Näthat eller inte – var går gränsen?

Vad är egentligen näthat?

Det kan vara allt från en elak kommentar som inte är olaglig, till grovt olaga hot, ett brott som kan rendera förövaren fyra år bakom galler.

Att begreppet är så pass brett är problematiskt, menar professorn i konstitutionell rätt Hans-Gunnar Axberger. På uppdrag av Institutet för Juridik och Internet har han skrivit den färska rapporten ”Nätkränkningar som rättsligt och demokratiskt problem” (Nr 1 i Institutets skriftserie).

Axberger ger en bakgrund, exemplifierar och redovisar systematiskt dagens haltande lagstiftning på området: olaga hot, brott mot medborgerlig frihet, ärekränkning, hets mot folkgrupp, uppvigling, olaga integritetstrång, ofredande etc. Han pekar på hur tekniken sprungit ifrån lagstiftaren – som alltför länge utgått ifrån det traditionellt tryckta ordet, och sedan lappat och lagat efter förmåga.

I resonemanget om förtal, ett brott som i praktiken inte leder till allmänt åtal, konstaterar han att MeToo innefattat åtskilligt som är angripligt som förtal och att ”Få tycks i det sammanhanget ha klart för sig att den som vidaresprider – ’delar’ – uppgifter av det slaget själv ansvarar för deras innehåll”.

Axberger kritiserar bristerna hos polisen, som på löpande band lägger ned utredningar om anmälda nätkränkningar. Åklagarna borde också ta upp fler av de mindre grova fallen, för att inte bara de som har råd att anlita egen advokat ska kunna väcka talan mot dem som trakasserar via mejl och sociala medier.

Samtidigt menar Axberger att det behövs ett mer samlat och ordnat lagstiftningsgrepp. Ordning och reda, helt enkelt.

Men ska inte internet vara fritt?

Den romantiska synen sågas effektivt i kapitlet om internet som regleringsobjekt.

Utifrån exemplet Kina skriver Axberger: ”I totalitära eller mindre demokratiska staters händer är internet och annan digital teknik lika farlig som den kan vara positiv i frihetliga stater”. Och utifrån Facebooks Cambridge Analytica-skandal konstaterar han: ”Antingen kontrollerar staten själv detta eller också gör någon annan det”.

En av slutsatserna i rapporten blir att det behövs bättre underlag. Hur vanliga är nätkränkningarna? Vilka står för dem? Och, för att verkligen veta, är människor idag mer lättkränkta?

Axberger menar också att grova angrepp via nätet ska skiljas från dem som kan bemötas på andra sätt. Och att rasistiska och liknande tillmälen borde straffas regelmässigt. Sist skriver författaren att det bör klargöras vem som bär ansvar för vad på nätet och hur det ansvaret ska kunna utkrävas.

Men, ”Innan ytterligare kriminalisering övervägs bör man undersöka om nuvarande regler används i önskvärd utsträckning”.

Nätkränkningarna utgör i dag en växande form av assymetrisk krigföring, enligt flera trovärdiga undersökningar ett faktiskt hot mot folkstyret.

Bokens 99 sidor borde vara obligatorisk läsning för politiker, poliser, åklagare och alla andra som kan tänkas vara intresserade av demokrati.

Följ ämnen i artikeln