Att folk ska vara så förbannat positiva gör mig vansinnig
Barberaren i Taormina var tystlåten och gjorde sitt arbete. Det var skönt att han inte försökte konversera, han bara klippte mig, det lilla som finns att klippa.
Vi lever ju i en tid då folk ska vara så förbannat positiva. Jag menar inte positiva i normal mening, att man är artig, diskuterar med varandra lugnt och sansat och att man intresserar sig för sina medmänniskors väl och ve. I vår tid ska man skrika ut sin förtjusning. Vi talar till varandra som vuxna ofta talar till småbarn som visar en teckning med streckgubbar, åh! Vad fint! Du är så duktig!
Jag antar att det har med sociala medier att göra, där skriker folk hela tiden att saker är fantastiska, eller bottenlöst usla.
Det är möjligt att barberaren inte försökte tala med mig eftersom han knappt kunde någon engelska och jag ingen italienska men sådant brukar inte hindra folk som är alltför pratsugna.
Barberaren var skönt reserverad på gränsen till butter och det var jag tacksam för.
Alltnog, han rundade av klippningen med att massera olja i håret och på flinten för att friska upp min hud och bekämpa mjällbildning. Han använde tysk olja ur en flaska som såg ut som en gammaldags medicinflaska fast den var av plast. Jag mindes att när jag bodde i Berlin brukade min frisör där massera mitt huvud med en olja som gav samma känsla.
När jag kom hem till Stockholm beställde jag en flaska på nätet och jag passade på att beställa tysk rakbalsam från ett annat bolag också, tyskarna kan sådana saker. Strax kom ett bekräftande mail och sedan ett till:
”Hej igen Peter Kadhammar.
Din order har nu skickats! Vi på Made4men är glada att få tala om för dig att ditt paket är nu på väg hem till dig.”
Vad bra.
Så fortsatte brevet:
”Paketet är på väg!
Våra anställda på vår paketeringsavdelning har på ett flitigt sätt funnit produkterna till din order och har försiktigt packat in dem till dig. Inom kort kommer du få hämta ut ditt paket och vi hoppas du blir nöjd. Emellertid kommer vi ta betalt för varan, alltså är allt i sin ordning.”
Leverantörens taffliga automatöversättning är inte det intressanta här, det är den falska intimiteten och det idiotiska pladdret som om de förväntar sig att jag ska dansa och jubla: De har lagt den lilla burken i ett paket! De gjorde det försiktigt! Tjoho, vilka skarpa tjejer och killar det måste vara som jobbar på Made4men!
Den som pladdrar har ofta svårt för att sluta. Följaktligen måste den maniska reklammänniskan som skrivit brevet behandla ett paket på posten som något häpnadsväckande:
”Vad händer nu då?
Luta dig bara tillbaka och vänta på att ditt paket levereras till dig.”
Reklammänniskan kanske inte är manisk. Det kan vara värre än så.
Någonstans sitter en stackare som får order att skriva ett kundbrev som lyfter lite rakbalsam till en händelse av rang, en händelse som kräver utropstecken och beröm till dem som hämtat burken på en hylla och lagt den i ett paket. Guuud, vad ni är duktiga!
Denna stackars reklammänniska vet inte att hen förkroppsligar det plågsammaste i vår tid, den tomma hjärtligheten och oönskade intimiteten. Under den skrikiga ytan lurar ofta girigheten som den stackars reklammänniskan fångar i ett ögonblick av omedveten klarsyn:
Vi tar betalt för varan, ”alltså är allt i sin ordning”.
