Vet Houellebecq själv vart han är på väg?

”Det finns förstås vissa pedagogiska problem för Houellebecq att göra sig hörd i just moralfrågor.”

Har du haft det stressigt på sistone? Du har förmodligen ändå inte haft lika mycket på agendan som Michel Houellebecq.
Det började med att fransk litteraturs mästerprovokatör lät sig intervjuas av den kontroversielle högerradikale filosofen Michel Onfray i slutet av förra året. Houellebecq deklarerade att han tror på idén om att det pågår ett folkutbyte i Europa, och menade – fritt översatt – att de riktiga fransmännen kommer erbjuda motstånd först när hela europeiska territorier är under islamistisk kontroll.

Ytterligare en rad rasistiska uttalanden i samma intervju renderade i en polisanmälan från Paris moské, som drogs tillbaka när Houellebecq träffat och pratat ut med moskéns rektor Chems-Eddine Hafiz, på initiativ från landets överrabbin Haïm Korsia. Som det kan gå.

 

Uppståndelsen gjorde att Houellebecq fick skrinlägga planerna på att åka till Marocko på en försenad bröllopsresa med sin fru Qianyum Lysis Li. Hotbilden i arabvärlden bedömdes för hög. Då hade ändå Lysis Li ”lagt en månad på att boka flickor” för sin man att förlusta sig med i Marocko. Istället firade makarna Houellebecq jul i Amsterdam där Michel skulle göra ”artistisk” porrfilm för en nederländsk regissör. Lysis Li följde med som assistent.

Efter arbetet i Amsterdam, som Houellebecq lämnade i vredesmod, bar det av till Guadeloupe för ännu en filminspelning, av den mer ortodoxa typen den här gången. Det var när Michel Houellebecq såg trailern till den nederländska filmen som han verkligen började ångra sin pornografiska debut. I februari skrev han ett öppet brev till regissören Stefan Ruitenbeek där han förklarar att han opponerar sig mot att scener där han medverkar används i filmen. ”Min fru delar denna åsikt.”

Några veckor senare publicerade Houellebecq hela kontraktet med Ruitenbeek som han skrivit under i all hast, under rubriken ”Må den som aldrig skrivit på ett kontrakt utan att läsa det kasta första stenen”. Och visst har vi alla varit där någon gång, man missar det finstilta. Det känns bara som att Europas mest översatte författare borde ha tagit det ett varv med sina jurister, när han ändå fattat beslutet att ge sig in i en helt ny bransch som inte brukar förknippas med sin höga moral.

 

Under den rättsliga processen i Nederländerna ligger premiären av porrfilmen på is.

Moral av den högre skolan skulle däremot bli Michel Houellebecqs nästa ämne denna vår, då debatten om eutanasi tog fart i Frankrike. Om några veckor ska ett lagförslag upp för omröstning i nationalförsamlingen.

 

Efter debaclet med Paris moské i höstas lovade Houellebecq att inte ge sig in i några fler politiska diskussioner med ett undantag: Den om dödshjälp. Och här är han en passionerad motståndare. Något förvånande kanske, med tanke på hur hans romankaraktärer ofta närmast nihilistiskt tycks navigera mot självmordet.

I texten ”The European way to die” i Harper’s magazine tycker sig Houellebecq ana att ”mänsklig värdighet inte betyder något längre, det har blivit ett skämt med dålig smak. Det känns till och med som att idén om moraliska regler har blivit något grumligt för många av mina samtida”.
Och ja, det finns förstås vissa pedagogiska problem för Houellebecq att göra sig hörd i just moralfrågor. Men A for effort, som man säger.

 

Och här står vi nu, med Michel Houellebecq och många av landets troende på en sida – ”jag känner mig lite ensam som ateist bland alla religiösa” – och en majoritet av fransmännen på den andra. Allt tyder på att Frankrike följer grannländerna Schweiz och Belgien och tillåter dödshjälp för svårt sjuka människor.

Vart Michel Houellebecq är på väg härnäst är däremot höljt i dunkel. Frågan är om han själv vet.

 

Följ ämnen i artikeln