Ny morddom i HD lär leda till politisk besvikelse
Dags för ett nytt avsnitt i såpoperan om riksdagens smått löjeväckande försök att skärpa straffet för mord.
Även efter ett avgörande i Högsta domstolen i dag kommer livstid vara förbehållet de grövsta fallen.
Domen rör en man som mördade en bekant i dennes bostad genom att hugga honom i halsen med en kökskniv.
Mördaren dömdes till livstids fängelse i tingsrätten. Hovrätten sänkte till 18 års fängelse, ett straff som Högsta domstolen fastställer.
Att justitieråden på Riddarhustorget över huvud taget befattar sig med mord är ovanligt och har att göra med att paragrafen för detta brott skrevs om 2020.
Högsta domstolen har den inte alltid tacksamma uppgiften att ge underrätterna vägledning efter att politikerna pillat i lagboken.
Dess domar är prejudikat som tingsrätter och hovrätter tacksamt lutar sig mot då lagstiftarens stundom otydliga paragrafer ska omsättas i straffrättslig verklighet.
Riksdagens majoritet har sedan ett drygt årtionde lagt ner aktningsvärd möda på att skärpa straffet för mord. Dessvärre har inkompetensen i detta arbete varit påtaglig och särskilt mycket hårdare tag har det inte blivit.
En bisarr bottennotering i sammanhanget var då den moderata justitieministern Beatrice Ask 2014 gjorde ett försök att ändra lagen och Högsta domstolen kom fram till att det i själva verket blev svårare att plocka fram lagens strängaste straff än vad det varit tidigare.
Domarna suckade uppgivet och meddelade att domstolarna skulle bortse från den nya bestämmelsen.
Så gjorde då nuvarande regering ett nytt försök. Livstid skulle bli normalstraffet för mord, var förhoppningen.
Nix, säger nu HD. 16 år ska vara utgångspunkten. En skärpning med två år jämfört med tidigare.
Två av de omständigheter som i den nya mordparagrafen nämns som försvårande är svårt lidande och "särskild hänsynslöshet".
Juristerna konstaterar att offret i det aktuella fallet hade svåra smärtor och dödsångest innan han avled. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå att mannen måste ha lidit.
Å andra sidan var brottet en impulshandling. Det var inte planerat. Det tycks inte ha funnits ett egentligt motiv.
Efter denna avvägning landar domstolen i det längsta tidsbestämda straff som lagen känner.
Den politiska majoriteten i vår repressiva tid avskyr emellertid varje försök att föra nyanserade och kloka straffrättsliga resonemang.
Helst ska alla mördare buras in på livstid. Att det då inte skulle finnas någonting kvar att ta till för trippelmord eller utdragen tortyr som leder till döden är av underordnad betydelse.
Straffskärpningsivrarna finner möjligen en smula tröst i att HD nu konstaterar att fler livstidsstraff kommer att delas ut med den nya bestämmelsen.
Men det innebär sannerligen inte att sista ordet är sagt i denna cirkus.
Justitieutskottet var redan innan dagens dom missnöjd med den nya lagen och har lagt ett eget förslag om nya skärpningar. Ett förslag som har sågats av Lagrådet, men nya försök lär göras.
En inte otänkbar möjlighet är att politikerna till slut blir så frustrerade att det tidsbestämda straffet för mord helt enkelt tas bort.
Men det skulle inte ske utan betydande protester från finansministern, vare sig denne är socialdemokrat eller moderat.
Att hålla människor inlåsta i fängelse är nämligen dyrt. Och dyrast är av lätt insedda skäl livstid.