Donald Trump är i USA för att säga sanningen

Donald Trump

Det är ungefär sjuttiofem procents sannolikhet att Donald Trump blir republikanernas presidentkandidat, om man tror vadslagningsbyråerna.

Hur märklig verkligheten än är, finns alltid en förlaga i fiktionen. Ni suckar och tror att jag ska komma dragande med någon gammal grek, eller den sedan precis 400 år nedgrävda Shakespeare. Ni suckar av fel skäl. Jag kommer dragande med John Goodman.

Minns någon, förutom jag, ”King Ralph”? Det är den sortens film man har svårt att minnas redan när någon frågar vad man såg på bio i går kväll. Och det är 25 år sedan den kom.

Handlingen i korthet: den brittiska kungafamiljen dör. Allihop. Näste tronföljare visar sig vara en slafsig barpianist i Las Vegas: Ralph Jones. John Goodman, alltså. Han lyfts till London och får en krona på knoppen. Det förändrar inte hans barnsligt amerikanska personlighet.

Ni förstår vad det är för typ av film. Den amerikanska versionen av Åsa-Nisse: vulgär, men uppriktig man av folket lär snobbarna en läxa. Komedi och lätt tilltal, men i botten en ålkista av motstridiga känslor. Stolthet och mindervärdeskomplex. Rädsla och trygghet. Ilska och livsglädje. En önskan att bli lämnad i fred och en frustration över att inte få vara med och bestämma.

Ingen som röstar på Trump verkar särskilt intresserad av vad han faktiskt står för. Det är inget märkligt med det, om man ser honom som King Ralph. Tvärtom är en väsentlig del av poängen med Trump, att han inte har en klar agenda. Sirliga sociala program och intrikata diplomatiska spetsfundigheter är sådant snobbar, som tror sig vara bättre än andra, ägnar sig åt. Trump är där för att säga sanningar som får snobbarna att rodna.

Få svenskar begriper att USA är ett land som är fixerat vid jämlikhet. Det är bara det att amerikansk jämlikhet inte i första hand handlar om pengar. USA bär på en aggressivt anti-aristokratisk kultur. Man får gärna vara rik, men aldrig snobbig. Man missar mycket av fenomenet Trump om man bara ser hans miljarder. Trump är en brölande version av den amerikanska jämlikhetsdogmen.

Men det finns ett starkt amerikanskt ordningssinne också: King Ralph slutar med att John Goodman abdikerar, till förmån för en snäll snobb. Vi får väl se hur det går med kung Trump.