Privatiseringarna av skolorna har ett högt pris även för liberaler
Pröva följande enkla tankegång: ”Alla barn i Sverige skall ha rätt till samma skolgång oavsett var de bor och oavsett om deras föräldrar är rika eller fattiga.”
Det ser ut som en självklarhet, men det är det inte. Samtliga borgerliga partier är ursinniga motståndare till tanken att svenska barn skulle ha rätt till samma skolundervisning.
De har länge och hårt arbetat för en systematisk orättvisa som lett till att Sverige i dag har världens mest privatiserade skolsystem och sannolikt världens snabbast sjunkande skolresultat. Vårt land är unikt också däri att det faktiskt är fullt tillåtet att göra vinst på skattebetalarnas bekostnad genom att försämra undervisningen – och skicka vinsten till Cayman Islands eller Panama. Inte ens i det starkt konservativa klassamhället England vore något sådant tänkbart.
Följden av ett par decenniers privatiseringspolitik har också blivit ett virrvarr av usla, medelmåttiga och bättre skolor där det gäller för föräldrarna att hålla tungan rätt i mun när de skall pröva sig fram i fiskdammen.
Systemet gynnar självklart den utbildade medelklassen och missgynnar i ännu högre grad underklassen. Men de borgerliga partierna slåss just om medelklassens röster.
Överklassen är för liten för att vara intressant och underklassen svår att locka med löften om skattesänkningar, ännu mer privatiseringar och rotavdrag.
Nå då tar vi det igen: ”Alla barn i Sverige skall ha rätt till samma skolgång oavsett var de bor och oavsett om deras föräldrar är rika eller fattiga.”
Trots att de borgerliga partiledarna inte kan acceptera denna enkla jämlikhetsprincip skulle ingen av dem våga säga emot öppet och klart. De gömmer sig i stället bakom en politisk formel. De säger att de vill ha valfrihet. Det betyder att medelklassen, vars röster de slåss om, skall ha valfrihet. I veckan framträdde alla de borgerliga partiledarna med ett gemensamt utspel och påstod fräckt att ”valfriheten är en rättighet som alla elever skall garanteras” (Expressen 5 juli).
Det menar de naturligtvis inte. Denna valfrihet är inte och kommer aldrig någonsin att vara avsedd för underklassen.
Och där stannar den politiska diskussionen, eftersom sossarna inte vågar ta strid. De slåss också om medelklassens röster. Särskilt ”radhusägarnas i Nacka”, tycks det.
Blott en liten spricka synes i tilltron till en privatiserad skola till underklassens nackdel och medelklassens fördel. Gymnasieminister Aida Hadzialic signalerade i veckan att man kunde tänka sig att ta itu med privatiseringens mest uppenbara avart, privatskolor på religiös grund. Stefan Löfven hummade med i sitt tal i Almedalen.
Det får sägas vara ett lika självklart som blygsamt reformförslag. Skollagen säger tydligt att undervisningen skall vara sekulär, det vill säga religionsfri. Men till och med detta modesta förslag till reform väckte borgerlighetens vrede.
Kristdemokraternas talesperson i ämnet Annika Eclund erkände oblygt: ”Det är grunden till varför vi varit friskolevänner redan från början, att vi skulle få ha friskolor i kristen regi.”
Kristdemokraterna menar alltså att det rentav vore önskvärt med skolor, som i strid mot lagen, bedriver religiös indoktrinering av barnen.
Markus Uvell, tidigare vd för den högerinriktade tankesmedjan Timbro, angrep gymnasieminister Hadzialic med en närmast häpnadsväckande rasistanklagelse. Han menade att hon kommit med en ”obehaglig attack” som nämligen riktade sig mot ”redan utsatta minoriteter”.
Då syftade han givetvis inte på problemet med kristna sekter som bedriver olaglig undervisning. Ädelt försvarade han istället den växande förortsislamismens rätt att starta religiösa skolor. Utan att närmare känna direktör Uvell vågar jag påstå att han inte drivs av ett hjärta som blöder för islamistiska koranskolor. Det handlar snarare om att till varje pris försvara varenda vunnen meter av rätten att driva privatskolor, om så till priset av koranskolor med förbud mot sexualundervisning, simlektioner, gymnastik och krav på burka på småflickorna och pojkar och flickor åtskilda. För högermän som Uvell är således privatiserade skolor värda ett oerhört högt pris.
Den oroväckande snabbt växande förortsislamismen är ett uppenbart problem också på skolans område. Och får kristna sekter bedriva religiös indoktrinering så måste det vara lika tillåtet för islamistisk sekterism.
Jag kan tänka mig få ting som skulle skada det svenska samhället mer än ett epidemiskt växande nät av koranskolor. Ett så högt pris för privatiseringens heliga ko borde inte ens liberaler vara beredda att betala.
Så då prövar vi för sista gången: ”Alla barn i Sverige skall ha rätt till samma skolgång oavsett var de bor och oavsett om deras föräldrar är rika eller fattiga. Och denna demokratiska skola bör dessutom vara befriad från religion och religiös utstyrsel.”
För övrigt anser jag att...
…oavsiktlig komik uppstår då Expressen sprider ryktet att chefsåklagare Krister Peterson skall bli ny förundersökningsledare i jakten på Olof Palmes mördare. Krister Peterson skall alltså jaga salig Christer Pettersson?
...
…mest glädjande i EM i fotboll var att Island höll för favorittrycket och slog ut England redan i åttondelsfinalen. Blott engelsmän och svenska sportjournalister blev förvånade. Engelsmäns föreställning om England är begriplig. Sportjournalisternas är det inte.