Strandhäll är inte ensam – jag har en låda med oöppnade räkningar

I samband med att Magdalena Andersson tillträdde som statsminister hamnade hennes nya tillsatta ministrar under granskning. Det uppmärksammades att Annika Strandhäll, nybliven miljöminister, har totalt nio ärenden hos Kronofogden. Inför dessa uppgifter står ministern själv först något frågande. Men efter egen granskning konstaterar hon att påståendena om skulder stämmer.

Det kan uppfattas provocerande med denna typ av ignorans – att det gått ministern helt förbi att hon har ärenden hos Kronofogden. Hon vet inte ens om det. Men alla vi som lider utav räkningsfobi förstår. Vi vet att ett oöppnat brev är något som måste närmas långsamt och med största försiktighet.

Den mentala processen påbörjas långt innan man håller själva räkningen i handen. Stegen i trapphuset samma tid varje dag är den första varningen – ett varsel om vad som är på väg att hända. Brevinkastet öppnas. Brevet ser oskuldsfullt ut inslaget i sitt vita kuvert men vi låter oss inte luras. Nu finns två alternativ. Kamp eller flykt. Att fly är det enda rimliga.

 

Det finns en kökslåda hemma hos mig som är en kyrkogård för oöppnade räkningar. Under en lång tid hade jag som policy att inte betala mina räkningar förrän jag fick det första inkassobrevet. När jag bläddrade mellan inkomna brev på hallgolvet kunde jag enkelt sortera.

Räkning, göm undan.

En till räkning, göm undan den också.

Ett brev från inkasso – dags att försätta sig mentalt i Isabella Löwengrips panic room.

Nu gäller det nämligen att ha en tydlig strategi. En handlingsplan. Att snabbt slita upp pappret samtidigt som man med andra handen öppnar upp sin bank-app. Det måste gå fort – annars hinner man ångra sig. Man klickar sig kisande bort från den obehagliga bilden av konton med siffror. Scannar in räkningen. Stänger lättat ner den grinande appen. Frihet. 

 

När min mamma upptäckte liken i kökslådan utbrast hon förskräckt: Vet du inte hur mycket pengar du hade sparat om du betalat räkningarna i tid? Jag fnyser åt hennes naivitet. Förstår hon inte att varje dag i ovisshet är en vinst som inte kan mätas i kronor?

Sveriges Radio gjorde nyligen ett reportage om ämnet pengaångest som handlade om varför vissa människor, trots att de har pengarna, inte betalar sina räkningar i tid. En forskare där pratar om ekonomisk analfabetism – att man saknar grundläggande kunskaper i ekonomi. Man står helt frågande om någon slänger sig med ekonomiska begrepp eller siffror.

Men problemet har inget med kunskap att göra. Utan det handlar om en existentiell ångest. Att öppna en räkning och se de exakta siffrorna är som att veta exakt vilket datum man ska dö. Vissa saker i livet är det helt enkelt inte menat att man ska veta. Det vet vi med räkningsfobi. 

Men trots det blir vi alla tillslut intvingade i ledet av ekonomisk ordning och reda. I alla fall vi som har tur. Har man otur hamnar man utanför samhället. Där är kylan isande.

Jag är tacksam för att jag blev utsatt för ett finansiellt bakhåll. En intervention där jag blev tvingad till tvångs-autogiro. Alla räkningar dras nu automatiskt. Men minnena av hur breven brukade ligga där på hallgolvet när jag kom hem från jobbet har inte försvunnit. Därför dömer jag inte Annika Strandhäll för att hon inte betalat i tid. Hade jag varit statsminister hade jag bara sagt ett ord om saken när jag gick förbi henne i korridoren på Rosenbad: Autogiro. 

Följ ämnen i artikeln