Ett gigantiskt steg framåt för franska extremhögern

VINCENNES. Marine Le Pen sänkte tonläget en oktav och önskade Emmanuel Macron ”lycka till” på valvakan i Vincennes. Sedan gav hon fransmännen en framåtblick med löften om nya krafter, nya namn och kommande segrar.

Hennes nederlag innebär ett steg bakåt för populismen i Europa, men ett gigantiskt steg framåt för den franska extremhögern historiskt.

Partiarbetarna på Nationella frontens valvaka i Chalet du lac strax öster om Paris innerstad var varken på gång, laddade eller särskilt tända när klockan närmade sig 20.00 och nedräkningen till kvällens valvinnare började.

Sociala medier har för längesedan förstört spänningsmomentet med det annars mycket dramaturgiska upplägget där Frankrikes nyvalde president presenteras utan att några valstugeundersökningar fått göras samma dag.
När resultatet presenterades, sämre än väntat för Marine Le Pen, stämde de samlade partimedlemmarna upp i en lågmäld version av Marseljäsen.

”Har ringt monsieur Macron”

Tonläget var också markant lägre än vanligt, när huvudpersonen själv äntrade scenen några minuter senare.
– Fransmännen har valt att fortsätta på inslagen väg, jag har ringt monsieur Macron och önskat honom lycka till, sa Marine Le Pen i den lilla lokalen i Vincennes-parken.

De två veckorna som gått sedan de båda valdes vidare till slutrundan har på många sätt kunnat sammanfattas med begreppet ”ni ni”.

Det betyder ungefär ”varken den ena eller den andra” och ger en bild av hur många franska väljare kände när de gick till urnorna idag – eller varför de uteblev.

Men den republikanska ryggmärgsreaktionen att rösta mot högerextrema Nationella fronten tycks ha hållit i sig, om än med falnande entusiasm.

Le Pen självklar för förstagångsväljarna

Förstagångsväljare i Frankrike vet inte om ett politiskt klimat utan Marine Le Pen, hon finns där som ett självklart inslag vad man än tycker om Nationella fronten.

Ett kvitto på hur långt normaliseringsprocessen av ett av Europas mest extrema högerpartier gått fick vi i det senaste EU-parlamentsvalet, då man blev landets största, och därefter i de franska regionvalen, där Nationella fronten tog hem hälften av regionerna i första rundan.

För den som vill tolka Emmanuel Macrons seger i kväll som ett bevis på att den europeiska populistvågen har avtagit förhastar sig rejält.

Kvällens resultat, någonstans kring 34 procent, är en missräkning för Marine Le Pen sett till den senaste tidens framfart, men historiskt är det ett gigantiskt kliv för den franska extremhögern.

– Med det här historiska valresultatet har fransmännen valt den patriotiska alliansen till den största oppositionsrörelsen, sa Le Pen också, innan hon deklarerade att det var dags för Nationella fronten att ”steppa upp” inför det kommande parlamentsvalet i juni och det ”under ett nytt namn”.

Le Pens strategi fungerar

Om det blir Patriotiska alliansen återstår att se, men att Marine Le Pens strategi att fjärma sig från sin pappas arv fungerar står utom allt tvivel.

2015 kastade hon honom ur partiet och i årets valslogan ”Marine présidente” var hennes efternamn Le Pen – för många fransmän associerat med antisemitism och förintelseförnekelse – plötsligt borta. Att byta namn på sin rörelse och därmed klippa banden med pappa för alltid är ett naturligt nästa steg i reningsprocessen.

Marine Le Pen stod inte pall när det behövdes som mest. Inte den här gången. I sin första slutvalrörelse som presidentkandidat hade hon svårt att balansera rollen som outsider och statsmanna(kvinna)mässighet. Men med de två traditionella höger- och vänsterpartierna i fritt fall finns inget som säger att hennes tid inte kommer – om fem år. Då kommer hon med stor sannolikhet vara den mest rutinerade av samtliga presidentkandidater.