Mobilfilmen visade att fyra vittnande poliser hade fel
Fyra poliser vittnade i rätten om att en 20-årig man hotat dem och varit våldsam.
Men en mobilfilm avslöjade att anklagelserna inte stämde.
Solna tingsrätt friade i går den unge mannen i osedvanligt kraftfulla ordalag.
Bakgrunden till denna olustiga historia är en musikvideoinspelning som gjordes i Tensta den 14 november 2020.
Det blev oroligt på platsen och en konfrontation uppstod mellan poliser och ungdomar.
I samband med detta stoppade poliser den bil som den sedermera åtalade mannen färdades i.
Killen filmade poliserna med sin mobil, tumult uppstod, han blev utdragen ur bilen och handfängslades med ansiktet ner i asfalten och kördes sedan till polisstationen.
Det hela slutade i åtal för våldsamt motstånd, förgripelse mot tjänsteman och hot mot tjänsteman.
En enkel resa för åklagaren mot fällande dom och mindre roliga noteringar i belastningsregistret som inte kommer att underlätta för en ung människa att etablera sig på arbetsmarknaden.
Polisers vittnesmål står nämligen högt i kurs i en rättssal och en yngling med invandrarbakgrund befinner sig långt ner i alla hierarkier av relevans i sammanhanget.
Och under huvudförhandlingen såg saker och ting länge ut att gå enligt plan.
Polis nummer ett vittnade om att han uppfattade det som att den åtalade slog ficklampan ur hans hand.
Nummer två berättade att den misstänkte väl i polisbussen sa någonting om dennes familj ”och att sova gott eller inte sova gott”, vilket uppfattades som hotfullt.
Polis tre vittnade om att den åtalade satte sig till motvärn under gripandet och var hotfull i bussen och polisvittne fyra berättade att killen varit hätsk och krängt med kroppen under gripandet.
20-åringens version av händelseförloppet var, milt uttryckt, annorlunda.
Han berättade att han blivit kontrollerad av poliser tidigare, men aldrig på det här sättet.
Körkortet visade han lydigt på anmodan. Men plötsligt slet en polis åt sig mobilen han filmade med och innan han visste ordet av hade han blivit utdragen ur sin bil och nerbrottad på marken.
Mannen säger att han inte gjorde motstånd. Han fick ett knä i ryggen och kastades in i polisbussen där han fick ligga mellan sätena.
Visst, han hade sagt åt en polis att denne inte skulle sova gott. Men det handlade bara om att polisen borde skämmas som behandlade honom på detta sätt.
Han är inte den förste och inte den siste åtalade som nekar till brott.
Inte heller är det i Sveriges straffrättsliga historia ovanligt att en misstänkt har en version av ett händelseförlopp som markant skiljer sig från vittnande poliser.
Statistiken lär oss som sagt att killen i princip var chanslös.
Men mitt under förhandlingen halade advokat Alain Soussi plötsligt fram den åtalades mobilfilm.
En gamechanger, skulle det komma att visa sig.
”Filmmaterialet från XX:s mobiltelefon ger helt stöd för XX:s version av vad som hände”, skriver rådman Charlotte Scheutz.
Domstolen fortsätter:
”Polismäns utsagor är normalt mycket trovärdiga och tillförlitliga. I detta fall kan de dock inte få något tolkningsföreträde.”
Domskälen är onekligen av ovanlig natur. Ta bara värderingen av polisman 1:s vittnesmål:
”Tingsrättens fortsatta slutsatser bygger på att det som YY berättat om inte har hänt och då ska åtalet för förgripelse mot tjänsteman med tillhörande skadeståndsanspråk ogillas”.
Det ska mycket till för att en domstol ska påstå att en polis ljuger. Närmare än så här går det inte att komma.
Hela åtalet ramlar ihop som ett korthus, även det våldsamma motståndet och det olaga hotet, friande dom på samtliga tre punkter.
Att 20-åringen över huvud taget fördes till polisstationen berodde på misstankar om att han var påverkad av narkotika. Det visade sig att han var ren.
Den här historien stinker.