En tredjedel av föreningarna fuskade med bidrag

En tredjedel av de granskade föreningarna i Södertälje lämnade in felaktiga uppgifter.

I början av 70-talet gick jag på Karlbergsgymnasiet i Åmål. På kvällarna ledde jag ett par studiekurser om anarkismen och spanska inbördeskriget.

Kurserna var i ABF:s regi. Jag lämnade in listor på deltagarna – vänner till mig – och fick betalt eftersom jag var kursledare. Det var bra pengar för en gymnasist i Åmål.

Jag fuskade aldrig även om det hade varit hur lätt som helst att lägga till några namn och timmar. Ingen ställde frågor, ingen kontrollerade. ABF tog emot deltagarlistor, schema och litteraturlistor och betalade ut pengarna.

Någon ängel var jag inte. Efter gymnasiet arbetade jag ett och ett halvt år på en verkstad och sjukskrev mig ett par gånger eftersom jag föredrog att stanna hemma och läsa Strindbergsfejden. Karensdag fanns inte. Såg man bara till att sjukanmäla sig på Försäkringskassans telefonsvarare före midnatt kunde man stanna hemma nästa dag med full betalning.

Ibland berättar jag om detta för vänner som en illustration till ett Sverige som inte finns mer.

Det lilla landet där vi litade på varandra. 

Vår gemensamma självbild är så stark att den transformerats till en cementerad sanning kryddad med moralism. Länge var det svårt att ifrågasätta yrkestiggeriet eftersom ingen människa påstods vilja tigga om hen inte befann sig i tvingande nöd.

Samma sak med karensdag som ansågs vara ett misstroende mot hela den hederliga arbetande befolkningen.

Men visst lever det gamla Sverige fortfarande.

 

Södertälje kommun till exempel betalade 2021 ut 34 miljoner kronor i stöd till diverse scoutkårer, familjeföreningar, handikappföreningar och så vidare.

Två tjänstepersoner tar hand om ansökningarna från 150 föreningar. I praktiken innebär det att det saknas kontroll innan pengarna betalas ut, påpekar en person med mycket god insyn i verksamheten. Kommunen har helt enkelt ingen organisation lämpad för det.

I februari bestämde man sig dock för att göra stickprovskontroller. 15 av 150 föreningar ombads lämna listor över medlemmar och hur mycket dessa betalat i avgift.

Nio föreningar hade papperen i ordning, en godkändes efter kompletterande frågor.

Och fem underkändes och nekades bidrag.

En familjeförening hade till exempel angett 992 medlemmar. Enligt inbetalade medlemsavgifter hade föreningen emellertid högst 272 medlemmar. Föreningen hade ansökt om 300 000 kronor i bidrag.

En annan angav 337 medlemmar i sin ansökan; medlemsmatrikeln angav 102 betalande familjer; enligt föreningens eget kontoutdrag fanns endast 21 inbetalningar av medlemsavgifter för 2021.

Föreningen hade ansökt om 80 000 kronor i bidrag.

En ungdomsförening ansökte om 200 000 kronor och lämnade in en medlemsmatrikel med samma personer på flera blad, olika medlemmar med samma personnummer och personnummer till personer som inte tillhörde föreningen.

En tredjedel av de granskade föreningarna i Södertälje lämnade alltså felaktiga uppgifter.

 

Sveriges kommuner betalade 2020 tillsammans ut 2,9 miljarder kronor i föreningsbidrag. Om Södertälje är representativt betyder det närmare en miljard till personer som inte har rätt till dem.

Jag är osäker på vilken slutsats man ska dra.

Att det gamla hederliga, rejäla Sverige inte längre finns.

Eller att det gamla hederliga, rejäla Sverige aldrig funnits. Först nu börjar samhället hantera realiteterna.

 

”Södertälje höll på att gå under” - Peter
Kadhammar

Följ ämnen i artikeln