakat sina skador. Men det fanns vittnen och mannen fälldes ändå.

Ett annat fall är mordet på Lotta Rudholm 2016.

Hon hade tidigare anmält mannen som slog ihjäl henne för misshandel. Men den förundersökningen lades ner, delvis beroende på att kvinnan tagit tillbaka sin berättelse.

Ibland lyckas polis och åklagare trots minnesförluster och bristande vilja att samarbeta. Ibland misslyckas de.

Många utredare är mycket duktiga och mycket har blivit bättre. Viktigt är att agera snabbt med säkrande bevis och få den utsatta kvinnan att känna sig trygg.

Men att stora steg har tagits åt rätt håll innebär inte att allt är bra. Utrymme för förbättringar saknas sannerligen inte.

Jag kan dock inte se att det finns tydliga skäl att kritisera polis eller åklagare för att en politiker i dag friades.

Följ ämnen i artikeln