Nya lagen riskerar journalistikens grunder

Turkiets president Erdogan.

Det finns några grundpelare inom journalistiken. Saker vi tagit för självklara.

Till exempel att avslöja missförhållanden.

Att granska makten.

Att meddelarskyddet, som gör att offentliga aktörer inte får efterforska källor, är oerhört starkt och lagstadgad.

Lägg till detta att våra grundlagar – där tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen utgör två av fyra stycken – inte ska vara så lättändrade.

Men med det nya lagförslaget, som innebär att om man publicerar uppgifter som skadar Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, ställs allt ovan på spel. Förslaget väntas röstas igenom på onsdag. 

I framtiden kan visselblåsare undvika att avslöja hur saker egentligen ligger till av rädsla för att bli åtalade för utlandsspioneri. Journalister kan också dra sig för att rapportera om känsliga internationella insatser av samma skäl som ovan. 

Kan åtalas redan i dag

Aftonbladets reporter John Granlund skriver att en av de texter som förmodligen hade varit förbjuden om lagförslaget rått är Anders Kompass visselblåsning gällande sexuella övergrepp på småbarn inom ramen för en FN-insatsen i Centralafrikanska republiken. Istället för sommarprat och hjältegloria – då – hade han kunnat åtalas för spioneri – om bara ett par månader. 

Faktum är att du redan i dag kan åtalas för brott mot landets säkerhet. Så varför en ny inskränkning av yttrandefriheten behövs är ytterst oklart. Jag har försökt att hitta argument till varför lagstiftarna ivriga att få till detta, men jag letar förgäves. Man pekar inte på någonting som publicerats förr som inte borde få tryckas framåt. 

Vill vi ha det så?

En av de (än) mörkare effekterna av nya "spionerilagen" är att, till exempel, Turkiets president Erdogan kan komma att få diktera vad svenska medier skriver eller inte.

Vi tittar med oro på andra länder där yttrandefriheten inskränkts, där medier inte kan granska och skriva vad de vill. Om några dagar riskerar Sverige att bli ett av de länderna. Är det verkligen så vi vill ha det?

Karin Schmidt

Redaktionschef, Aftonbladet