Tvisten om samerna handlar ytterst om Sveriges förhållande till sitt urfolk

Företagaren och Girjas samebys ordförande Mats Berg på sin och sambon Kerstins företag "Ofelaa Islandshästar och guideservice" ute i Puoltsa, 2,5 mil sydväst om Kiruna.

Det är den kanske mest komplicerade juridiska tvisten som någonsin prövats i svensk domstol.

I dag beslöts att konflikten mellan Girjas sameby och staten ska tas upp i högsta instans.

"Högsta domstolen har beslutat att meddela prövningstillstånd i målet mellan Girjas sameby och staten angående samebyns rätt till småviltsjakt och fiske m.m."

Så inleddes det korta pressmeddelande som tillkännagav att rikets högsta jurister slutgiltigt ska pröva den tvist som snart har pågått i ett årtionde.

Bakgrunden till kontroversen är den småviltsjakt i fjällområdet som tilläts för allmänheten 1993. Samer protesterade och hävdade att den känsliga renskötseln riskerade att drabbas. Därför borde samebyarna själva styra över jakten.

Girjas sameby, som disponerar marker i ett vidsträckt område i norra delen av Gällivare kommun, kom att representera dessa samers intressen. Med stöd av Svenska samernas riksförbund stämde Girjas staten 2009.

Sju år senare, 2016, fick Girjas rätt. Tingsrätten i Gällivare slog i sin dom fast att det är samebyn, inte staten, som ska bestämma över jakten och fisket på de marker som samebyn använder i fjällen, ovan odlingsgränsen.

Domen sköts upp två gånger och meddelades först åtta månader efter att förhandlingen var över.

Att det tog tid är inte att undra över. Lagmannen Niklas Lind förklarade att bara att sätta sig in i bevisningen som staten och samebyn hade lämnat in var något av en prövning:

Ett stort antal skrifter, doktorsavhandlingar, betänkanden och propositioner, för att bara ta några exempel.

Tingsrätten gick tillbaka till 400-500-talet e. Kr. Åtminstone så länge verkar samer ha levt inom Girjas samebys område och jagat och fiskat.

Nästa fråga att ta ställning till var när området kom under svensk suveränitet, när staten möjligen blev ägare till marken och när svensk rätt blev tillämplig i området.

Det konstaterades att samerna erlagt skatt sedan 1550-talet, under Gustav Vasas tid. Ett belägg så gott som något om att svensk suveränitet då uppkommit och samerna lydde under den svenska rättsordningen.

Viktig i sammanganget är 1734 års lag. Enligt den har samerna haft rätt till jakt och fiske enligt urminnes hävd. Endast om något alldeles speciellt måste hända för att denna rätte ska upphöra.

Eftersom någon sådan omständighet inte finns gick tingsrätten på samebyns linje.
Domen överklagades och hovrätten landade i en annan slutsats. Visserligen vann samebyn även i denna instans, den har bättre rätt än staten att jaga och fiska i fjällområdet, men till skillnad mot tingsrätten ansågs nu inte samerna ha ensamrätt.

Även denna dom överklagades. Av samerna som kräver just ensamrätt. Och av Justitiekanslern som anser att frågan om allmänhetens rätt till småviltsjakt är principiellt viktig.

Jag är glad över att jag inte är ett av de justitieråd som är satta att avgöra vad som är rätt och vad som är fel i denna fråga.

En fråga som handlar om någonting betydligt större än paragrafer och gamla lagar som sällan dammas av.

Det är ytterst en fråga om Sveriges förhållande till sitt urfolk.

Följ ämnen i artikeln