Rikspolischef Thornberg undvek det riktiga problemet
– Kulturen inom polisen har varit ganska mycket på tapeten.
Presschef Varg Gyllander tog ett djupt andetag och hälsade sedan journalisterna välkomna till mötet med Anders Thornberg och ytterligare ett par höjdare inom Sveriges största myndighet.
Det är bara tisdag, men lägesbeskrivningen går redan att utse till veckans underdrift.
Medarbetare har i tidningar radio och tv vittnat om trakasserier och utfrysning av chefer efter att ha slagit larm om missförhållanden, utredningar rörande påstådda brott begångna på högsta nivå i polisledningen har resulterat i löpsedlar och rubriker och efter Mats Löfvings tragiska död har anhöriga trätt fram med anklagelser om hur arbetsgivaren tittade åt ett annat håll då det började blåsa.
Ja, kulturen inom polisen har onekligen varit ganska mycket på tapeten.
Vilket också var anledningen till att de två uniformsklädda männen som stod vid varsitt litet bord i pressrummet i polishuset i centrala Stockholm var flankerade av en tredje man som i skjorta och kavaj och smal överkropp mest såg ut som en it-konsult som klätt upp sig för en afterwork.
Han heter Fredrik Modigh, är HR-chef och, visade det sig, var inkallad för att hålla en välmenande men meningslös utläggning om allt från hur högt förtroende allmänheten har för polisen till någonting som heter ”uppdragskompass” och att alla chefer skickas på etikkurs.
– Det är viktigt att vi blir bättre, sa HR-chef Modigh.
Räck upp handen, den som vill anmäla avvikande åsikt.
Thornberg och biträdande NOA-chefen Hampus Nygårds växeldrog och presenterade siffror av såväl upplyftande som nedslående slag.
Å ena sidan har polisen i en särskild händelse som inleddes i Stockholm på juldagen beslagtagit 100 pistoler, 31 automatvapen och handgranater och kilon med sprängmedel.
Å andra sidan bedöms cirka 30 000 personer i Sverige ha kopplingar till gängvåldet och tre unga nya soldater rekryteras varje dag.
Om glaset är halvfullt eller halvtomt ligger, som så ofta, i betraktarens öga.
Drygt en gangster per dag häktas, men just nu pågår inte mindre än tio gängkonflikter i Stockholm som har förgreningar till andra delar av landet.
Reportrarna, ett 20-tal, lyssnade och antecknade. Fotografernas kameror smattrade och surrade. Mediebolagens mikrofoner på borden flyttades hit och dit.
Glädjande var att höra att Thornberg vid sitt senaste möte med justitieminister Gunnar Strömmer diskuterade den organiserade brottslighetens vinster. 100-150 miljarder per år.
Detta är nyttigt för en politiker att påminnas om. Regeringar, vare sig de är höger eller vänster, fixerar sig vid mord och vapen och tenderar att glömma motorn i de kriminella sammanslutningarnas verksamhet, den ekonomiska brottsligheten.
Sådant är abstrakt och komplicerat och gör sig inte bra på alla de presskonferenser som en justitieminister i behov av att visa handlingskraft kallar till i tid och otid.
Rikspolischefen hade en glöd i ögonen och beslutsamhet i utläggningarna jag inte har sett på länge.
Det hemska fjolåret, dödsskjutningar som slog nytt rekord, passelände, påskupplopp, följdes av ett 2023 som inleddes med svarta rubriker om polisledningen och en vän och kollegas död.
Thornberg har inte gett upp för kraven från allt från sverigedemokrater till ledarskribenter och krönikörer om avgång.
Det är bra. Hans förordnande går ut nästa år och jag har svårt att se att någonting i närtid skulle bli bättre med en annan person högst upp i toppen.
Men om den grova kriminalitetens härjningar ska vändas och högarna med mängdbrott krympas, krävs någonting som varken polisledning eller ansvariga politiker pratar om.
För bortom de fina orden om en organisation i ständigt lärande och prioriteringar och nya arbetsmetoder och politikens satsningar på fler poliser och stiftande av nya paragrafer, görs inte mycket åt det grundläggande problemet.
2015 års stora polisreform har havererat.
Den måste utvärderas för att se vad i organisationen som går att rädda.
Och fler poliser måste ut i yttre tjänst. Framgångsrik brottsbekämpning börjar och slutar på gator och torg.
Dessutom måste flykten från myndigheten stoppas. Hur ska myndigheten kunna konkurrera med attraktiva erbjudanden från näringsliv och säkerhetsbolag? Med höjda löner.
Att jaga syndabockar är slöseri med tid. Det som behövs är en uppgörelse med en katastrofal reform.
Initiativet till detta måste med nödvändighet komma från politiken.