Mejla

Johanna Frändén

Fläckfria SD:are är bra på att städa efter sig

Jörgen Fogelklou i talarstolen under Sverigedemokraternas landsdagar i Lund, 2019.

Foto: Björn Lindgren/TT

KOLUMNISTER

Jag andas alltid ut när Sverigedemokraterna ska utreda sina problem med rasism internt. Här kommer det att gås till botten med saker!

Veckans ärende gäller huruvida kommunalrådet i Göteborg Jörgen Fogelklou ligger bakom Flashback-kontot ”afghan”, som spridit grov rasism och antisemitisk dynga på nätet . Låt oss konstatera att indicierna är ganska starka.

Vad det nu gör att ännu en SD-topp hatat judar och muslimer online. Det brukar, som det mesta, blåsa över.

För att hitta Sverigedemokrater som avslöjats med nätrasism är det i princip bara att sticka ner håven. Ni kanske inte kommer ihåg lokalpolitikern (aktiv på ett nazistiskt chatforum), den riksdagsanställde (”Vi vet båda vilken ras som är överst: Arier - slaver”) eller den förtroendevalde, som uttryckt rasism och homofobi i hundratals mejl till journalister under eget namn – undertecknad inräknad.

Detta är bara ett axplock från de senaste två åren. Det är svårt att göra sig fri från känslan att de sverigedemokrater som inte beslagits med rasism på nätet bara är bättre än de andra på att sopa igen sina digitala spår.

När avslöjandena görs uppstår ett intressant spektakel: Journalister konfronterar de anklagade med uppgifter om grov rasism. SD:s för dagen utpekade politiker blånekar trots uppenbar bevisning, alternativ hänvisar till ”längesen” eller ”intern jargong”. Partiledningen låtsas vara upprörd, men behandlar ärendet som ett enstaka problem. Frågorna om en rasistisk partikultur tas emot som regelrätta förolämpningar. Verkligen inte! Hur kan man ens få för sig det? Enskilda rötägg finns det gott om i samtliga partier. Und so weiter.

Hela charaden är fascinerande eftersom alla – medierna, väljarna, partimedlemmarna själva – vet att de ljuger. Att SD:s företrädare ändå fortsätter neka till självklarheter är lätt att förstå.

De styrs av en ledare som gick med i partiet när man ännu anordnade bokbål, bar naziuniform och heilade under flaggor med hakkors. Jimmie Åkesson har i åratal byggt berättelsen att han inte kände till detta. Han gick med i ett parti han visste väldigt lite om – lätt hänt! – och ingen orkar längre bry sig om att detta förstås är omöjligt. Lögnen är så flagrant att den är svår att hantera inom ramen för en normal politisk debatt. Så den får finnas där bara. Som en sorts reminiscens som ingen orkar låtsas om.

Sverigedemokraterna flyttar fram positionerna lite i taget. Det är inte så konstigt. Efter många år i kylan har halva den svenska borgerligheten bestämt sig för att legitimera deras återkommande rashat. Partiet noterar förstås att man kan hysa regelrätta nättroll i leden utan att opinionssiffrorna viker, riksdagskompisarna sviker eller att Agenda slutar att höra av sig. (SVT ger sig uppenbarligen inte innan migrationsfrågan piskats upp som den viktigaste för svenskarna inför nästa val.)

När SD tidigare opponerade sig mot islamism pratar man nu direkt om islam som en ”avskyvärd religion”. Testballonger är praktiska på det sättet att det i efterhand alltid går att påstå att man råkade säga fel. En ny gräns är korsad utan att någon har behövt betala för det, annat än Sveriges muslimer förstås, men dem bryr sig ju ingen om längre.

Och ärligt, hur ska Richard Jomshof kunna hålla ordning på vad som är en världsreligion och vad som är en radikal politisk gren av islam, detta är ju bara partiets enda riktiga hjärteämne?

Av: 

Johanna Frändén

Publisert:

LÄS VIDARE

Nytt vittne träder fram: Fogelklou erkände ”afghan”-kontot

ÄMNEN I ARTIKELN

Sverigedemokraterna

Jörgen Fogelklou