Trump har blivit sin egen värsta fiende

President Donald Trump har ett knivigt problem.

För att vinna i november måste han hitta nya väljargrupper. Hans uppträdande i den första debatten underlättar inte.

Trump har i den här valrörelsen blivit sig egen värsta fiende.

Donald Trump under debatten mot Joe Biden.

När Donald Trump klev in i valrörelsen 2016 var det som någon form av frisk fläkt som rörde om i det traditionella politiska fältet. Han förolämpade och överdrev men sa också obekväma sanningar.

Han fångade upp något som rörde sig i det amerikanska folkdjupet. En grundmurad misstro mot "vanliga" politiker. En känsla av att ha blivit lurad och lämnad på efterkälken av "eliten" i Washington DC.

Då funkade den buffliga stilen.

Nu är Trump president, och även om han ofta visat prov på sin brist på statsmannamässighet, så skapar de ändå en annan förväntan på hur han ska uppträda.

Kritiken mot den första debatten är i efterhand skoningslös i USA. Till och med många framstående republikaner som normalt brukar försvara presidenten i vått och torrt tycker att Trump gick över gränsen. Den förre guvernören Chris Christie som hjälpte Trump att förbereda sig inför drabbningen kallades presidentens insats "alltför het".

Mer oberoende analytiker och bedömare är inte nådiga.

Den konservative skribenten Jonathan Last skriver:

"Jag kan inte begripa hur någon med ett IQ över 80 som såg denna skamliga tillställning kan ha fått någon annan uppfattning än att presidenten är en psykopat."

Jonathan Martin och Alexander Burns i New York Times jämförde presidentens uppförande med en person som drar ut sprinten till en handgranat och hoppas att granaten ska skada den som står bredvid mer än honom själv.

Självskadebeteende

För det är vad Trump ägnar sig åt, en form av självskadebeteende.

De få opinionsmätningar som hunnit göras så här långt gav Biden segern.

Presidenten ligger under även i de vanliga opinionsmätningarna. Han behöver helt enkelt hitta nya väljare som är beredda att rösta på honom om han ska ha en chans att bli omvald.

Särskilt stort är Trumps underskott på kvinnor. Det räcker inte att han är jättepoppis hos vita män med låg utbildningsnivå.

Trumps oförmåga att attrahera nya väljargrupper framstår som särskilt alarmerande med tanke på att hans motståndare inte precis rosat marknaden vare sig under primärvalen eller sedan hans blev utsedd på demokraternas partikonvent i augusti.

Joe Biden har till stora delar varit osynlig för det amerikanska folket. Han har ofta gjort ett energifattigt och lite trött intryck. Ändå har han behållit ett jämt och klart försprång gentemot Trump.

I den första debatten försökte Donald Trump utmåla Biden som ett vänsterspöke. En radikal socialist.

Men han lyckades inte göra det trovärdigt. Biden gjorde klart att han inte vill att staten helt ska ta över sjukförsäkringssystemet. Att han inte stödjer den radikala miljöpolitik som partiets vänsterflygel lagt fram i The Green deal.

Nickedocka

Trump hade hoppats att han skulle ställas mot socialisten Bernie Sanders. När det istället blev Biden försöker han utan större framgång utmåla denne som en nickedocka för vänstern.

Presidenten har skäl att vara orolig. Mindre än fem veckor återstår till valdagen. Han måste på något sätt vända valvinden. Debatten var en utmärkt chans att framstå som något mer nyanserad och statsmannamässig och därmed kanske göra sig mer aptitig för bland annat de kvinnliga väljarna.

Trump missade möjligheten.

Istället grävde han sig djupare ner i det hål han redan grävt och som innebär att hans enda chans att vinna är att entusiasmera sina kärnväljare så att alla går och röstar på valdagen.

Alternativt tänker han försöka sitta kvar genom att i domstolarna utmana valresultatet med hjälp av en då troligen nytillsatt konservativ domare i Högsta domstolen. Funkar inte det verkar tanken vara att ställa till med någon form av inbördeskrig mellan miliserna som stöttar Trump och Trumphatarna längst ut till vänster.

Hans budskap till vitmakt-rörelsen Proud Boys i debatten var "Stand down, stand by". Vilket allmänt tolkats som en uppmaning till alla anhängare att ta striden ut på gatan i fall Trump inte vinner.

Presidenten har ju deklarerat att det bara är genom fusk han kan förlora.

De som organiserar presidentdebatterna har nu lovat att göra ändringar för att förhindra att de två återstående debatterna också förvandlas till okontrollerad munhuggning.

Men frågan är om Trump har förmågan och viljan att ändra sin debattstil.