Varför ska vi betala för folkdans och snickesnack om moderlandet?
På den tiden jag var aktiv i föreningslivet satte vi unga radikaler en ära i ett klara oss utan bidrag. Inte bad vi att den hand vi ville bita skulle föda oss.
Det gick alldeles utmärkt att driva politik, ordna möten och ge ut skrifter utan att mamma kommunen eller pappa staten stack till oss pengar. (Kinas ambassad betalade i hemlighet tryckningen av Maos verk, det var inget vi fotfolk kände till.) Det skapade nog en stolthet också att vi klarade oss själva, en stolthet som vi inte tänkte på då men som jag funderar på nu.
Dagens Nyheter avslöjar att romska föreningar som fått tiotals miljoner kronor i bidrag misstänks för fusk. Det är allvarligt naturligtvis. Men när jag kollar vilka bidrag som betalas ut blir jag snarare konfunderad.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, delar ut pengarna. Enligt MUCF:s senaste årsredovisning har projekt som dessa fått bidrag: Kompisgänget (150 000 kronor), Unga hackar det ideella engagemanget (955 964), Alla vinner på klimaträttvisa II (2 725 588), Konservativ studentorganisering (590 000).
Detta är en liten, liten del av alla projekt som skattebetalarna står för, inte bara genom MUCF. Folkhälsomyndigheten gav under sex år två miljoner kronor till en organisation som påstod sig arbeta mot spelmissbruk. Utan att kontrollera om någon fått hjälp av föreningen.
Det är följaktligen inte konstigt att romska föreningar fått miljoner för att utbilda ”hälsoinspiratörer”, ”demokratiambassadörer” och ta emot romska flyktingar från Ukraina (som ingen sett till, enligt DN).
Jag visste inte att vi har en myndighet i Sverige som delar ut pengar till föreningar grundade på etnisk grund, från Albanska föreningars union (550 781 kronor) till Ungerska riksförbundet (531 707 kronor).
Om de är ett slags hembygdsföreningar låter det ganska trevligt. Men är det en angelägenhet för samhället i stort om albaner, armenier, azerbadjaner, greker, djiboutiska kvinnor, letter, polacker, finnar, kineser och så vidare vill träffas för att dansa folkdans och prata om det gamla landet?
Särskilt när det är så svårt att hålla reda på vad pengarna används till.
Ryska riksförbundet fick förra året 371 243 kronor. En förutsättning för att få bidrag är att mottagaren respekterar ”demokratins idéer” och ”alla människors lika värde”. På den sociala medieplattformen Telegram har Ryska riksförbundets ordförande Lioudmila Siegel spridit Putinpropaganda. Hon har också uppmanat läsarna att ansöka till en rysk musiktävling i den ockuperade staden Jalta.
MUCF som så generöst delar ut bidrag har undersökt Ryska riksförbundets kopplingar till Putinregimen men inte funnit något konstigt. Men man har inte kollat vad förbundet sprider på Telegram.
Så långt sträcker sig inte fantasin. Eller initiativförmågan.
Det är med kluvna känslor jag skriver detta. Å ena sidan är det en styrka hos ett samhälle att ge röst åt så många grupper som möjligt. Kanske visar det att vi både är rika och civiliserade när vi ger bidrag till mängder av föreningar som säger sig arbeta för sina medmänniskors bästa.
Men då måste vi väl kolla att de verkligen använder pengarna som tänkt? ”För demokratins idéer” till exempel.
Och om vi inte kan det, kontrollera, borde vi inte då avstå från att dela ut pengarna? Det ser ju faktiskt ut som om många av de här verksamheterna kan stå på egna ben.