Ytterligare en bortglömd del av följetongen Quick

Göran Lambertz.

Sant är att den silkeslena avklädningen av Göran Lambertz i radio i förra veckan var journalistik av bästa slag.

Men i uppmärksamheten kring Bo-Göran Bodins 22 minuter långa intervju med ett justitieråd som kör i diket och tvingas ta till­baka ett av sina ”bevis” har en viktig fråga i det senaste avsnittet av evighetsföljetongen Quick glömts bort:

Hur kom det sig att det ­betydelsefulla dokument som Lambertz inte hade hört talas om inte heller ­lades fram för rätten då Sture Bergwall dömdes för mordet på Johan Asplund?

Ett av de indicier som Sundsvalls tingsrätt åbe­ropade i domen var att liksökarhunden Zampo markerat vid en sten som den misstänkte några dagar tidigare hade pekat ut som platsen där han krossat benrester.

Men i en promemoria som upprättades ett halvår innan rättegången framgick att Bergwall inför vallningen fick förklarat för sig att Quicksektens fyrfotade medlem sniffat sig fram till ett visst område. Det måste ha varit bingo för mannen som ännu inte hade slutat ljuga. Bara att lyda Zampo, klampa iväg till rätt plats och dikta ihop ännu en skröna.

Protokollet är undertecknat av Seppo Penttinen, den polis som tillsammans med åklagare Christer van der Kwast utredde morden som Bergwall dömdes för.

Samme Penttinen undvek av allt att döma att nämna denna viktiga information då han under ed vittnade i rättegången. Då inga ljudupptagningar gjordes vet vi inte exakt vad som sades, men i domen refereras ­kriminalinspektörens vittnesmål.

Ja, ni har gissat rätt: Det finns inte en stavelse om den generösa hjälp Bergwall fick. Den misstänkte hade spontant pekat ut rätt plats.

Att tingsrätten i dom­skälen gör ett nummer av Zampo är begripligt. Det ­hade även jag gjort om jag dömde i målet. Sannolikheten att någon som försöker ljuga sig till en morddom har en sådan tur att en specialutbildad hund bekräftar ens berättelse är minimal.

Men jag har svårt att se att domstolen skulle ha sett hundens markeringar som ett viktigt indicium om kriminalinspektören ­i vittnesbåset plötsligt hade börjat vifta med dokumentet där sanningen återfanns.

Det var detta åklagare och domare upptäckte då alla dokument i cirkus Quick gicks igenom:

Väsentligt utredningsmaterial hade undanhållits domstolarna.