Domen om klanen och assistanshärvan är en berättelse om Sverige
Domen i den senaste assistanshärvan är en berättelse om tillståndet i Sverige som någon höjdare på Netflix borde läsa.
Här finns klanen som styr brottsligheten, gangsteradvokaten som under rättegången berövas sin titel och de fattiga människorna med drömmar om ett bättre liv som luras till Sverige och tvingas arbeta under slavliknande förhållanden.
De 275 sidorna dom som Göteborgs tingsrätt i dag meddelade är med andra ord en synnerligen deprimerande läsning.
Brottsligheten kunde pågå i åtta år innan eländet avslöjades och under tiden hann Försäkringskassan och Göteborgs stad betala ut 40 miljoner kronor.
I centrum återfinns ett par som flyttade till Sverige från dåvarande Jugoslavien på 1980-talet och några av de barn som har fötts efter ankomsten.
Åklagare Alexander Malmgren bedömer familjens verksamhet som någon form av klanbrottslighet, vilket förefaller mig vara en korrekt beskrivning.
Dess assistansbolag hjälpte påstått sängbundna människor. Människor som vid en närmare granskning inte var i större behov av vård och hjälp än att de kunde festa, åka på resor och till och med bära kista vid en begravning.
Miljoner har slussats hit och dit mellan konton under åren, pengar har tvättats av lojala medarbetare och återfunna kvitton vittnar om den smak som de nyrika inte sällan utvecklar.
NK, Burberry, Louis Vuitton, Gucci.
Assistenter har kommit och gått, män och kvinnor som i förhör och under rättegång har vittnat om att de lockats hit från Bosnien under förespegling att de ska få välbetalda jobb och med tiden permanenta uppehållstillstånd.
Väl i Sverige har hoppet om ett anständigt liv snart lösts upp som rökringar.
Lönen har visat sig vara runt 3 000 kronor i månaden och arbetet bestått i allt från att sköta trädgårdar till att vara betjänter hemma hos den styrande familjen.
Den som dristade sig till att klaga hotades med att omedelbart skickas hem eller bli polisanmäld.
Assistenter har varit "beredda att stå ut med mycket" för att få stanna, som tingsrätten återhållsamt konstaterar.
Hur har en sådan här situation ens kunna uppstå? Hur är det möjligt att fattiga människor år ut och år in kan utnyttjas på det här sättet av skrupelfria personer innan staten sätter stopp?
Det är ju inte så att härvan i Göteborg på något vis är ovanlig. Utredningar och rapporter har genom åren innehållit ord som "arbetskraftsexploatering", "illegalt arbete" och "skenanställningar".
Regeringar av röd och blå kulör har för all del genomfört smärre regelskärpningar och en utredning tillsatt av justitieminister Morgan Johansson ska presenteras i höst.
Men systemet är så genomruttet att jag har svårt att tänka mig att den leder till väsentliga förbättringar.
Miljard efter miljard rinner ut ur välfärden och in i den organiserade brottsligheten med staten som möjliggörare. Det är en grotesk ordning.
Det i dag aktuella bedrägeriet är dock unikt i en annan bemärkelse. Mitt under förhandlingen tvingades den kände advokaten Edip Samuelsson lämna målet.
Detta sedan Högsta domstolen berövat honom titeln som advokat. Försvararen hade hjälpt klienter som satt häktade med restriktioner att kommunicera med omvärlden.
En annan advokat tog över och i dag sattes punkt för den första ronden.
Av de 22 åtalade i målet döms 14 till fängelse i mellan tio månader och sju år och sex månader.
En av de åtalade försvarade sig med att hennes avlidna mormor utsatt henne för svart magi. Men då ingen utredning om övernaturliga krafter kunde presenteras, valde domstolen att bortse från påståendet.
Det tycks mig vara en korrekt bedömning.
Några klarar sig med villkorligt och böter. Några frias.
Till detta kommer skadestånd på miljoner som ska betalas till Försäkringskassan och Göteborgs stad.
Gott så. Men de systemhotande brotten mot välfärden fortsätter att omsätta enorma summor. Dag ut, dag in urholkas skyddsnäten lite mer.
Berättelsen om tillståndet i Sverige innehåller så mycket mer mörker än detta kapitel.
