Världens största trafikstockning visar vår sårbarhet
Ett fartyg fastnar i Suezkanalen och världens försörjningskedjor hotar att braka samman.
Vi har skapat ett system med en ofattbar sårbarhet där vi aldrig är förberedda på den svarta svanen.
Kostnaderna för detta är gigantiska men stora vinster lockar till risktagande.
För något år sedan tog jag en tur i Hamburgs containerhamn. Ofattbart höga kranar lastade container efter container på groteskt stora fartyg. Guiden berättade att ett skepp kunde ta 14 000. Fantastiskt tänkte jag att metallådorna inte ramlar i havet när de staplas i högar på varandra och möter kraftig sjö.
Men jag ägnade inte en tanke åt att ett av de här fartygen skulle kunna ställa sig på tvären i Suezkanalen och blockera en av världens viktigaste transportartärer.
Ingen annan verkar ha gjort det heller.
På annat sätt kan jag inte tolka den totala brist på förberedelse för en sådan händelse som de ansvariga för kanalen och redarnäringen uppvisar. På en bild ser jag en ensam grävmaskin från landbacken försöka gräva ut Ever Given. Den ser ut som en pygmé intill fören på det 400 meter långa fartyget.
Nu ska hjälp hämtas in från en superbärgarfirma i Nederländerna men prognosen är att det kan ta veckor att bärga fartyget. Veckor där varje dag varor för närmare 100 miljarder kronor försenas. Med stora kostnader som följd.
Världens största trafikstockning till havs innebär att fabriker får slut på reservdelar och måste stoppa produktionen. Dessutom råder stor containerbrist. Containrar som skulle ha lastats på land sitter fast till havs vilket leder till nya dyrbara förseningar. Oljepriset ökar därför att leveranser försenas.
Följdverkningarna är otaliga.
Behvös så lite
Olyckan visar den extrema sårbarhet som vi byggt in i vår moderna värld. När allting fungerar som det ska är effektiviteten häpnadsväckande hög. Men det behövs i grunden väldigt lite för att lamslå systemet.
När Suezkanalen byggdes för 150 år sedan var det för fartyg av en helt annan storlek. Visserligen har kanalen breddats sedan dess men den är ändå inte anpassad för de jättelika containerfartygen som är längre än vad kanalen är bred.
Olyckan förvärras mångdubbelt av det just in time-system som världens företag byggt upp i globaliseringens tidevarv. Att hålla lager kostar pengar. Bättre då att i stället bara få de leveranser som behövs just för tillfället. Konsumenterna får billigare varor och företagen kan dela ut större summor till sina aktieägare.
Men så dyker den där svarta svanen upp. Händelsen som ingen förutsett därför att den framstår som så osannolik.
Sandstorm med hårda vindar, ett elfel eller vad det nu var som hände Ever Given.
För ett år sedan var det coronapandemin. Plötsligt behövde hela världen skyddsutrustning och reagensvätskor till covidtester. Men bortsett från Finland och någon till så hade alla avskaffat sina beredskapslager. Kina stod för en stor del av produktionen. Världen var utlämnad tills man lyckats ställa om sin egen produktion på olika sätt.
Men har vi lärt oss av den läxan?
Falsk säkerhet
Olyckan i Suezkanalen tyder på att svaret är nej. Ännu en enorm sårbarhet i världens försörjningskedjor har avslöjats.
En sårbarhet som knappast varit någon hemlighet. Det kan inte ha varit särskilt svårt att föreställa sig vad som skulle hända om ett gigantiskt containerfartyg gick på grund i kanalen. Men att ha en konstant beredskap för att snabbt kunna bärga en sådan best kostar stora pengar. Vem ska betala det?
Då är det lättare att invagga sig i falsk säkerhet och tänka att det nog aldrig händer. Så länge det fungerar är ju vinsterna enorma. Vems ansvar är det att tänka på kostnaderna för att något ska gå fel? Det hamnar mellan stolarna.
Under krigen mellan Israel och deras arabiska grannar, 1967 och 1973, bombades kanalen och var stängd under åtta år. Det skapade också kaos men på den tiden fanns det inga just-in-time leveranser. Då kunde fartygen ta den 15 dagar långa omvägen om södra Afrika utan att varuförsörjningen brakade ihop.
Just nu pågår en våldsam digitalisering av världens ekonomier påskyndad av pandemin. Gamla manuella system byts ut mot elektroniska. Pappersdokument förvandlas till molntjänster, papperspengar till digitala. 5G byggs ut.
Enorma möjligheter men dito risker.
Vilka svarta svanar är det vi inte ser här? Vilka sårbarheter bygger vi in i de nya systemen?
Vem tar ansvaret när nästa smäll drabbar en oförberedd värld?