Babianens kusin gör mig ledsen

Grobian? Nej, djuret på bilden är en mantelbabian, en art i släktet babianer.

Det började med att jag kallade Joachim grobian.

Det var inget bråk eller så, det handlade mer om vad som har hänt med hans ansikte under coronan. Vad jag vet så sitter inte skäggtrimmers i karantän. Anders Tegnell har inte sagt: Håll avstånd, tvätta händerna och låt ansiktshåret vara.

”Grobian, var kommer det ordet ifrån egentligen?” sa Joachim, förlåt, mumlade Joachim genom sin pandemioutfit.

”Vadå kommer ifrån? Det kommer väl från djuret grobian, eller hur menar du?”

Joachim log knipslugt.

”Jaså, vad är grobian för djur?”

Det blev blankt och tyst och tomt. I rummet likväl som mellan mina öron.

Är grobianen inte ett djur? Är den inte en apa nära besläktad med babianen men med grövre drag och outhärdligare beteende, boende i kanske Mauretanien eller liknande?

Varför går jag runt och tror det? Varför känner jag mig så dum? Tänker jag mig vidare att Heffaklumpen är en underart av elefant?

Att Joachim vet allt om apor och jag ingenting alls är norm i vårt hem, javisst, men nu är informationsglappet mellan oss vidare än en grobians grin.

”Du kan ju inte ta ifrån mig en djurart vid 41 års ålder”, sa jag till Joachim och hastade mig i väg till Google.

En sån här kunskapskris har inte drabbat mig sedan jag var 20 år och fick lära mig att det heter kotlett och inte koklett. Faktum är att jag precis hade hämtat mig från detta ryggradsstycke av mitt liv.

Jag läser upplysningstörstande att grobian kommer från tyskans ”grob” som betyder grov.

En grobian är grov, ohyfsad och tölpaktig.

Och här gick jag omkring i min lilla lilla värld av blommor och trodde att grobianen var ett upprättgående apdjur i vissa delar av den afrikanska kontinenten.

Kanske har grobianen varit hotad av utrotning, det är därför man hör om den så sällan, det är därför det finns så få Mitt i naturen special om den.

Kanske har den framlevt en hård och karg tillvaro lufsandes mellan omkullvälta trädstammar i skogen som något ondskefullt multinationellt företag skövlat. De få grobianbebisar som fötts har hittats ihjälsvultna eftersom grobianmammorna dött i ett försök att försvara habitatet.

Kanske upplevde grobianen som art en helt ny vår i och med corona?

Likt hjortar som nyfiket klackar omkring på sina yrvakna klövar på stadens gator eller flamingos som häckar i ett hav av rosa vid Mumbais strandkant så kanske grobianen vädrade morgonluft.

Grov och ohyfsad och tölpaktig klev den ut i ljuset och den ogrumlade luften. Det är en ny tid nu, det är grobianens år!

Men allt detta var innan jag fick veta att grobianen inte finns.

Så nu är inget av det jag skrev sant.

Det har inte hänt.

Jag känner mig så nedstämd.

Varför är det så ont om grobianer?


Forßa Fußball

  • Enligt uppgifter till Reuters drar Bundesliga igång igen den 15 maj. Det är så besynnerligt att något så fundamentalt ointressant plötsligt kan göra mig så glad, rent ut upplyft. Det är alltså nu det händer. I min jakt på normalitet och lite nerv och adrenalin ska jag ägna mig åt. Tysk fotboll.

Följ ämnen i artikeln