Nu vill extremhögern mingla och dricka vernissagevin
Visar upp svastikor och kallar det ”konst”
Amerikanska extremhögern minglar med rika finansmän på konstvernissager.
Dyra, Trump-vänliga verk ställs ut.
I London visar ett trendgalleri upp rosa svastikor och tweets från rasistiska troll och kallar det för ”konst”.
Kanske dags att prata om ”fake art” nu?
Det är i alla fall något skumt på gång i konstvärlden, alltså det där lilla hörnet av samhället som högerextrema brukar hata och kalla för perversa pk-eliten.
För tio år sedan var det ingen ovanlig syn att nazister stormade konstmuseum och rev ner bilder som inte passade deras renrasiga läror. Till exempel 2007 i Lund, där fotografen Andres Serranos sexbilder vandaliserades av maskerade män med yxor.
Men även rumsrena konservativa ställde gärna verklighetens folk mot provokativa peniskonstnärer.
Nu är det tokhögern som plötsligt vill sippa vernissagevin. Och gå på konstseminarium i fina gallerikvarteren.
Det började i höstas, strax innan Donald Trump valdes till president. Patriotiska showen ”Daddy will save us” lockade storpublik i Brooklyn, New York. Man kunde se islamfientlige debattören Milo Yiannopoulos plaska i ett badkar fyllt med grisblod. På väggarna foton på nakna ynglingar i röda Make America Great Again-kepsar.
Hedgefondägaren Martin Shkrelis verk: ett litet blått och rött piller. En symbolisk dos av Daraprim, det cancer- och aidsläkemedel hans företag höjde priset på med 5000 procent. ”Min medicin är konst” förklarade han flinande i en intervju.
Vad Trump tyckte om ”den första Trump-vänliga konsten” framgick inte. Till skillnad från andra affärsmän har han aldrig investerat i tavlor. Även om han en gång blev osams med Andy Warhol, men det är en annan historia.
Hur som helst: den rasistiska, grabbiga högerkonsten har även dykt upp i Europa.
Ett galleri i London har till exempel ställt ut skulpturer föreställande Pepe the frog, grodan som blivit althögerns symbol. Man anordnade också en kulturkonferens med talare som Brett Stevens – känd för att ha uttryckt beundran för Breivik.
Jag vet inte vad ni känner, men jag blir chockad. Provocerad.
Hur kan det här ens få kallas konst? frågar jag mig.
Londongalleriet väckte också stora protester, antirasister marscherade utanför och krävde att det skulle bomma igen. Tillslut stängde det nyligen på grund av hat och hot.
Och plötsligt står vi där, i samma hörn där högerspökena förr förfärades över den perversa konsteliten.
Det var hit de ville ha oss.
Så bli inte lurad. Se upp för fake art.