Mordet på Malin hade kunnat lösas - men lagen sätter stopp

Högsta domstolen säger nej till en topsning som hade kunnat lösa det 24 år gamla mordet på 16-åriga Malin Lindström.

Riksdagen, vänligen ändra lagen.

Jag läser i Örnsköldsviks Allehanda om de senaste juridiska turerna i mordet på tonårsflickan 1996 och minnena kommer tillbaka.

Som ung reporter på Aftonbladet rapporterade jag om utredningen och om de två rättegångarna.

Sex månader efter att Malin Lindström försvann i Husum hittades hon död under en gran.

Flickan hade huggits flera gånger i ryggen. Ben och armar var bundna med tejp. Kroppen bar spår av sexuellt våld.

En 18-årig man som hade setts med flickan den sista kvällen i hennes liv kom att misstänkas.

Han hade ett gömställe i vilket intressanta fynd gjordes. Teckningar han ritat på nakna, bundna kvinnor. Tejp av samma sort som Malin Lindström var bunden med. Fiber från en likadan tröja som den hon bar.

Även ett gulnat exemplar av Aftonbladet hittades. Vår största nyhet den dagen handlade om ett mord i Stockholm. Gärningsmannen hade bundit sitt offer och våldtagit henne.

18-åringens situation blev inte bättre av att han ändrade sin historia om kvällen flickan försvann och till slut varken visste ut eller in.

Jag föreställer mig att förhörsledaren suckade djupt då han plötsligt tog tillbaks sin berättelse om minnesförlust och i stället hävdade att han blivit pistolhotad och rånad av en man samt erbjuden sex mot betalning av en flicka som utseendemässigt påminde om Malin Lindström.

En berättelse som skriver in sig i samma kapitel i kriminalhistorien som Linda Chens misstänkte mördare, som påstod sig ha blivit kidnappad av elaka kineser som matade honom med djupfrysta räkor.

Indiciemålet räckte till åtta års fängelse i tingsrätten, men höll inte i hovrätten. Ynglingen friades.

I fjol, nästan ett kvartssekel senare, dök så en ny möjlighet upp.

Spermafläcken som hittades på flickans byxor var för liten för att kunna användas som bevis då det begav sig, men med vår tids teknik lyckades Nationellt forensiskt centrum få fram en sökbar DNA-profil.

Malin Lindström blev bara 16 år.

Genombrottet ledde till att överåklagare Mats Svensson återupptog förundersökningen i syfte att få till stånd en resning mot den friade.

Ett led i det arbetet var att få topsa den i dag medelålders mannen. En åtgärd som hade kunnat binda honom vid mordet, men också en gång för alla rentvå honom.

Men mannen vägrade. Det står var och en fritt att dra sina slutsatser om den inställningen, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att han är skyldig.

Åklagaren vände sig därför till Högsta domstolen med en begäran om tillstånd till kroppsbesiktning. I måndags kom beslutet.

Två frågor behövde besvaras. Den ena var om brottet är preskriberat eller ej.

För mord finns i och för sig ingen preskriptionstid längre. Men det gäller inte om gärningspersonen var under 21 då brottet begicks. Då läggs ärendet för alltid i arkivet efter 15 år.

HD konstaterade dock att eftersom 18-åringen suttit häktad och blivit åtalad, så bryts preskriptionen.

Den andra frågan är om det finns stöd i lagen för att tvinga en person till topsning i samband med resning. Nej, svarar justitieråden. Det finns det inte. Vi tillåter inte denna tvångsåtgärd.

Juristerna tittade först i grundlagen.

Malin Lindström hittades död i ett skogsparti i ett skogsparti utanför Husum.

Där står att läsa att vi alla är skyddade mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Men det står också att det går att stifta lag som begränsar detta skydd.

Sedan började de bläddra i rättegångsbalken. Där finns reglerna om hur tvångsmedel får användas.

Men det står inte ett dugg om de är tillåtna i samband med resning eller ej.

Och utan ett uttalat stöd i paragraferna är det grundlagens stränga syn som gäller.

Att detta försök att en gång för alla lösa mordet misslyckas tycks bero på en miss då Rättegångsbalken reformerades 2013.

Några remissinstanser påpekade att det vore bra om paragraferna innehöll en regel om användning av tvångsmedel vid resning.

Men regeringen tyckte att den frågan kunde lösas med praxis. En inställning som bygger på att det ansågs finnas lagstöd för sådana åtgärder. Nu vet vi att det var en missbedömning.

Det är bra att grundlagen ger oss ett starkt skydd. Staten ska inte få peta i våra kroppar på lösa grunder.

Det är också helt i sin ordning att det är mycket svårt att få till en resning till en tilltalads nackdel. Åklagare ska inte få hur många chanser som helst.

Men mord är den grövsta förbrytelse en människa kan göra sig skyldig till. Allmänintresset i att sådana brottslingar inte förblir ostraffade är mycket starkt.

Att mord klaras upp måste väga tyngre än en misstänkt persons rätt att slippa få ett prov taget från insidan av kinden.

Lagstiftare, rätta till det här.