Vad spelar du för roll?
Vi funderar mycket på vår egen historia. Berättelsen om vad vi har gjort eller vill göra. Grubblar över något som varit eller oroar oss för hur det ska bli. Hur skulle det vara om vi fokuserade lika mycket på vilken roll vi kan spela i någon annans historia? En grupp som jag tror skulle gynnas särskilt av det är barnen.
Barns rättigheter har just fått en starkare ställning. Den första januari blev Barnkonventionen svensk lag och detta markerar att barn är egna individer med rättigheter som ska respekteras. Beslutet är ett steg i att med lagar, kunskapslyft och omsorg skydda och stärka våra barn. En vuxenvärld som sluter upp, finns där och tar ansvar.
För det är vad som krävs av oss. När unga personer skriver till mig och berättar om något de utsatts för eller mår dåligt över försöker jag ofta få dem att söka hjälp av vuxna, vården eller polisen.
Men det är ofta som barnen inte vill eller vågar. De är rädda att inte bli trodda eller tagna på allvar. I vissa fall är det någon som sagt att de inte får berätta. Intalat barnet att vuxenvärlden kommer svika. Vår förmåga att visa att vi alltid tror på och backar barn oavsett vad måste vara mer övertygande än den lögnen. Annars är risken att de blir knäpptysta, ensamma och helt utlämnade. Varje barn måste ha någon vuxen att lita på, som kan vara ett stöd och bryggan till den hjälp barnet behöver.
I mitt arbete har jag varit tydlig med att jag alltid står på barnens sida och det är förmodligen därför många berättat saker för mig. Ett förtroende jag tar på fullaste allvar. Jag får höra om sorger, självskadebeteenden, mobbning, ångest och om brott som de eller andra utsatts för.
Många mår dåligt över att deras vänner råkat illa ut. Barn som blir våldtagna, tafsade på, slagna, psykiskt misshandlade eller försummade och som alldeles för ofta skyller på sig själva. Barn som vill dö.
Jag har suttit vaken hela nätter och försökt övertyga era barn att berätta för er. Vädjat att någon vuxen i deras närhet ska få veta. Det lättaste eller bästa för barnet är inte alltid att först vända sig till mamma eller pappa. Dels för att de kan vägra för att de inte vill göra dem upprörda. Dels för att föräldrarna själva kan vara problemet. Fler än föräldrarna bör tänka på hur barnen har det. På riktigt göra barns mående till vårt ansvar.
Ibland är det kanske bättre att fråga ett barn vilken vuxen det vore lättast att berätta om svåra saker för. Fråga om de har någon lärare, tränare, släkting, kompis förälder, föräldrars kompis som de tycker känns bra. Du kan vara den personen för barn i din närhet.
Att vara en vuxen som finns där och fattar är kanske det finaste förtroendet man kan få.
Vi är många som aktivt kan göra saker för att vara den personen. Inte bara fundera på vår egen historia, utan vilken roll vi kan spela i en ung människas vilsenhet. Vara den trygga vuxna som kan göra all skillnad. Som var samtalet, förståelsen och handen att hålla i. Kanske delen av historien som blir ihågkommen som vändningen.
Vi är säkert överens om att det är viktigt att barn berättar för vuxenvärlden om vad de utsätts för. Allra enklast vore det dock om vuxenvärlden oftare kom till barnen och frågade. För att det ska bli än vanligare bör fler än föräldrar intressera sig för hur barn mår.
Men vi kan inte ställa frågor vi inte klarar att höra svaret på. När man står på barnens sida måste man stå stadigt. Jag kan gråta eller bli fysiskt illamående av de livsöden jag får höra om men det får jag deala med själv. Till barnen betryggar jag att allt kommer bli okej, att de kommer få hjälp nu. För som vuxen är det viktigt att visa att allt går att prata om och att vi inte är rädda. Att för våra barn så orkar vi. Det finns alltid plats, alltid tid, alltid kraft.
Detta borde vi göra:
1. Prata med barn om stort och smått, svårt och lätt och gör för vana att fråga hur de har det.
2. Är du lärare så lyft frågor om våld och utsatthet i klassrummet. På Elevkonventionen.se finns lätta samtalsguider för alla som vill prata med barn och unga om utsatthet och deras rättigheter.
3. BRIS har en vuxentelefon för dig som vill ha stöd och råd för hur du ska prata med barn. Telefonnumret är 0771-505050, vardagar 09.00-12.00.
4. Inför Huskurage där du bor och läs själv på mer om hur du som granne kan agera om du hör att någon blir utsatt för våld. Läs mer på Huskurage.se för att göra hemmet till en tryggare plats för alla och synliggöra och agera vid våld eller där barn far illa.