Högern anser att privatisering är bäst, även när det är sämst
Jag minns kamrater från vänsterrörelsen på 60-talet som var så politiskt korrekta (innan begreppet stals av högern och fick innebörden ”blattekramare”) att de på allvar argumenterade för att inte ens morotsodling borde bedrivas i annan form än i kooperativ eller statlig regi. De kunde anföra en mängd ideologiska argument för sådan idioti. Ibland blev det rentav kul.
Sådan fanatism finner man numera bara till höger. Men den kan också bli rätt kul. En av mina favoritdogmatiker för närvarande heter Mattias Svensson, ledarskribent i Svenska Dagbladet och såvitt jag kan förstå yrkesverksam inom högerprojektet i hela sitt liv. Han skriver som ett partiprogram. Som vore han en AI-robot fast med bildbyline i slips. Det blir ibland djupt fascinerande läsning.
Som när han strax före nyår (28 december) begick djärvt angrepp på partiledaren Kristersson för grav ideologisk avvikelse. Kristersson hade nämligen avfärdat frågan om privatisering av Systembolaget som ”ett lyxproblem”. Lågande av harm anmälde ledarskribent Svensson att det tvärtom var frågan om ett djupgående ideologiskt frihetsproblem. Ty enligt högerdogmatiken blir ju allting bättre om det privatiseras.
Eftersom Systembolaget är statligt kännetecknades dess verksamhet enligt ledarskribent Svensson av ”snåla öppettider, begränsade utbud och okyld öl” (!). En privatisering skulle däremot innebära ”pigga entreprenörer, förstärkta utbud och tillgänglighet”. I bevisföringen åberopade ledarskribent Svensson ”en vän som vant sig vid kontinentaleuropeiskt utbud och tillgänglighet” och denne vän anförde därtill det djupt gripande argumentet att ”vi väl åtminstone (borde få) köpa vin och sprit i små mysiga butiker innan kriget kommer”.
Detta är högerdogmatism väl i klass med den forna vänsterståndpunkten om det fördärvliga i privat morotsodling. Ideologin trumfar verkligheten. Statlig produktion är sämst även i de fall då den är bäst. Privatisering är alltid bäst. Även om det går åt helvete.
Låt oss då, precis som högern, bortse från alla hälsopolitiska aspekter på det där med statligt monopol i alkoholförsäljningen. Vi frågar oss bara vad som är bäst, statlig (”socialistisk”) alkoholförsäljning eller privat?
Sverige har jämte Norge och Finland (som också har ”Systembolag”) Europas i särklass bästa service för medborgarna när det gäller försäljning av öl, vin och sprit. Ledarskribent Svenssons åberopade anonyme vän skulle i inget land i Europa ha samma vidsträckta möjligheter till alkoholköp som i Sverige, särskilt inte om man ser till distributionen och kvaliteten i utbudet. De ”små mysiga butikerna” ute i Europa står sig slätt mot Systembolaget i Svenstavik eller Öregrund. Man behöver bara resa till Danmark för att göra den enkla observationen.
Skälet till att EU tillät Sverige något så absurt i de vinproducerande ländernas perspektiv som statligt försäljningsmonopol är att de inspekterade oss med misstänksam delegation, pekade mitt i Sverige på en karta och sa att där vill vi inspektera. I morgon! De hamnade således i Östersund. Systembolaget i Östersund tillhandahöll ett oerhört mycket rikare sortiment än vilken som helst mysig butik ute i Europas avkrokar. Det är alltså Sveriges unika service, varhelst i landet, som fick till och med EU:s djupt skeptiska vininspektörer att, antagligen förvånade, ge med sig.
Det är lättare att få tag på ett anständigt riojavin i Hallstavik än på den spanska landsbygden. Slottsviner från Bordeaux är mer tillgängliga i Luleå, eventuellt också billigare, än i Dunkerque i norra Frankrike. Till dylika fenomen finns en kapitalistisk förklaring.
Systembolaget är världens största vinkund, ingen fuckar med den som köper mest, man erbjuder snarare mängdrabatt.
En privatisering av Systembolaget skulle alltså slå sönder världens effektivaste, och geografiskt mest jämnt fördelade, distribution av framför allt vin.
Ledarskribent Svenssons små ”pigga entreprenörer” skulle sky landsbygden, särskilt norr om Dalälven. Däremot skulle nog den formidabla engelska vinfirman Berry Bros. & Rudd etablera filial i Stockholm, eventuellt också i Göteborg. Till båtnad för Leif GW och hans vänner som gillar maktdemonstrationen att dricka rödtjut för 170 000 kronor per butelj.
En gång lyckades statliga Vin & Sprit med konststycket att tillverka en vodka som slog ut alla andra märken i världen. Det var en lika märklig som storartad succé. Som att sälja sand dyrt till Saudiarabien. Sveriges exportinkomster för alkohol kom att överträffa importkostnaderna.
Som straff ”privatiserade” då regimen Reinfeldt (M) Vin & Sprit genom att sälja guldgåsen till internationellt storkapital. Eftersom det var en statlig succé och därför ideologiskt felaktig succé. Ty högerdogmen säger att privatisering alltid är bäst, även när det är sämst. Som med järnvägarna, apoteken och framför allt elproduktionen.
Återstår dock ledarskribent Svenssons invändningar om förbjuden gårdsförsäljning, att Systembolaget är söndagsstängt och icke tillhandahåller kall öl. Men de är små problem.
Gårdsförsäljning borde gå att fixa. Resten är däremot lyxproblem. Skål!
För övrigt anser jag att…
… Nicolas Lunabbas roman ”Blir du ledsen om jag dör?” är såväl litterärt som innehållsmässigt överlägsen alla de prosatexter som Augustnominerades förra året.
… det är föga förvånande att den borgerliga regeringspressen avstått från alla former av kritik mot skurkregimen i Turkiet och dess kurdbombningar sen den nya lagen ”journalistiskt spioneri” infördes den 1 januari. Men på Aftonbladet och Dagens ETC viker vi inte ner oss.