Så ska Kristersson förhindra Liberalt uppror

Ulf Kristerssons regering är bara två missnöjda liberaler från en regeringskris.

Och det saknas inte missnöjda liberaler. Liberalerna ser det som en styrka att öppet visa upp sina inre konflikter.

Den nya regeringens sammansättning bär tydliga spår av försök att stävja ett eventuellt liberalt uppror.

Det var inte många lugna timmar Ulf Kristerssons regeringsunderlag fick innan det började gnissla rejält inom Liberalerna.

När Tidöavtalet presenterades på fredagen såg Johan Pehrson nöjd ut. De fått ett avtal i land där Liberalerna fått med stora delar av sin skolpolitik, men den viktigaste nyheten var att Liberalerna nu var klara för att få sitta i en regering.

Det hade varit klart i några dagar redan och tilltänkta ministrar var redan tillfrågade.

Men det tog inte många timmar innan kritiken mot Tidöavtalet rasade inom partiet. Inte konstigt. Det finns en oro inom Liberalerna var samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att ta vägen.

Med Tidöavtalet var det plötsligt svart på vitt att SD:s politik kommer att vara, inte bara en utan flera av grundpelarna i den här regeringen.

Uppror på direkten

Under helgen kom krav på att avtalet skulle tas upp och beslutas om i sin helhet av Liberalernas partiråd och Johan Pehrson kritiserades för att inte ha förankrat det mycket nära budgetsamarbetet i partiet.

När statsministeromröstningen sedan hölls på måndagen och röstetalet 176 visade att alla höll partilinjen andades de liberala tjänstemännen synbart ut i riksdagens kammarfoajé.

Men det här är ju bara början.

Ulf Kristerssons regering är bara två missnöjda liberaler från en regeringskris.

Nu följer fyra år där Kristerssons regering ska få sin politik genom riksdagen. Stora delar av denna består av SD-politik och det smakar bittert för många liberaler.

Liberalerna har fått ge upp på politiken, men de har verkligen inte gått lottlösa ur de här förhandlingarna. Istället har de fått position. Liberalerna har fått betydligt fler ministerposter än vad deras storlek skulle landat dem - fem stycken.

Ulf Kristerssons kontroll över detta bångstyriga parti har tre lager.

Så ska L hållas i styr

Först genom att L sitter i regeringen. Hade M och KD sluppit L i regeringen hade relationen med SD varit mer flexibel, men samtidigt hade Liberalerna då kunnat utgöra ett helt oberäkneligt regeringsunderlag.

För det andra är det en av anledningarna till att Sverige fått sin yngsta minister någonsin. Romina Pourmokhtari (L) är ny klimat- och miljöminister. En uttalad SD kritiker som säger att hennes åsikt inte ändrat sig på den posten. Så vad ska hon då i en regering tung av SD-inflytande att göra?

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) efter fotograferingen på Lejonbackens terrass utanför Stockholms slott på tisdagen.

Hennes svar är att hon vill kunna göra skillnad i miljö- och klimatfrågan. I den här regeringen, som avskaffat miljödepartementet och flyttat över energifrågan till näringsminister Ebba Busch, återstår det att se hur stort inflytande Pourmokhtari får.

För Ulf Kristerssons del har han avväpnat en av de tongivande kritikerna inom L. Visst går det att kritisera ett SD-samarbete, men hon kommer fortfarande att genomföra SD:s politik eftersom en regering tar beslut kollektivt. Med de förutsättningarna ekar kritiken ganska tomt.

Stärka Pehrsons position i partiet

När regeringen till slut presenterades i sin helhet var det fem liberala ministrar som steg upp på podiet. Johan Pehrson blev själv arbetsmarknads- och integrationsminister, två ministrar på utbildningsdepartementet, klimat- och miljöministern och en ny jämställdhetsminister.

Kristdemokraterna fick bara en mer. Med tanke på skillnaden i storlek mellan M och partiets tretton ministrar och KD och L är det uppenbart att framförallt Liberalerna överkompenserats.

L-ledaren Johan Pehrson.

Ju fler ministerposter, desto starkare står partiledningen emot intern kritik och bråkiga partiråd. Ju mer Johan Pehrson ser ut som en vinnare i den här regeringsförhandlingen, desto mindre risk för en uppslitande partiledarstrid när Liberalerna ska välja en ny, ordinarie partiledare i december.

Är det lugnt i Liberalerna är det lugnt i regeringen.