Palmeutredningens final blir en nystart för privatspanarna
Palmeutredningen blev till slut berget som födde en mus. De misstankar som åklagaren Krister Petersson presenterade mot den s k Skandiamannen skulle helt säkert ha räckt till för ett anhållande. Men inte mer än så.
Vad åklagaren och utredningen kunnat leda i bevis är att Skandiamannen ljugit om sina förehavanden kring brottsplatsen. Det är sakligt sett det hela.
Men då inställer sig omedelbart frågan varför Skandiamannen ljög. Där kan ju finnas många förklaringar alltifrån de troliga, som att han ville göra sig märkvärdig och spela hjälte, till den minst troliga att han händelsevis mördat statsministern.
På den avgörande frågan kunde åklagaren bara erbjuda ett cirkelbevis: eftersom Skandiamannen var mördaren så ljög han.
Samma typ av cirkelresonemang uppstår i frågan om Skandiamannens beväpning. Det finns inget bevis för att han var beväpnad under mordkvällen. Men det måste han ju ha varit eftersom han sköt statsministern.
Vi befinner oss därmed på privatspanarnivå. Det hade inte varit mycket att komma med i en häktningsförhandling, än mindre räckt till för ett åtal.
Som privatspanarspår kvalar alltså Skandiamannen in långt nedanför den minst populära av tänkbara mördare, Christer Pettersson. Mot honom räckte bevisningen till både åtal och en fällande dom i första instans. Det är en milsvid skillnad.
Skandiamannen är ett av något hundratal privatspanaruppslag, publicerat i tidskriften Filter för två år sedan. Att detta ”spår” tedde sig betydligt magrare i åklagare Peterssons framställning än vid publiceringen är högst naturligt. Åklagare och utredande polis måste begränsa sig till bevisbara fakta. Privatspanarna kan ”tänka ut” förklaringar med hjälp av sin fantasi. Det är två skilda världar. Polisen kan inte förklara hur Skandiamannen exempelvis råkade komma ut på gatan ett par minuter före Palmes ankomst, dessutom på rätt sida av gatan, eller hur han just då råkade vara beväpnad med ett mordvapen. Den typen av problem fixar en privatspanare tämligen enkelt.
Förklaringen till alla dessa ”spår” av de mest skiftande slag är politisk. Och i politiskt avseende är Skandiamannenspåret i vart fall mycket bättre än Christer Pettersson. Vilket inte är så konstigt eftersom Christer Pettersson i politiskt avseende är sämst av allt. Med en sådan gärningsman förvandlas mordet på landets statsminister till en trivial olyckshändelse.
Skandiamannen var åtminstone moderat fritidspolitiker, så att han passar in i legenden om det vitt utbredda och oöverstigliga hatet mot Olof Palme.
Bäst i politiskt avseende är ”Sydafrikaspåret”, åtminstone ur socialdemokratiskt perspektiv. Sydafrikaspåret innebär att Olof Palme dog som politisk martyr i kampen för demokrati och mot apartheid.
Hans Holmérs gamla kurdspår ter sig idealiskt ur sverigedemokratiskt perspektiv. Då blir ju mördarna ”muslimer”.
”Säpospåret” borde te sig rätt frestande ur vänsterperspektiv, liksom möjligen ”marinofficerspåret”.
Allehanda yrkesmässiga preferenser styr därtill sådana önskemål som inte är i första hand politiska. Ingen deckarförfattare av bästsäljartyp skulle drömma om att lansera Christer Pettersson, lika lite som poliser skulle tro på ”polisspåret”. Jurister bör ha svårt att ta till sig något enda av mängden privatspanaruppslag. Eftersom ingen vägande bevisning presenterats mot någon annan misstänkt än Christer Pettersson, Skandiamannen inräknad.
Privatspanarplågan blir vi alltså inte av med i första taget. Och vad än åklagare Krister Petersson presenterat hade läget blivit detsamma. Majoriteten i privatspanargänget hade blivit våldsamt kritisk vad som än sagts på den där underliga presskonferensen som blev slutet på Palmeutredningen. Lita på att det kommer nya böcker och nya privatspanaravslöjanden. Detta skall hädanefter bliva vår musik.
För övrigt anser jag att…
… det finns en naturlig förklaring till att den politiska högern vill tillsätta en Coronakommission som skall granska regeringen men absolut inte de medicinska svagheterna i åldringsvården.
… det är tur att jag inte är chef på Aftonbladet. Då hade jag i spontant vredesmod omedelbart avskedat den vinskribent i tidningen som rekommenderade vitt alsacevin till midsommarsillen.