På pubarna på Söder festas det som om corona inte har hänt

Poliserna Viktor Adolphson och kollegan Niclas Lindqvist.

På krogarna på Södermalm är det party som om ingenting har hänt.

De som ännu har arbete har fått lön och Viktor Adolphson, områdespolis och Twitterprofil med aktningsvärda 163 000 följare, tittar igenom nattens statistik.

Åtta omhändertagna för fylleri... Ett antal personer avvisade från krogen... Stor folksamling utanför McDonalds på Folkkungagatan...

Lika stökigt som en vanlig helg, summerar polisen. Mitt i veckan. Mitt i coronans tidevarv.

Nu har krogarna stängt och fyllona sovit ruset av sig och släppts ut ur cellerna och det är vårens första dag, tio grader i skuggan, och Adolphson och kollegan Niclas Lindqvist tittar sig omkring över Medborgarplatsen.

Sann är tidningarnas skildringar den senaste tiden av ett ödelagt Stockholm. Krogar på väg mot avgrunden, tomma caféer, spökliga gator.

Lika sant är att folk från hela länet betedde sig som vanligt då det rasslade till på kontot den 25:e.

De tog tunnelbanan eller pendeln eller taxin in till krogarna i innerstaden för att festa som om det vore 1999.

– Nattklubbarna nere vid Stureplan har pratat om att stänga. Kanske var det därför folk tog sig till Söder, säger Adolphson.

– Det märks att gymnasieskolorna har stängt. En del ungdomar är ute och ränner på kvällarna och ställer till med en del elände, säger Lindqvist.

En äldre man kommer fram och vill veta om folk från EU fortfarande släpps in i Sverige hur som helst. En gammal dam undrar varför några träd i Fatbursparken har sågats ner.

Vi går in Söderhallen. En saluhall som projekterades under det fartglada 1980-talet men ritades om och byggdes efter det tidiga 1990-talets finanskris.

Resultatet blev en konstig kompromiss mellan storslagna yuppiedrömmar och den efterföljande baksmällans ekonomi.

Nu är Filmstaden tillfälligt stängd. Och Viktor, som driver thaikrogen en trappa ner, har blivit uppsagd. Han suckar och säger att värden vill ha lokalen till annat.

Om Södermalm, denna närmast mytologiserade stadsdel, pratas det mycket. Det pratas hånfullt om politisk korrekthet, miljöpartister, surdegsbagerier, en stadsdel överbefolkad av journalister och reklamare och popmusiker.

Visst, allt det där finns. Men med 130 000 invånare har Söder lika stor befolkning som en större svensk stad och här bor även rörmokare och brevbärare och busschaufförer.

Bilden av Söder är i allt väsentligt en myt. Jag har bott här i alla år. Jag vet vad jag pratar om.

Eller fråga min kompis Halla. Lägenhet vid Skanstull i allmännyttan. Grannar med psykiska problem och försörjningsstöd. När den arbetslösa nazisten ett par våningar upp blir full brukar han sjunga tyska krigssånger.

– Brottsligheten här är lite annorlunda än ute i förorterna. Vi slipper gängmorden. Å andra sidan kommer gängmedlemmarna in till stan och ställer till med bråk om de inte blir insläppta på krogen, säger Adolphson.

Det pratas om de farliga förorterna. Sanningen är att risken för att utsättas för brott är större innanför tullarna.

Nu, i coronans tid, har brottsligheten ändrat karaktär. Bostadsinbrotten har av lätt insedda skäl upphört. Lägenhetsbråken, som normalt bryter ut på kvällarna, tenderar att starta tidigare på dagen.

– Det har inte varit allvarligare saker än. Inga gripanden. Men grannar hör av sig och vi rycker ut och stävjar, säger Lindqvist.

Utanför Söderhallen stöter vi på Anders Sellström, de patrullerande polisernas chef. Han jobbade natten då Palme sköts. ”Det var en märklig kväll. Statsministern mördad och vi åkte på krogbråk och tjafs i lägenheter”.

Vi promenerar vidare mot Mariatorget och polisstationen. En kvinna som livet inte tycks ha varit vänligt mot kommer fram och börjar prata. Hon vill inte vara med på bild. Vad hon heter? Det är oviktigt.

En gång i världen var hon busschaufför. Men så slog sjukdom till. Nu bor hon på ett korttidshem. En lägenhet i Vällingby är på gång.

– Jag är livrädd för coronan. Jag har diabetes, får inte bli smittad.

Dany på polisernas favoritcafé.

Uteserveringarna fylls på. Medelklassen ”arbetar hemifrån” och vädret är fint. Systembolagen rapporterar färre kunder, men större omsättning.

Vi köper kaffe av Dany i tunnelbanan. Han kom från Libanon för tio år sedan och driver några lunchrestauranger runt om i Stockholm.

– Jag har tappat 90 procent av omsättningen. Ingen köper mat längre. Bara en och annan latte.

Dany tycker mycket om insatserna regeringen har gjort för småföretagarna. ”Stefan gör det bra”.

Men när han ringde Skatteverket för att få anstånd med inbetalningar fick han veta att det ännu bara var ett förslag. Och när han ringde banken för att fråga om de räntefria lånen som Riksbanken erbjöd fick han veta att lånen alls inte var räntefria. Sex procent.

– Jag klarar mig kanske en månad. Sedan är det kört.

En ung man i rulltrappan skriker. Han får sig en åthutning av en av poliserna. Snäser ”skaffa dig ett riktigt jobb”. Får sig en skarpare åthutning. Blir snäll som ett lamm och försvinner snabbt.

En flash i mobilen. ”Samtal om isolering av Stockholm pågår”. Tydligen finns en politisk oro över att huvudstadens invånare inte tar smittorisken på allvar.

Ja, stäng av stan och rädda landet. Det låter som en utmärkt idé. Om den nu går att genomföra.

I andra länder har krogarna stängts ner. I centrala Stockholm tackar en inte oansenlig andel av befolkningen för sin frihet, struntar i myndigheters förmaningar, knökar in sig i pubar med löningen i högsta hugg och super skallen i bitar.

– Jag tror att det blir värre i helgen, säger Viktor Adolphson.