Macrons vinst kan göra Frankrike ostyrbart

Uppdaterad 2017-05-08 | Publicerad 2017-05-07

PARIS. Emmanuel Macrons seger får många att andas ut. Både i Frankrike och Europa.

Den är en bekräftelse på att de högerpopulistiska vindarna i USA och Europa har bromsats upp.

Men de fortsätter blåsa. Om inte den nye unge presidenten lyckas knackar Le Pen på dörren igen om fem år.

Med tanke på alla extremvindar från både höger och vänster som blåser i Frankrike är det inte så lite märkligt att den nye presidenten är en mittkandidat av närmast skandinavisk modell.

Han är en hybrid av nyliberal och en politiker med ett socialt patos. "Varken höger eller vänster" som han själv hävdar. En slags modern Bengt Westerberg.

Han har aldrig tidigare blivit vald till något ämbete och är relativt oerfaren.

Emmanuel Macron blir inte bara den yngste presidenten Frankrike haft i modern tid. Han blir också den första som inte kommer från något av de två stora traditionella partierna, socialisterna och de konservativa. Bara det en politisk jordbävning i sig.

Men det är inte säkert att Macron kliver stärkt ur rasmassorna. Han politiska rörelse En marche, Framåt, är bara ett år gammal. Den nye presidenten har inga egna ledamöter i parlamentet och frågan är hur många han lyckas få in efter parlamentsvalet i juni. Parlamentet domineras i dag helt av socialister och de konservativa. De kommer att göra allt för att stoppa de av Macrons förslag som de inte gillar.

Följden kan bli att Frankrike blir nästan ostyrbart.

Högerextrema Nationella Frontens förlorare Marine Le Pen kommer att agera blåslampa i baken på Macron. Hon kommer att utnyttja hans motgångar för att bygga upp sin egen image inför valet 2022.

I det korta perspektivet gör Macrons seger att Europa kan dra en lättnadens suck. 2017 har kallats supervalåret där Europas framtida vägval skulle avgöras.

Nu har ett antal val betats av och facit hittills är att högerpopulistiska rörelser inte lyckats kopiera brexits och Donald Trumps framgångar i USA.

I Holland gick Geert Wilders antiislamska parti fram en smula men det sittande regeringspartiet vann överlägset.

I Österrike besegrade den gröna kandidaten Alexander van der Bellen sin högerextrema motståndare Norbert Hofer.

I Frankrike kan Marine Le Pen kalla sig segrare i den bemärkelsen att det är unikt att en högerextrem kandidat får 34,9 procent, enligt det preliminära resultatet, i ett presidentval men hon lyckades trots allt inte vinna.

I Tyskland i höst har de högerextrema ingen chans.

Man kan konstatera att det katastrofscenario som målades upp i höstas inte inträffat.

Men det är för tidigt att utropa några slutgiltiga segrar mot populismen, vare sig den kommer från vänster eller höger. Gammelkommunisten Jean-Luc Mélenchons 20 procent i första valomgången i Frankrike visar att extrema rörelser allmänt är på frammarsch.

I Ungern och Polen har vi redan populistiska ledare vid makten som visar sitt förakt för demokratiska spelregler.

EU kan visserligen nu i lugn och ro förhandla om Storbritanniens utträde utan att riskera att ett annat stort land knackar på dörren för att lämna. Euron har fått lite respit. Något omedelbart handelskrig är inte att vänta i Europa.

Rysslands Vladimir Putin fick inte den framgång han önskade. Han hade hoppats att en Le Pen vid makten skulle splittra EU och därmed innebära slutet för de ekonomiska och politiska sanktionerna mot Ryssland.

Men om inte Macron, Merkel och andra traditionella politiker lyckas minska de ekonomiska klyftorna, skapa fler jobb åt Europas 25 miljoner arbetslösa och hitta en lösning på invandring, flyktingkris och terrorangrepp så är det bara en tidsfråga innan nya och gamla extremister åter får chansen att ta över.

Marine Le Pen är ingen ny uppstickare. Hennes parti har funnits sedan 1972 och långsamt men målmedvetet byggt upp sitt stöd. Om fem år kommer ännu fler fransmän att se henne som en politiker vilken som helst. Tröskeln för att rösta på henne kommer att sjunka.

Det gäller att Macron lyckas leverera det han utlovat. Vi har sett alltför många exempel på politiker som hävdar att de sitter inne med lösningar men i slutänden visar sig vara falska profeter.