Världspressen på plats i Stockholm för bödeln från Iran

En tunn, gråhårig man med självsäkert leende.

Var han bödel i ett fängelse i Iran?

Det är frågan som ska besvaras i en förhandling i Stockholms tingsrätt som inleddes i dag och som ska pågå hela hösten och vintern och vara klar då träden utanför Rådhuset än en gång fått sina gröna blad.

Många är de som under rättegången kommer att peka ut Hamid Noury, 60, som någon form av biträdande åklagare i fängelset Gohardasht under de mardrömslika månaderna hösten 1988.

En av de ansvariga för hundratals mord, tortyr, omänsklig behandling av män vars enda brott var att de sympatiserade med oppositionen till mullorna i Iran.

Hamid Noury längst till höger.

Klockan 09.27, nästan en kvart försenad, sparkar rådman Tomas Zander i gång förhandlingen.

Det har varit strul med tekniken, tolkarna hördes inte i medhörningsrummen, det krånglades även i sal 6 med översättningen till farsi, allmänheten i en sal i en annan byggnad tycktes inte heller höra.

En unik rättegång, ropar rubrikerna i tidningar runt om i världen, aldrig tidigare har de grova brott mot mänskligheten som regimen i Iran begick på 1980-tal prövats i en domstol.

18 mediehus på plats. De stora svenska tidningarna och tv-kanalerna, BBC från London. Le Monde från Paris, internationella nyhetsbyråer som AFP och Reuters, oppositionella iranska sajter.

Åklagare Kristina Lindhoff Carleson och Martina Winslow växeldrar i sin sakframställan.

Folkrättsbrott, grovt brott...massavrättningar... delaktighet i tortyren...

Inget vet hur många som dödades eller försvann i Iran hösten 1988. Rapporten uppskattar antalet döda till minst 5 000, men ett stort mörkertal befaras.

I slutet av kriget mellan Iran och Irak attackerades Iran flera gånger av den väpnade grenen av den politiska organisationen Iranska folkets Mujahedin.

Sommaren 1988 utfärdade Ayatollah Khomeini en fatwa: alla fångar i de iranska fängelserna som sympatiserade med Muhajedin skulle avrättas.

Advokat Daniel Marcus, en av den leende mannens två försvarare, tar över.

Allt, folkrättsbrott, mord, tortyr, bestrids! Hamid Noury är oskyldig! Han var inte ens på plats i fängelset under den aktuella tiden!

Formalia tuggas igenom, rättens aktörer gör sina inledande piruetter, en av åklagarna ber om ursäkt för att alla iranska namn inte kommer att uttalas korrekt.

Demonstranter utanför Stockholms tingsrätt.

Hamid Noury greps på Arlanda i november 2019. Det påstås att han hade kommit till Sverige för att medla i en släktfejd. Det påstås att han lockades hit med löften om fester och svenska flickor.

Det sägs så mycket. Men vi vet så mycket som att Noury greps efter att en ansedd brittisk advokatbyrå mejlat en begäran om att svensk polis skulle inleda en förundersökning.

Brotten han misstänks för är universella, åtal kan väckas i vilket land som helst, men Sverige är bra på det här.

Under 2000-talet har flera grova brott mot folkrätten prövats i svenska domstolar.

Det började med målet mot Jackie Arklöv, en av mördarna i Malexander, om övergrepp han begått som soldat i den bosniskkroatiska armén.

Ett tiotal processer har följt. Folkmordet i Rwanda, Kosovokriget, Syrien, Irak.

Sverige har fått ett gott internationellt anseende gällande prövning att den här sortens brott. Sverige har skickat en viktig signal: Krigsförbrytare kan aldrig känna sig säkra, även om många år har gått.

Brotten är svåra att utreda, de tar år att genomföra, det krävs pengar och tålamod, men det är inte omöjligt.

Kanske är det sant att den leende mannen i den ljusa skjortan i sal 37 bjöd på tårta för att fira att ännu en avrättning genomförts utan att den föregåtts av en rättvis rättegång.

Någon gång i maj nästa år får vi svar i form av en dom.

Klockan tolv bryter rådman Zander för lunch. Demonstranterna, ett hundratal svenskiranier som samlades på morgonen utanför domstolen, har skingrats i regnet.

Jag stöter på en medelålders kvinna som håller upp ett svartvitt fotografi på en ung man.

 Laleh Bazargan.

Hon heter Laleh Bazargan, har bott i Sverige sedan 15 år, hon arbetar på apotek.

Bilden visar sig föreställa hennes bror Bijan, som bara blev 28 år, mördad i fängelset.

Runt halsen bär Laleh Bazargan en medaljong. Hennes bror gjorde den åt henne ett år innan han dog. Den smugglades ut ur fängelset i ett barns blöja.

– Jag är väldigt glad för det Sverige nu gör. Äntligen rättvisa, säger hon.

Pressen på plats utanför Stockholms tingsrätt.

Följ ämnen i artikeln