Åklagare och advokater borde ha fått mer i budgeten
Redan en normalbegåvad tioåring kan räkna ut att större poliskår och hårdare straff leder till fler gangsters på kåken.
Att regeringen i sin budget inte satsar på åklagare och advokater imponerar inte.
Att begripa innehållet i en budget är endast marginellt enklare än att förstå den engelska som ett äldre original på en pub i Hebriderna talar.
Någonting som vid första anblick ser ut som en satsning på ett område visar sig vid läsning av det finstilta vara en minskning och efter en förmiddag i telefon med några kunniga nördar på diverse departement och förklaringar om index hit och löneomräkning i det statliga ramanslagssystemet dit, kan även den mest förhärdade kolumnist vara gråtfärdig.
Med andra ord finns det ingen anledning att sucka över att sajten Dagens Juridik i dag felaktigt hävdar att Åklagarmyndigheten får mindre pengar framöver på grund av en generell besparing.
Visserligen pratar regeringen på ett ställe i budgeten för nästa år om att medel skjuts till. Men någon sida längre fram står det uttryckligen att "anslaget minskar" med drygt 1,7 miljoner.
Sanningen är att när löneökningar och höjningar av hyror av diverse lokaler har stökats undan, finns varken mer eller mindre pengar än tidigare.
Detta är inte bra. Åklagarna sliter. Är det inte någon ung kriminell med revolver i fickan som ska begäras häktad nu när minimistraffet för olaga vapeninnehav har fördubblats, så är det en nazist som ska utredas eftersom regeringen kräver att hets mot folkgrupp ska prioriteras.
Detta samtidigt som antalet nätbedrägerier skjutit i höjden, de anmälda sexbrotten bara ökar och ökar och gängmedlemmar fortsätter att skjuta ihjäl varandra.
Att alla dessa brott bekämpas är naturligtvis utmärkt. Men den stora satsningen på fler poliser, allt detta pillande i paragrafer, som ju i vår tid syftar till att mildra straff ungefär lika ofta som Halleys komet passerar uppe i himlen, all kriminalisering av sådant som tidigare var lagligt, allt detta får konsekvenser.
Ett resultat är att våra häkten och anstalter är lika fulla som Tokyos tunnelbana i rusningstrafik.
Ett annat är att åklagarna har mer att göra än någonsin. Ändå satsas det inte på dem. Vilket kommer att leda till att högarna på deras redan överbelamrade skrivbord blir ännu högre.
Än värre är det med de rättsliga biträdena. Vilket i allt väsentligt utgörs av advokater.
Yrkeskåren som består av personer som ofta anklagas för att köpa lyxvåningar och vrålåk för skattepengarna de får för att få diverse patrask friade, men som i själv verket efter att hyra för kontor och sekreterare har betalats i regel inte har iögonfallande mycket pengar kvar.
I budgeten ser det ut som att dessa biträden får mer. Vad som i själva verket har hänt är att regeringen har tröttnat på att underfinansiera detta område och sedan tvingas till kompensation i vårändringsbudgeten. Justeringen görs nu direkt.
Kostymen krymps i slutändan från 3,663 miljarder till 3,651. Förvisso en liten minskning, men ändock en minskning.
Med den allt stridare ström av ärenden som går från polis till åklagare och sedan vidare till domstol, borde det i stället vara en ökning. Även advokaterna kommer ju få mer att göra.
Att så inte sker är en signal så dyster som någon om hur viktigt regeringen anser det vara med juridiskt stöd för den som staten anklagar för brott.
Det går att fortsätta på samma sätt. Domarna hade behövt tillskott. Kriminalvården får visserligen sitt anslag ökat, men det är blygsamt.
Jag förstår att coronan kostar mycket. Att den stora medelklass som inte sällan avgör val behöver hållas på gott humör med RUT och ROT. Att två borgerliga januaripartier ska ha sitt. Att statens resurser är ändliga.
Men det finns inga genvägar. Om regeringen menar allvar med alla dessa löften om att bekämpa brottsligheten måste plånboken öppnas.