Någon måste ge sig – annars faller regeringen
Varken Löfven eller Sabuni är beredd att vika sig än
Någon måste backa – Nyamko Sabuni eller Stefan Löfven.
Annars faller regeringen.
Det kan sluta med nyval.
Jag har mycket svårt att tro att svenska folket tycker att det är dags för ett nyval. Att landet står för ett avgörande vägval som bara kan lösas genom ett extraval bara drygt ett år före det ordinarie valet.
Vad det egentligen handlar om är att Liberalerna har urusla opinionssiffror. De har legat parkerade under den avgörande 4-procentsspärren i flera år och ingen ljusning är i sikte.
Inget oroar ett parti så mycket som ett sviktande stöd, särskilt när hotet om att bli utröstat ur riksdagen är överhängande.
Det har lett till att Liberalernas ordförande Nyamko Sabuni för ett par veckor sedan gjorde ett närmast obegripligt utspel.
Hon sa att Januariavtalet skulle spricka om regeringen och Centern inte ändrade sig. De måste backa från ett marginellt förslag i den framtida migrationspolitiken som just nu är ute på remiss. Observera, är ute på remiss. Det är ännu inte lagt på riksdagens bord.
Januariavtalet är den grund som regeringen är byggd på. Samarbetet mellan regeringen, alltså S och MP, Centern och Liberalerna var en förutsättning för att riksdagen skulle rösta fram Stefan Löfven som statsminister i januari 2019, efter 134 dagars kaos.
Spricker avtalet faller alltså regeringen. Efter långdragna talmansrundor kan det bildas en ny, sannolikt med Stefan Löfven som statsminister igen. Eller också blir det nyval.
Stefan Löfven tycker att migrationsförslaget som får Nyamko Sabuni att spricka av ilska inte är någon stor sak, och det kan man hålla med honom om.
Han anser också att Nyamko Sabuni borde ”besinna sig”. Det kan man också hålla med honom om.
Löfven har dessutom dragit den självklara slutsatsen att om Januariavtalet spricker faller regeringen och blir en övergångsregering. Har vi varit med om det förut? Var det roligt? Kändes det bra?
Det leder i sin tur till nya, sannolikt långdragna, rundor till den hårt prövade talmannen. Och om det misslyckas till ett extra val. Det ordinarie valet hålls 11 september nästa år.
Stefan Löfvens inställning verkar alltså rimlig. Men för närvarande är läget så låst att antingen han eller Nyamko Sabuni måste backa – annars blir det regeringskris, kaffe och kaka hos talmannen, och kanske nyval.
Nyamko Sabuni har redan backat. Migrationspolitiken ligger, med några få undantag, utanför Januariavtalet.
Därför sa hon från början att det förslag som regeringen och Centern är överens om skulle ge så många fler möjlighet att stanna i Sverige att budgeten, grunden i Januariavtalet, skulle påverkas. Därför kunde hon och Liberalerna spräcka överenskommelsen trots att den handlar om migrationen.
Den senaste tiden har Sabuni inte längre tagit upp pengarna. Nu handlar Liberalernas, eller i alla fall hennes egna, invändningar om förslaget i sig.
Punkterna 65, 66 och 67 i de 73 punkter som förutom statsbudgeten omfattas av Januariavtalet mellan regeringen, C och L handlar om migration.
De två första punkterna säger att en ny migrationspolitik ska ersätta den tillfälliga lagstiftning som löper ut senare i år och ska utredas av samtliga partier i riksdagen. Och om alternativt skyddsbehövande, alltså inte flyktingar.
Enligt den tredje punkten är partierna ”överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén” (som slutade i stor oenighet om den framtida migrationspolitiken, red:s anm.). Utredningen blev klar i somras.
Det är det bråket handlar om. S, MP och C vill ha en pysventil för att låta vissa stanna trots att de inte har asylskäl. De kallas ”särskilt ömmande fall” med stark anknytning till Sverige, exempelvis tonåringar som återförenats med sina familjer, men ska utvisas då de fyller 18.
Överenskommelsen som retat upp Liberalerna slöts mellan de tre andra samarbetspartierna efter att utredningen hade avslutats.
Är det här en så stor fråga att regeringen ska tvingas avgå mitt under brinnande pandemi? Sabuni tycker det, ingen annan verkar hålla med.
Men nu är det som det är. Och någon måste backa. Antingen Nyamko Sabuni eller Stefan Löfven. Annars faller regeringen.
Till Löfvens fördel talar att han för ett sammanhållet resonemang som går att förstå.
Det är till Sabunis nackdel att hon knappt, eller inte alls, lyckas förklara vad det handlar om. Vad är det som är så viktigt att landet ska störta in i en regeringskris, utom Liberalernas opinionssiffror? Svar saknas.
Klart är däremot att hela den här krisen håller på att utvecklas till ett självspelande piano. Då kan det sluta hur som helst.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.