Jag backar om munskydd när Tegnell backar

Alla i Sverige verkar nu vara för munskydd, skriver Malin Wollin.

Den fria tanken är min favorittanke.

Fri tanke, fri människa. Ett fritt folk, åsikten är fri, luften likaså.

Bildning är central och avgörande och livsviktig, men aldrig utan fri tanke och fritt ord.

Så kände jag fram till alldeles nyss. Och vad mer: jag fick för mig att jag hade de allra flesta bakom mig. Visst, Donald Trump är ledare för den fria världen just nu, Polen gräver ner sig i en mörk grop av mänsklig ofrihet och Ryssland är Ryssland och Kina är Kina och i Sverige får inte ens grov humor vara grov.

Men i baktanken (den är också fri) finns hela tiden en känsla av att jojo, men snart ska allt bli bättre. För oavsett hur vi röstar och oavsett vad vi bråkar om så är vi väl alla för fri tanke?

Men jag är inte så säker längre.

Jag vet inte om jag älskar fri tanke villkorslöst just nu.

Och allt är munskyddets fel.

För plötsligt lönar det sig inte med bildning och en livsgärning fylld av jakten på skillnaden mellan det som kan beläggas och vad vi ännu inte har evidens för.

Helt plötsligt ska tanken vara så fri att den löper amok och kör över allt annat.

Och då vill jag låsa in den fria tanken i en bur med strömförande galler.

Och jag orkar inte bry mig om att liberaler klipper ut den meningen ur sitt sammanhang och tar den som intäkt för att jag är en kollrig kommunist.

När jag håller upp ett fuktat öra i luften så låter det som om alla i Sverige är för munskydd.

Och det är så himla konstigt, för jag har bara sett en enda person bära munskydd här i Kalmar. Det var en pytteliten gammal kvinna på Ica i april. Om opinionen av rädsla, ilska, indignation och revolt skriker efter munskydd: jamen så ta på er ett då.

För ett par veckor sedan jobbreste jag mig till Stockholm. Där såg jag munskydd på två platser. Hennes och Mauritz och på trottoaren.

Vad ska hända dig på trottoaren? Ute i luften? Mot en droppsmitta?

I Godmorgon, världen! den 26 juli säger Lydia Wålsten så här i frågan om munskydd:

” … jag tycker att det är lustigt att i just den här frågan har bevisbördan legat på att bevisa att munskydd fungerar, men i det här läget borde bevisbördan vara omvänd, man måste bevisa att det inte fungerar för att avråda ifrån det.”

Är det alltså så vi ska ha det?

I mitt flöde har jag sett alla möjliga förslag på att rusta sig mot corona, allt från bantning med pulver som ska stärka den allmänna hälsan till piller som innehåller omega 3, antioxidanter, mineraler och vitaminer.

Ska bevisbördan vara omvänd där också?

Om vi öppnar dörren till omvänd bevisbörda, kan vi stänga den sen?

Min fria tanke är vacker som en citronfjäril i maj, men jag smäcker den mot en vägg när FHM har ordet.

Jag backar först när Anders Tegnell backar.

Tills dess backar jag Anders Tegnell.

Och forskning.

Och sådant som kan ledas i bevis.

Och bildning.

Och okej, fri tanke också.

Men passa er.