I frihetens namn: Förbjud slöjor – och alla religioner
Hon har tagit med båda döttrarna till marknaden, väljer omsorgsfullt bland apelsinerna och rättar till slöjan.
– Ljudet av en visselpipa skär genom luften. Två män rusar fram och rycker tag i henne så att apelsinerna rullar åt alla håll. Sedlighetspolisen beordrar henne att genast ta av slöjan. Hon försöker värja sig när den ene håller henne i ett obevekligt grepp medan den andre sliter av den. Folk stannar upp och stirrar på det ohöljda ansiktet och håret i oordning. Polisen skriver ut en bot och ber henne bryskt att få tyst på ungarna.
Så kanske det skulle gå till om de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Lennart Pettersson får som de vill. I en riksdagsmotion kräver de nämligen förbud mot slöja på allmän plats.
Liberaler skriker sig blåa om individens frihet att välja själv men när de dikterar vad som är frihet och hur den bäst uttrycks bokför de sig de nästan som mullor. Ska Sverige bli Iran nu, där staten avgör hur medborgaren ska se ut? Får polisen ta till våld, bötfälla eller fängsla mig om jag vägrar? Eller utgår Danielsson och Pettersson i sitt mentalhygieniska förslag ifrån att alla kvinnor i slöja är kuvade mähän som snällt fogar sig?
De två liberalernas hjärnlösa avlatsbrev på temat integration kvalificerar dem till en grundlig sinnessundersökning. För jag trodde att liberal betydde ”frihet som frånvaro av tvång”.
Någon hävdar på en debattsajt att slöja signalerar dygd och hög moral och får obeslöjade kvinnor att framstå som sämre människor. Tillåter man slöja riskerar de som visar ansiktet att våldtas. Snacka om hjärngympa.
Kanske känner en del västerlänningar så, inte bara när det kommer till slöja utan till muslimer i allmänhet: ”De tror att de är bättre än vi, med sina slöjor, moskéer och bönemattor”. Islam uppfattas som en kritik mot västerländskt tänkande och livsstil, och det tål vi inte.
Jag håller med om att vi till viss del är förtappade. Vi stressar oss till hjärtinfarkt, bränner ut och super ihjäl oss, är ofrivilligt barnlösa samtidigt som vi toppar abortstatistiken. Vi ligger runt, gifter och skiljer oss och drar expartners inför rätta när julhelgerna havererar och halvsyskonen hamnar i ofas i varannan vecka-schemat.
Tillvaron i vår svenska hage skevar och när vi ser på muslimers regelverk projicerar vi vår smärta och maktlöshet på dem. Vi vore lyckligare om de inte kom hit och levde på ett sätt som tvingar oss att skärskåda våra liv. Deras kultur utlöser vår självkritik och vi vill inte vara självkritiska. För vi gör inte bara det rätta, vi är det rätta.
Bland varje folkslag som lämnat sitt land finns de som reagerar mot det nya hemlandets egenheter med att övertyga sig själva och barnen om att de står över sina nya landsmän. Hela livet har jag blivit förmanad av polska släkten att inte bli som svenskarna. ”Du är så svensk!,” suckade de uppgivet. Där det finns underskott på självförtroende och stolthet finns risk för överskott på självförhärligande.
Om slöjförbudet går igenom ska jag börja okynnesbära slöja – hur mycket jag än ogillar den. Västerländska kvinnor borde solidarisera med sina beslöjade systrar och i ett tilltag av civil olydnad skapa slöjanarki. Skulle polisen bötfälla oss alla eller bara den som bekänner sig till islam?
Hade det inte varit för den förbannade religionsfriheten så hade vi kunnat sluta gå som katter kring het gröt och rätt och slätt förbjuda islam. Vi börjar med slöjan och hoppas att religionen och kulturen självdör. Visst är det där skon klämmer. Därför, Danielsson och Pettersson: koppla ihop era kortslutna hjärnor så kanske ni kan vaska fram ett välformulerat förslag om religionsförbud – i frihetens namn.