Expressens kampanj mot Aftonbladet tycks aldrig ta slut

Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen.

Det finns något galet i Expressens nu mer än tvååriga hatkampanj mot Aftonbladet för att vi skulle utgöra ”en plattform för rysk propaganda”, vara ”Kremlvänliga” och springa Putins ärenden.

Man kunde tycka att liberalerna borde kunna hitta åtskilliga ståndpunkter i Aftonbladet som de finner avskyvärda men som tidningen verkligen står för: beskatta de rika, återinföra en demokratisk skola, avskaffa det ”fria skolvalet” och avbryta privatiseringsdillet i sjukvården, till exempel.

Ändå har de nu år efter år koncentrerat sig på denna icke-existerande hållning i Aftonbladet.

Visst är jag part i målet, det medges. Och visst, jag tappade hakan när jag för två år sedan såg mig stämplad som ”Kremlvänlig” på Expressens ledarsida. 

Men då gick det i alla fall att klura ut hur de tänkte. Jag hade kritiserat Expressens ständiga hotande med att Putins Ryssland stod i begrepp att anfalla och erövra Gotland. Det var ju, och är, en befängd tanke.

Putin må vara en icke-demokratisk skurk. Men varför skulle han anfalla Gotland och hamna i krig med EU, i värsta fall också Nato, förlora all export av gas och olja och hamna i totalt handelskrig med hela västvärlden? Och därmed riskera ekonomisk ruin – för Gotlands skull? Förutom allt han skulle förlora, vad skulle han vinna på ett sådant dåraktigt krig?

Ett sådant resonemang, som synes praktiskt och alls inte ideologiskt, stämplade Expressen alltså som pro-ryskt och därmed närmast landsförrädiskt i liberalernas idévärld.

Magnifikt i storvulenhet blev också Expressens kulturchefs angrepp på Aftonbladets kultursida vid samma tid. Bevisföringen var konsekvent McCarthyistisk: om Jan Myrdal skulle ha skrivit på Aftonbladets kultursida skulle han nog skrivit i Putins favör. Jan Scherman skrev visserligen inte Putinistiskt på kultursidan men han var med i FNL-grupperna på 60-talet. Åsa Linderborg var för Putin eftersom hon påstått, helt korrekt för övrigt, att det var Sovjetunionen och inte England som besegrade Nazityskland.

När sedan en forskare med anknytning till Utrikespolitiska institutet skrev en pamflett maskerad till ”forskningsrapport” med samma innehåll som i Expressens kampanj så började förstås allt om, Aftonbladet framställdes på nytt som ombud för den ryske folkvalde diktatorn. I den ilskna polemiken svarade Åsa Linderborg på insinuationerna om att gå Rysslands ärenden med den måhända något förhastade insinuationen tillbaka att den där forskaren kanske gick den brittiske underrättelsetjänstens ärende. Då fick liberalerna samfällt tuppjuck och kraven på avsättning haglade.

Kampanjen tycks aldrig kunna ta slut. Trots att det ju skulle ha märkts om Aftonbladet innehållit Putinpropaganda. Själv är jag tvärsäker på att jag inte skulle ha missat något så uppseendeväckande.

Än lömskare är dock Expressens nya kampanj mot Aftonbladet, som också peppras med avgångskrav.

Då gäller det ett av många publicistiska haverier under metoo, den moralpanik som fick åtskilliga redaktörer att tappa huvudet.

En av tjoget män som hängdes ut i Aftonbladet var chefen för Stockholms Stadsteater. Det slutade i tragedi. Den tragedin utnyttjar Expressen skamlöst genom att gång på gång insinuera eller skriva rent ut att Aftonbladet bär skulden till hans död.

Därmed har Expressen sänkt sig till nätmobbens nivå, och denna exempellöst fräcka cynism ska ses mot bakgrund av att Expressen skämde ut sig värst under metoo. Och värst bland det värsta var en artikel författad av chefredaktören och ansvarige utgivaren Thomas Mattsson, trefaldigt fälld i Pressens Opinionsnämnd.

Och mot vem eller vilka riktade denne chef på Expressen sina lögner?

Mot två medarbetare på Aftonbladet, naturligtvis. Tur för Mattsson att det inte slutade i tragedi.




För övrigt anser jag att...

… Donald Trumps senaste utrikesbravad, att ”erkänna” Israels militära erövring av Golanområdet i Syrien, reser en intressant fråga. Hur ser han då på Rysslands erövring av Krimhalvön?

… religiösa privatskolor och religiös utstyrsel i skolan bör förbjudas. Även om Ann Heberlein och SD också anser det.