Alla är experter, eller anser sig vara
Coronaprofessor fick dödshot – lägger ned sin forskning
Det pågår flera uppslitande strider om pandemin just nu, inom delar av den medicinska akademin.
Alla är experter, eller anser sig vara experter.
Professorer anklagas för att vara sjuka i huvudet. Den ena eller andra metoden för att tämja smittspridningen döms ut som mer eller mindre kriminell. Huruvida skolorna ska hållas öppna eller stängda tycks ha varit extra kontroversiellt.
Tonläget bland vissa forskare är högt och de anonyma kräken på nätet hakar omedelbart på. Det ligger i deras natur att skrika, när de aldrig behöver stå till svars.
Nu senast var det Jonas Ludvigsson som drabbades. Han är professor vid avdelningen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet och barnläkare i Örebro.
Han hade – tillsammans med tre andra kollegor – genomfört en studie vars resultat publicerades i New England Journal of Medicine. Rubriken: Öppna skolor, Covid-19, barn- och lärardödlighet i Sverige.
Studien visade att av Sveriges 1 951 905 barn mellan ett och 16 år hade 65 dött – oberoende av orsak – under november 2019 till och med februari 2020. Alltså före covid-19.
Från och med mars till och med juni 2020, således under lika lång tid fast nu med spridd covid-19-smitta, hade 69 barn dött. Under den perioden togs 15 barn med covid-19 in på intensivvårdsavdelning, inklusive dem som drabbats av MIS-C (en allvarlig följdsjukdom som beror på att immunförsvaret blivit överaktiverat). Fyra av de 15 barnen hade underliggande sjukdomar.
Inget av barnen dog.
Ludvigsson och hans kolleger hade också kontrollerat hur många lärare som hamnat på intensiven. Det var färre än tio förskolepedagoger och 20 grundskolelärare, motsvarande 19 av 100 000. Mindre än 0,2 promille.
En svaghet i undersökningen – som var godkänd enligt konstens regler – redovisas tydligt i artikeln. Forskarna hade inte kunnat ta hänsyn till smittspridning i barnens familjer.
Jag kan självklart inte bedöma undersökningen vetenskapligt. Men om medicinare som vill undersöka olika sammanhang inte får lägga fram sina kontrollerade resultat utan att drabbas av nätdrev och skitstormar så hamnar vi i medeltiden.
Jonas Ludvigsson lägger nu ned sin coronarelaterade forskning. Han tröttnade på att kallas rasbiolog och få dödshot. Idioterna vann.
De anonyma nätkrigarna anser gissningsvis att forskning inte behövs, om den inte stödjer just deras teorier. Armchair pistoleros. Fåtöljboxare. Halmgubberetoriker. På fyllan, eller rasande över något de kan skylla någon annan för, så vet de alltid bäst.
Visst ska de olika strategierna diskuteras. Sverige har extremt mycket fler coronarelaterade dödsfall än de andra nordiska länderna. Sjukvården var satt under hård press redan innan pandemin bröt ut. Och att så många gamlingar smittats och dött i Sverige är en katastrof som betingar rannsakning och konsekvenser för alla inblandade.
Men att hota dem som ärligt försöker göra sammanhangen begripliga är bara värt förakt.
Stromatoliter är fossiliserade lämningar av de mikroorganismer som började producera syre på jorden för sisådär tre och en halv miljard år sedan. De har bildats av cyanobakterier – blågröna alger – som lagts sig i sedimenterade mattor och stelnat.
I dag säljs små polerade bitar av stromatoliter på diverse flumsajter på nätet. Stenarna marknadsförs med svammel om att de ger “kontakt med livets själva essens” och “ger upplevelsen av att vi alla hänger samman i den fysiska verkligheten i varje cell i vår kropp”. De sägs även kunna “stimulera hjärnstammen”, “skärpa instinkt” och hjälpa “med alla sorters tidsresor”.