Sverige bara en bricka i Erdogans politiska spel
Den finske presidenten Sauli Niinitös avslöjade att president Erdogan personligen försäkrat honom att Turkiet stödde en Nato-ansökan.
Det stärker intrycket att Sveriges och Finlands ansökningar används som ett verktyg av Erdogan för att uppnå andra saker.
I slutänden är det hur hårt USA trycker på Turkiet som avgör. Inte vad Sverige gör.
När utrikesminister Ann Linde i förra veckan läste upp regeringens nya utrikesdeklaration innehöll den en märklig passus.
Linde sa att Sverige som medlem solidariskt kommer att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets.
Det var det senaste i raden av uttalanden som kan tolkas som att Sverige "fjäskar" för Turkiet så att de ska ge upp sitt motstånd mot en svensk Nato-ansökan.
Men frågan är hur stor roll det egentligen spelar vad Sverige gör. President Erdogans motstånd verkar grundas i helt andra saker än de som Turkiet officiellt presenterar.
För hur ska man annars tolka att Turkiet under hela processen fram till att bara dagar återstod innan Sverige och Finland lämnade in sina officiella ansökningar stöttade medlemskap för båda länderna.
I slutet av förra veckan avslöjade president Niinistö att han i ett samtal med Erdogan 4 april personligen fått den turkiske presidentens ja till ett finskt medlemskap.
– I slutet av en ganska lång diskussion sa Erdogan att om ni ansöker om Nato-medlemskap så kommer vi att se positivt på det, berättar Niinistö i en intervju med Ilta-Sanomat.
I ett annat möte 5 maj upprepade Turkiet denna positiva inställning.
Även när det gäller Sveriges ansökan var Turkiets signaler positiva tills kallduschen kom några dagar innan den svenska ansökan lämnandes in. Det understryks av att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg efter kontakter med samtliga Nato-länder, inklusive Turkiet, upprepade gånger sa att både Sverige och Finland skulle välkomnas in i Nato med öppna armar.
Cirkus
När cirkusen utspelades i den svenska riksdagen förra veckan då socialdemokraterna återupprepade sitt löften till Amineh Kakabaveh om att utöka samarbetet med de i Turkiet terrorstämplade syriska kurderna i YPG, var det inget som väckte några större konvulsioner i turkiska medier enligt SVT:s korrespondent på plats. Detta trots att många av de turkiska medierna kontrolleras av Erdogans regim.
Mitt intryck är att Erdogan när det stod klart att Sverige och Finland verkligen skulle ansöka om medlemskap insåg att här fanns en chans att vinna egna fördelar. Han vill helt enkelt ha betalt i någon form för att släppa in Sverige och Finland och då handlar det inte i första hand om att Sverige måste terrorstämpla YPG eller utlämna i Turkiet efterlysta kurder som bor i Sverige.
Dagens Nyheter hade i helgen en intervju med en Turkietexpert på en amerikansk tankesmedja som menar att USA har en nyckelroll när det gäller att få Turkiet att ändra sig om Sveriges och Finlands Nato-ansökningar.
Det är inte i första hand det svenska stoppet för vapenförsäljning som upprör Turkiet utan USA:s vägran att sälja vissa tekniska komponenter och vapen till Turkiet, bland annat stridsflygplanet F-35.
Turkiet har en komplicerad roll i Nato. Landet står med ena foten i väst och den andra i öst. Man har den näst största militärmakten och samtidigt väldigt vänskapliga relationer med Ryssland. Erdogan och Putin verkar komma väldigt bra överens på ett personligt plan.
Erdogan vill använda de relationerna till att bygga sin egen maktställning som en storspelare i regionen. Därför har Turkiet trots att man är medlem i Nato inte infört några sanktioner mot Ryssland. Turkiet är ett av få länder dit ryssar fortfarande enkelt kan resa. Turkiet försöker medla så att spannmålen som sitter fast i Ukraina ska kunna föras ut via Svarta havet.
Invadera Syrien
Samtidigt har Erdogan avviserat att han på nytt tänker invadera norra Syrien för att skapa en bred buffertzon mellan de områden som kontrolleras av kurdiska YPG och Turkiet. Men eftersom Turkiet då riskerar att hamna i direkta strider med de ryska soldater i området så måste Erdogan få något slags klartecken från Putin. Genom att bråka om Nato:s utvidgning hoppas han vinna pluspoäng hos Putin.
På hemmaplan måste han vinna ett val som ska hållas nästa år. De flesta opinionsmätningar visar att han riskerar att förlora. Att visa att han kan tvinga USA och andra Nato-länder till eftergifter hoppas han ska öka väljarstödet. Att väcka liv i striden mot terrorstämplade PKK, den främsta interna fienden, går också hem hos väljarna och gör det lättare att förbjuda det prokurdiska partiet HDP.
Sverige och Finlands Nato-ansökningar har hamnat mitt uppe i ett komplext politisk spel där de två länderna inte har kontroll över sitt eget öde även om de gör eftergifter till Turkiet.
I slutänden är det hur långt USA är berett att gå för att pressa Turkiet som fäller avgörandet.
Med tanke på vad Joe Biden sagt hittills är det svårt att se att USA skulle acceptera ett fortsatt turkiskt veto mot Sverige och Finland någon längre tid.
Frågan är bara i vilken valuta Erdogan ska få betalt.