Drevet som är årets enfaldigaste debatt
Årets enfaldigaste debatt pågår troligen just nu.
Givetvis hänger den ihop med pandemin, som har förskjutit dumhetens gräns i det offentliga samtalet så långt att encelliga organismer snart kommer kunna delta och sannolikt framstå som intellektuella giganter.
Låt mig ta eländet från början.
Krisinformation, en sajt där myndigheter lägger ut varningar för allt från förgiftat dricksvatten till extremt väder, publicerade i går en kort video med "Tips för dig som känner coronaoro".
Fem råd fladdrar förbi. Vi ska fortsätta med våra dagliga rutiner så gott det går, försöka göra saker vi mår bra av, hämta information om smittspridningen från tillförlitliga källor och prata med någon vi litar på i den mån vi känner oro.
Enkla, kloka och konkreta uppmaningar, med andra ord. Så långt inga problem. Men det fanns ytterligare ett tips. "Begränsa tiden du läser nyheter".
Vilket fick några mediechefer och företrädare för publicistiska organisationer att gå upp i falsett och bli lika arga som en kapten Haddock som berövats sin whiskey eller en gammelmoderat som hört Ebba Grön på radio och slängt ut apparaten genom fönstret.
Dramat utspelar sig givetvis på twitter.
TU, mediehusens branschorganisation, gapade om "Fake News" i ett inlägg som måste ha skickats från en trakt dit inte ens Donald Trumps mest elakartade baksmällor hittar.
Expressens förre chefredaktör Thomas Matsson, numera tillförordnad vd på TU, höll huvudet rutinerat kallare och twittrade med återhållen passiv aggressivitet att han "utgår från att Krisinformation redigerar om denna video".
Och DN-bossen Peter Wolodarski frågade sig harmset om det är en svensk myndighets uppgift att gå ut med ett råd av detta slag.
Vad är det ens som pågår här?
Vi matas dygnet runt med rapporter om stigande dödstal, ny variant av viruset, en hårt ansträngd sjukvård, konkurser, stigande arbetslöshet, larm om ökad psykisk ohälsa, intervjuer med förtvivlade människor vars livsverk krossats och hela branscher som närmast riskerar utplåning.
Man behöver inte vara Freud för att begripa att vissa av oss påverkas av denna tsunami av nattsvart information. Den ena psykologen efter den andra har varnat för det i månader.
Exempelvis WHO har insett problemet. För snart ett år sedan publicerade Världshälsoorganisationen en rapport i vilken strategier för hur människor så bra som möjligt ska kunna hantera pandemins påfrestningar diskuterades.
Och vad hittar vi där, om inte rådet att minimera konsumtionen av nyheter om coronan om de får dig att känna oro.
CDC, USA:s Folkhälsomyndighet, har gått ut med en liknande rekommendation.
I september i fjol var för övrigt svenska Röda korset inne på samma spår. I en text på hemsidan om hur stress kan hanteras går det bland annat att läsa att vi inte ska slukas upp av larmande rubriker om coronautbrott samt ransonera vårt nyhetsintag.
Det är med andra ord inte så att en statlig kommunikationsavdelning fått feeling och bestämt sig för att försöka förmå oss att undvika viktiga nyheter om smittspridningen eller behövliga granskningar av myndigheters arbete under pandemin.
Detta är inte ett försök att strypa det offentliga samtalet, underminera journalistiken, tysta förtvivlade rop från sjuksköterskor eller förvandla befolkningen till oinformerade idioter som lyder Tegnells minsta vink.
Detta är ett försök att hjälpa människor som mår dåligt.
Jag hade tänkt avsluta den här texten med att muttra någonting om att det myndigheten möjligen kan anklagas för är hopplös långsamhet med ett ge ett råd som är väl förankrat i kunskap.
Men det sprack. Inte nog med att tipset har legat på Krisinformations hemsida sedan i våras. Dessutom publicerades den nu kritiserade filmen i sociala medier den 14 september i fjol, om än med andra bilder.
Inte ens de mest förgrämda Twittertrollen orkade reagera den gången.