Plötsligt får tanten ta plats i samhället

Aldrig har jag längtat så mycket efter att bli något som tant. För ni märker ju hur het tanten är.

I torsdags valdes nya stjärnor in i Swedish music hall of fame. Ulf skickade ett besvärat brev till tack, Yngwie en film från Amerika. Klarast sprakande var Gullan Bornemark som studsade upp på scenen likt en ljuvlig, glänsande hallonrem och dominerade hela ­panget med trallande ramsor, uppläxningar och allsång. ­Gullan Bornemark är 87 år och tar plats, i musikhistorien och i allmänhet. Tanterna tillåts plötsligt göra det.
”I hela mitt liv som skulptör har jag strävat efter att förvandla kvinnan från ­objekt till ett aktivt subjekt”, sa Louise Bourgeois vars ­radikala utställning med ­jättespindlar, blod och nålar tagit över Moderna museet Stockholm. Hon slog igenom som 71-åring.

I filmen ”Ceremonin” ­träffar vi en annan tant, ­Catherine Robbe-Grillet, 84-årig slottsfru och dominatrix som dyrkas av sina unga sexlärljungar. 80-åriga författaren Joan Didion frontar fräna klädmärket Celines vårkampanj och ­Helen Mirren gör nåt liknande i L’Oreals nya läppstiftsfilm.

Här hemma gör Marie-Louise Ekman bejublat kaos med Dramaten, Malou vinner Stora journalistpriset och Bettan Höglund stormar till final i ”På spåret”, medan New York Magazines senaste modenummer hyllas för sitt omslag med en dunhårig och drömskt dansande Joni Mitchell. Den äldre kvinnan, hon som ­kallas tant, är överallt.
Jag klumpar ihop dessa vitt skilda karaktärer eftersom det de har gemensamt, sitt kön och sin icke-unga ­ålder, är vad som tidigare gjort att andra utestängts. Och för att något bevisligen har ändrats. Kulturen, reklamen och till och med modemagasinen verkar äntligen ha fattat att tanten kan vara excentrisk ikon, konstnär, journalist, musa – och människa. Att tanten har ett ­värde. Så är det inte dags att politiken också inser det?

Ett bra samhällsbygge kan inte fortsätta ignorera kvinnorna som har gjort oss, som vi har att tacka för allt.

För tanten är ball, visst, men hon förtjänar också en pension hon kan leva på, ett tryggt vårdsystem, bra hälsa och ett värdigt åldrande. Dessutom är det dags att ringa mormor. Länge leve tanten, på ­riktigt.